Ny odlingslåda

Mitt praktiska projekt blev att snickra en ny hög odlingslåda, en lasagnebädd.

Lådan valde jag att placera på utsidan av mitt trädgårdsland, längs ena kanten av trädgårdslandet. Lådan blev 5,5 meter lång, 80 cm bred och 80 cm hög. Den är utan botten och står på gräsmattan. Gräsmattan har jag inte tagit bort.
Materialet till lådan var gamla bräder, som jag hittade under huset och på vinden. Hade också liggande ett par lastpallar, som jag tog i sär. Det visade sig vara det mest tidskrävande jobbet att få isär lastpallarna. Jag hade ingen kofot, så med en hammare och stadig skruvmejsel bände jag isär lastpallarna och drog ut de gamla rostiga spikarna, vilket inte var så lätt. På två dagar byggde jag lådan. En laddbar batteridriven liten handcirkel var till stor hjälp för att kapa bräderna i lämpliga bitar.
Troligen kommer odlingslådan att murkna bort på sådär tio år. Då blir det väl ändå kvar en ansenlig hög med hoppeligen fin jord att odla i. Så kanske den sedan omvandlas till en permanent bädd.
Nu skall lådan fyllas med olika slags organisk material och bli en lasagnebädd.

 

 

13.08.2022

Läs mer

Här skall experimenteras med odling av nötter och frön!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I begynnelsen var gräsmattan, spaden och Pia!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med svett och slit grävda planteringsgropar och dyrgripar till plantor - här skall bli en nöt- och frö terass! Inte nötlund utan TERASS, området är nämligen pytte litet! I norrläge på vår gård har vi en oanvänd gräsplätt som mest bara varit till förträt för den som skall klippa gräset, litet och upphöjt, så inte så lätt att komma dit och ratta runt med sittgräsklipparen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ett ställe under uppsikt för det är precis bredvid infarten till gårdsplan men ändå inget man går till varje dag! Här lyser solen hela dagen, platsen är något upphöjt och det finns fullvuxna granar på norrsidan. Området är i en slänt och vatten kommer ner norrifrån från grannens tomt. I tomtgränsen precis ovan området har vi redan ett grunt dike som leder bort vatten österut. Så jag tänker att marken är genomsläpplig men ändå inte helt torr. I sydöst skyddar vår uthusrad. Tänker att, här kan jag kanske lyckas med några av de härdigare nöt trädena, i odlingszon 3 och 62°N.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Studerade redan på vintern om vilka nöt- och fröträd som kunde vara lämpliga för odling i norr och började sedan leta runt var jag kunde få tag på frösådda nötträd, för ympade har sämre härdighet har jag förstått! Tog kontakt med Vakka taimi och hörde mej för ifall de hade Loiko valnöt och hjärtnöt. Efter mycket om och men (var svårt att få kontakt via e.post och få relevant information) blev det att jag hämtade hem därifrån, i början på Maj, två hjärtnötsträd som de tyckte jag kunde testa och ett valnötsträd. Dave och Betty från Canada och Loiko från Belarus! Automatiskt när man köper nötträd från Vakkataimi blir man del av Pähkinähanke - Northern Nuts Project. Det kräver inget speciellt av en, måhända de kollar upp hur det går någongång framledes, fylla i en blankett eller så! På deras sida finns annars bra information om olika nötträd samt om plantering och skötsel!

Koreansk tall, pinus koraiensis Silveray, som var ett 'måste ha', fick jag tag i och hemsänt från en plantskola i Estland. Denna variant borde börja producera kottar tidigare, för jag är inte den tålmodiga odlaren som orkar vänta på kottar uppemot 20 år från en vanlig koreatall!

Sen vill jag här ännu tipsa om andra nötträd som kan gå i norr. Turkisk trädhassel, Corylus colurna, är en. Planterade en sådan i skogsbrynet för två år sedan och den lever. Den har egentligen inte växt på höjden så mycket men inte heller frusit ner! Kaukasisk pimpernöt, staphylea colchica, kommer jag även att testa på något ställe, bara jag hittar plantor!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grävandet av groparna började jag med i Maj. Gräva en grop på vår tomt betyder egentligen 'lirka upp stenar så det blir ett hål'. Som tur började jag med framkanten där tallarna skulle komma, för den mot öst gick inte att sätta där jag mätt ut den, för det kom berg emot. Vilket också är helt normalt när man skall neråt här hos oss! Så utgående från främre radens hål mätte jag in mitten och vidare till bakre raden.

Hålen gjorde jag så, att jag med kantspade och fri hand gjorde rundel om 75cm i diameter. Grässvålen grävde jag upp i passliga remsor så att jag kunde 'kantta' hålet med det och skapa upphöjning. Grävde sen neråt ett spadtag djupt (40cm). Total planteringsdjup blev således 50cm. Slängde i ca 10 spadar hästskit och beroende på hur mycket stenmassa som förvann ur hålet, 1-2 påsar köpejord. Den befintliga jorden på platsen är sandblandad så det känns att jag behöver bygga på humus här! Varje hål kantades med paffremsa för att ge lite stopp mot rotogräs, troligen mest psykologisk grej för en själv, för jag har ingen aning om det bromsar upp ogräsrötters framfart. Likaså sattes paff ovanpå, innan spån och bark täckningen, dock ej helt inpå plantan! De tre nötträdena fick varsina två frösterila vallörtsplantor (bocking 14) bredvid sej. Tänker att det kan vara bra för framtida chop and drop gödsling.

Grävde och planterade om vartannat då andan föll på, och allt var planterat före utgången av Juni. Det blev en rätt tät plantering. 4,70m mellan famradens plantor och 5m emellan de bakre. Endast 3,10m från mittersta hjärtnöten till de bakre, men jag väntar mej inte att nötträden i min breddgrad kommer att bli så stora som de menar att de i Finland kan bli, med en höjd på 12m och diameter på 10m. Koreatallarna kommer att bli små sötisar på ca 6m höga och 3m i diameter. 

Tanken är att jag skall täcka in all gräsmatta med paff, spån och bark. På det viset ha det gräsfritt och då också förhoppningsvis sorkfritt! För några sorknätkorgar planterade jag inte nötträdena i. Har hört att valnötsträdens juglon inte skall vara så smakligt för gnagare, så jag hoppas de får vara ifred. Kommer nog dock att sätta nät runt varje planta! Framkantens jordgubbshäck får jag tänka om, för som på större delen av tomten huserar här underjordiska myror. Myror kan äta hål på jordgubbar så jag får planera in något annat.

Om detta och om hur det blev att se ut som helhet får ni se och läsa i ett andra inlägg!
Nöt- fröterassen är nog ingen trilogi om bonden Pia utan en riktig rysare, som kommer att pågå i årtionden, skall denna plantering överleva och ge mat på bordet på ålderns höst?

Här kan du läsa fortsättningen, Nöt- och fröterass del 2

30.07.2022

Läs mer

Sköna sommardagar

Jahapp. Något borde skrivas också.

Sommaren har varit underbar men kall, speciellt de kalla nätterna har gjort tillväxten väldigt långsam. Om man har 9 grader i växthuset på natten i juli så vill ingenting riktigt växa. Men vi ger inte upp och det är tomater på kommande och även gurka. Melonen ville inte alls i år och paprikan verkar också lida. Nåväl, vi är nybörjare och tar det en dag i sänder. Som tur finns det ännu mat i butikerna...

Vårt sommarprojekt (ett av de många...) var alltså att få växthuset färdigställt och göra ett litet växtland bredvid växthuset. Platsen är lite småskuggig på morgnarna då häcken skuggar morgonsolen och den verkar vara oklippt sedan några år tillbaka. Hur det nu kommer sig... Men på dagen kommer solen och är ganska länge in på kvällen, granarna är problemet här, de skuggar några timmar på kvällssidan och det är lite tråkigt.

Vad som gjordes i växthuset var alltså mera sand och sten (till kanterna och under trallarna) samt två trallar så att man kan njuta av livet - det är ju trots allt därför vi är här. :-)  Vi har alltså några stolar eller så några madrasser på golvet / trallarna i växthuset så att man kan ligga och se på när tomaterna sväller. Och får färg. Sedan installerade jag automatiska öppnare till några luckor men det blir nog ändå för varmt ifall man inte öppnar dörren och kanske ett fönster genast de soliga morgnarna - vilket inte alltid sker i god tid då jag tycker om långa mornar... Måste kanske sätta några automatöppnare till.

Växtlandet gjorde vi enkelt så att vi svängde gräsmattan och slängde lite mera jord på och sedan halm och gräs på. Vi hade inte tillräckligt med tidningar så det kommer lite gräs igenom men med mera gräsklipp på så kväver vi nog det och så tar man bort lite varje gång man går dit. Vi har planterat portulak, rödbetor, salvia, ärter, rädisor, kronärtskocka samt två bärbuskar i det nya området. Samt några blommor. Bärbuskarna är flyttade från ett annat ställe och de övriga från frön och plantor. Sakta går det och ibland blir en del uppätet av hjortarna eller hararna och det är livets gång. Bra att vi kan dela med oss men allt får de inte äta...

I det stora hela är jag ganska nöjd med vad vi åstadkommit. Medges att jag är en lat människa och njuter av livet i sakta mak så mycket jag kan utan att stressa över saker och ting. Får se om jag lyckas få ett till inlägg hit, tänkte försöka mig på en video... Vi får se hur det går. Lite mera bilder från senare på sommaren skall jag i alla fall försöka få in. Det har vuxit en del sedan bilden ovan som är från slutet på maj.

27.07.2022

Läs mer

Skogsträdgård Viltkorridor

Mitt projekt är att anlägga en viltkorridor med inslag av skogsträdgård-typ odlingar. Det får vara mat till både djur och människor.  Korridoren ska slutligen vara 5m bred och sträcka sig runt hela kanten av min åker, ungefär 1km.  I år blir det huvudsakligen att plantera amträd (mest björk till eventuell ved) och etablera en egen liten plantskola.

 Den första delen var ett misslyckad försök att föröka hasselbuskar från nötter från en  gammal träd i byn.  Det blir att försöka med sticklingar, då!

 Jag tog sticklingar på vårvinter av röda och svarta vinbär och krusbär.  De fick vila i källaren tills det blev plusgrader, så togs de till brokvisten, där de började att gro.

Jorden förberdades till plantering med kartong och sågspån vartefter det uppstod i snickeriet.  Den ska bli svampdominerad! Här syns en björk som planterades förra hösten.

Början på plantskolan!  En hel del björkar och några alar växte i en sandhög bakom ladugården.  De flyttades till bördigare mark där de får växa under ett år eller två. Planterar man små träd i långt gräs, kan de lätt försvinna, har jag lärt mig!  Om en 1m hög björk kostar 25e på en riktig plantskola, är jag rik nu då?

Nu ska vi arbeta!  120st. skogsplantor av björk planterades längs med åkerkanten som amträd.  Det blev en skopa sågspån var så att de kan hittas sedan.

22.07.2022

Läs mer

Keittiöpuutarhan laajennus

Kurssin aikana on tullut monta ideaa, mitä haluaisin toteuttaa pihalla ja puutarhassa. Muutama on menossakin ja monenlaista suunnitteilla. Suurin osa niistä valmistuu vasta tulevaisuudessa, joten blogin aiheeksi valitsin pihan keittiöpuutarhalaajennuksen, johon tein pohjatyöt jo viime syksynä.

Pohjatyöt syksy 2021

Saunapolku lohkaisi viime kesänä osan pihan keittiöpuutarhani kasvimaasta, joten päätin marraskuussa 2021 laajentaa kasvimaata toiseen suuntaan. Rajasin noin 10 m2 lisäalueen suurilla kivillä, syvyyttä oli parhaimmillaan 1,5 m. Sellaista määrää multaa ei ollut saatavillani, joten päätin kokeilla hügel-menetelmää. Pohjalle ruohon päälle levitin kartonkia. Keräsin juuri kaadettuja ja tuulen kaatamia puunrunkoja kartongin päälle. Seuraava kerros koostui oksista ja risuista. Rantaleppien pudotettua lehtensä hain niitä oksien päälle. Pihallamme kasvaa pääosain mäntyjä ja kuusia, joten lehtiä pitää hakea kauempaa. Vihreää olikin vaikea löytää myöhään syksyllä, mutta jonkun verran onnistuin sitäkin löytämään. Seuraavaksi kerrokseksi ajoin maatunutta lehmän lantaa ja sen päälle multaa. Uusi maa jäi hieman korkeammalle tasolle kuin vanha maa, koska puiden alkaessa maatua pinta tulee laskemaan. Lopuksi levitin pinnalle vielä sanomalehtiä ja olkea katteeksi talven ajaksi. Siellä oli maan nyt hyvä asettua. Keittiöpuutarha oli aidattu, jotta peurat, kauriit ja jänikset pysyvät loitolla. Aidan sisäpuolella on myös lintujen ruokintapaikka.

Työ jatkuu keväällä 2022

Keväällä 2022 poistin olkikatteen, jotta maa lämpiäisi nopeammin. Alun perin olin suunnitellut keittiöpuutarhasta metsäpuutarhatyyppistä ja olinkin istuttanut sinne puita pensaita jonkin verran. Käytäntö osoitti, että tarvetta on enemmän kasvimaalle, joten heti huhtikuussa siirtelin osan hedelmäpuista ja marjapensaista toiseen paikkaan. Sen jälkeen siirsin suoja-aidan uuteen paikkaan ja aloin suunnitella uuteen maahan kasvupenkkejä. Kasvimaan vieressä on puutarhamustikka- ja hunajamarjamaa, joka on osa kivillä rajattua isompaa yin&yang-ympyrää. Ympyrämuotoa halusin myös kasvimaalle ja sain tehdä monta luonnosta, ennen kuin olin tyytyväinen muotoihin.

Päädyin kahteen pienempään toisiaan hipovaan ympyrään kasvimaan keskelle, ja noin 70 cm leveään penkkiin, joka kiersi koko maan.
Olen pihasuunnittelussa hyödyntänyt fengshui-menetelmää väreissä ja muodoissa. Keittiöpuutarha sijaitsee puu-elementin alueella, jonka väri on vihreä ja suunta vertikaalinen. Jätin kasvimaalle kaksi hedelmäpuuta korostamaan puuelementin suuntaa. Samoin lintulaudat sijoitin tolppien nokkaan. Lähellä on myös korkea pihakuusi. Kunkin elementin alueella on hyvä olla kuitenkin ripaus sekä sitä hallitsevaa elementtiä (tässä metalli; muotona pyöreä ja kaareva, väreinä valkoinen, harmaa) että sen hallitsemaa elementtiä (tässä maa; muotona matala, horisontaalinen, väreinä keltainen, ruskea). Ympyrämuodot edustavat metallia ja matala kasvusto sekä keltaiset kukat maaelementtiä. Toivon saaneeni aikaan harmonisen alueen.

Toukokuussa kaivoin polut kasvimaalle, olkien alle levitetty sanomalehti hankaloitti työtä, sen olisi kannattanut syksyllä jättää laittamatta. Kasvimaan eteläreunaan verkkoaitaa vasten istutuin takaisin tuiviot (Microbiota decussata), jotka olivat talven olleet siirtoistutuksessa. Ohjaan ne nousemaan aitaa vasteen tuulensuojaksi mereltä päin, kasvimaalle osoittavat oksat karsin pois. Keittiöpuutarhan viereen tein viime syksynä rannansuuntaisen, 3 m leveän ja 6 m pitkän tuulensuojaistutusalueen, jonka pensaat kasvaessaan tulevat suojaamaan keittiöpuutarhaa ja pihaa tuulelta. Polkujen pohjalle levitin sanomalehtiä ja olkea, myöhemmin aion korvata ne hakkeella.

Kesäkuussa aloin pikkuhiljaa istutella erilaisia esikasvattamiani taimia paikoilleen, niiden ympärille levitin katteeksi ruohosilppua, kahvinporoja levittelen silloin tällöin lannoitteeksi istutuksille. Yritin saada pienelle kasvimaalle monipuolisesti erilaisia kasveja; hernettä, perunaa, sipulia, purjoa, salaattia, timjamia, … Väleihin istutin erilaisia kukkia, jonkun verran kylvin mm. salaattia, pinaattia ja portulakkaa, jotta saan satoa eri aikoihin. Verkkoaidan viereen ja pensaiden alle jätin katteeksi olkea. Isompia sateita ei ole kevään ja kesän ollut, joten säännöllistä kastelua kasvimaa kesän aikana tarvitsee, onneksi olen saanut sadevettä talteen. Ehkä jossain vaiheessa saan aikaiseksi kunnon kastelujärjestelmänkin sinne, toistaiseksi kastelukannu saa riittää. Sain sen verran myöhään taimia ja siemeniä maahan, että satoa on odotettavissa vasta heinäkuussa.

26.06.2022

Läs mer

Nya vinbärslandet

För en egen praktisk tillämpning fanns väl flera olika idéer, men att välja det, som går att förverkliga i år, var inte så många. Jag kom på en sak, som vi har pratat om under ett par år och det kändes som sånt vi kan förverkliga, men på vilken nivå, det får vi se efter sommaren. Det brukar oftast bli att börja med olika projekt när man har lite tid över och sen fortsätta, när man hinner. Så har det väl blivit också med det här, men vi har fått en början i alla fall.

Vårt projekt blev att flytta på gårdens vinbär- och grusbärsbuskar till en ny odlingsplats, där det är närmare varandra och förhoppningsvis kommer att trivas bättre. De har vuxit lite här och där på gården och mått lite si och så. De äldsta av svarta vinbären är över 50 år gamla, men de har också blivit flyttat under åren och den senaste platsen har de inte alls mått bra. Det har varit alldeles för skuggigt samt att plommonträden har vuxit ovanför dem och skuggat ännu mera. Röda, vita och rosa vinbär samt krusbären har varit samlat på ett och samma ställe, på en aningen vildvuxen gräsmatta, vid skuggsidan av gårdens verkstad. De har mått lite bättre, men tyvärr brist på tid har orsakat det, att vi har inte riktigt hunnit hålla gräset tillräckligt kort runt buskarna och de har orsakat lite missnöje bland bärbuskarna. Ett av de äldsta röda vinbären har vuxit precis bredvid stammen av ett gammalt äppelträd och att flytta busken därifrån känns hemskt, men måste göras, då den är lite för nära verkstad och den får lite onödigt skada av maskinerna nu och då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den nya odlingsplatsen är ett gammalt grönsaksland, som har odlats under flera år. Grönsaksodlingen har flyttats till en annan plats och då blev det en tom plats på gården och vi bestämde att bärbuskarna ska dit. Det blir ganska naturligt att flytta dem dit, då vi har redan hallon, krikon och päronträd, som växer på samma område och på det här sättet kommer de mesta fruktträd och bärbuskar bli samlade på samma område. Det gamla grönsakslandet var plöjt i höstas, så det behövdes kultiveras att få det jämt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flyttning och plantering

Vi räknade, att det blir att flytta 22 buskar och dessutom fick vi också två nya buskar, ett rött vinbär och en jostabär, som ska också få plats i den nya odlingsplatsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Jag gjorde en lätt beskärning på bärbuskar innan vi grävde upp dem, tog bara bort torra grenar eller kvistar som hade gått av under vintern. Man kan beskära dem senare vid behov. Svarta vinbären var inte så stora av sig, så vi bestämde att slå ihop några av dem, för att få lite större buskar och mindre antal bärbuskar på landet. Det går alltid att dela dem på nytt, om det behövs så. Vi planterade röda, vita och rosa vinbär i andra ändan på landet, grusbären i mitten och sen svarta vinbär i en egen grupp. Jostabären fick hänga med de svarta vinbären. Vid planteringen gödslades buskarna med hönsgödsel och vattnades.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Totalt av 22 gamla buskar blev det 16 nya buskar. Vi har åtta svarta vinbär, en jostabär, tre röda vinbär, ett rosa vinbär och ett vitt vinbär, grusbär har vi en av varje färg, gul, röd och grön.

Förstås har vi tanken att jobba ännu mera med landet och hitta ett fungerande bevattningssystem samt täcka marken med flis, bark eller halm, bara vi hinner att ta itu med det efter allt annat arbete på gården och jordbruket.

19.06.2022

Läs mer

Parisavtalet

Det är min sista "skoldag" i denna utbildning trotts att samtliga "skoldagar" varit på distans. Valde att använda denna dag till de sista uppgifterna, vad annars? :-) Det gick ut på att kriva bl.a. en kommentar i kursen "Mångformigt företagande i lokala livsmedelssystem" vilket ledde till att kommentaren passade in som ett slut för mej i denna blogg.

Jag vill tacka initiativtagarna till denna utbildning för mervärdet jag fått av den. En av de mervärden är denna företeelse: utbildningen har skapat mej ett utrymme att fundera över sammanhang jag kanske inte annars kulle börjat fundera på och ännu mindre förmått mej att lägga till text. Har ingen aning i dags dato ifall det kommer att leda till något men när man förmår sej att formulera frågeställningar i en tvärvetenskapligt perspektiv upplever jag i alla fall personligen en viss tillfredsställelse.

Sammanhanget som denna kommentar berör är hållbarhet men kanske främst en oidentifierad livsfilosofi?

Detta är som många andra sammanhang i den här utbildningen, ett ytterst komplext sammanhang.
För mej i grund och botten är det fråga om förvaltning och specifikt förvaltning av våra naturresurser, både ändliga och förnybara.
De grundfrågor som jag stöter på när jag funderar och fördjupar mej i dessa frågor är som ex. : Vad är god förvaltning, vad är hållbarhet och vilka är de långsiktiga värderingarna som man bör beakta och balansera mellan för att uppnå målen?
Har satt mycket tid på att fundera på dessa sammanhang och bena ut orsakerna och slutsatserna i dem. Desto mera jag gör det, desto svårare blir det att komma till några egentliga klara svar. Detta beror på flera saker men främst på att våra värderingar vi anammat oss själva grundar sej på historiska fenomen som egentligen inte behöver stämma eller kanske rättare sagt "rimma" med det lilla vi känner till idag.
Det är nämligen så många saker som är ett kulturellt arv från en tid då vi inte hade tillgång till den kunskap och verktyg som vi har idag samtidigt som vi känner till våran egen påverkan på vår omgivning mera än vi någonsin känt till tidigare, åtminstone under modern historia.
För mej personligen tror jag att jag kommer att kämpa med dessa frågor resten av mitt liv, av den enkla orsaken att jag är av uppfattningen att vi känner till för lite idag. Vi kommer att behöva anpassa oss till ännu större förändringar i framtiden än vad de senaste generationerna har behöva göra inklusive min egen hittills. Efter som samhällsutvecklingen är i en accelererande fas.

Allt det här grundar sej i någon typ av ekonomiska värderingar, vilket vi skulle behöva mer forskning i. Idag värderar vi saker på ett mycket konstlat sätt och t.o.m. kan uttrycka oss att det finns ovärderliga saker i vår omgivning trotts att vi mycket väl känner till att det är fråga om tillgång och efterfrågan som styr priset på en tillgång.
Hur värderar vi då vår planet som helhet efter som vi då endast har ett klot att tillgå?
Igår hade vi använt hela årets resurser och beräkningarna säger att vi för tillfället lever som att vi skulle ha 1,7 stycken Tellus att tillgå.
Ifall vi skulle ha en fungerande marknad skulle då allt kosta 1,7 gånger mera eller skulle det möjligt vis kunna vara så att det är vissa företeelser som vi inte över huvud taget skulle kunna göra? För min del försöker jag till mån av möjlighet inte göra sådana saker som jag vet att snedvrider konsumtionskurvan utanför hållbarhets rutan. Men samtidigt har jag inte råd med 100 meters lyxkryssare eller nya fordon för den delen, vilket är all sådan konsumtion som påverkar mej indirekt. Med resultatet att mina personliga val och vad jag kan göra begrännsas markant.

Varit och seglat den senaste veckan i Åbolandsskärgård i en Vindö 30 som definitivt påverkade skövlingen av regnskogen och koldioxid utsläppen på 60-talet men som idag kan beräknas som en kolsänka.
Blev förundrad över alla de nya miljonlådorna som folk låtit bygga ute på kobbarna. Har uppfattningen att dessa lådor inte kommer att utnyttjas mer än någon vecka i året.
Frågan som uppstår i dessa sammanhang är att finns det någon naturlig företeelse som kan påverka fördelningen mer jämt mellan de som omfattas av samhället eller leder all utveckling alltid till överflöd i ena ändan och underskott i den andra?
Som vi nu har det i samhället använder vi en del av det rörliga samhällskapitalet till att hålla de fattigaste i liv för att det är helhetsmässigt lönsamt för tillväxten, samtidigt som vi i andra ändan använder subventioneringar till överflödskonsumtion som aldrig förr, i den andra ändan.
När det kommer till EU:s gröna giv så uppstår frågan hur mycket av dagens bnp skall användas till att skapa hållbarhet eller räcker det ens till ifall man använder största delen till det?

Min fundering är att allt är gröntvättning efter som den politiska inriktningen bygger på tillväxt och om vi skall hålla i tillväxten bör vår konsumtion öka och efter som man mäter tillväxt i bnp och procentenheter behöver kurvan vara exponentiell. Det betyder att vi hela tiden behöver mer naturresurser för att klara av mera hållbarhet?

Att sitta i en sådan paradoxal situation i tanke på att det är en sådan värld vi kommer att lämna som arv till kommande generation skapar en atmosfär för så stora motsägelser att hela sammanhanget är ohållbart från början till slut, samtidigt som vi vet vad ett sådant scenario leder till.
Av de här orsakerna kommer jag tillbaka till det jag skrev tidigare, att vi kommer att få anpassa oss till en allt snabbare förändring framöver och största delen av dessa förändringar kommer att vara obekväma för största delen av oss. Vi vet också vem det kommer att drabba och drabba hårdast.

Det finns idag svar på hur vi kan överleva som individer hållbart genom dessa utmaningar som vårt samhälle har skapat för oss. Men för det behöver vi gräva djupt i sammanhangen för att hitta svaren och det hela blir en livsstil som ej ännu fått ett slutligt namn. Men vid dags dato har denna som vilket kärt barn som helst väldigt många namn. En del kallar det Permakulturister och en del kallar det Regrarians.

En trevlig fortsättning på sommaren och önskar nya studeranden inom linjen för hållbar samhällsutveckling eller aka Permakultur och Regenerativa odlingsmetoder lycka till. Så här i skenet av Solpunken den sista Juli 2021.

Bild: Edouard Noisette - 2011

Fakta: https://en.wikipedia.org/wiki/Solarpunk


Daniel W. Nyman den 30.07.2021

30.07.2021

Läs mer

Varför jag valde permakultur - uppvaknandet

En helt ny livsstil. Ett helt nytt sätt att leva. Leva i samklang med naturen. Vara närmast självförsörjande. Skog runtomkring mig. Sjö, tillgång till vatten. Grönska runt huset. Tanken är slående, men inte ny. Tankarna går till tiden när jag växte upp. 

Det var på 40-talet efter våra krig då landet skulle återubbyggas från krigetss skador. Att människorna också var skadade hade man inte tid och tillfälle att tänka på. Det gällde att ta itu med återbyggnadsarbetet. När jag föddes hade återbyggnadsarbetet redan kommit långt. Nya hus byggdes upp på löpande band, så kallade frontmannahus. Som svampar växte fram vid Aura å, så även vårt hus. Huset var byggt av trä, tegel med stenfot, veranda, källare, bastu och uthus för ved samt utetoalett. Och förstås grisstia. Nästan alla hade ju en egen gris.

Våra leksaker bestod mest av kottar och fritiden sommartid gick åt till att vandra i skogen, plocka bär av olika sorter och simma i ån som då ännu var ren och uppfriskande. Hemma på gården hade vi potatisland, där odlade föräldrarna rovor, som jag än idag älskar, och andra grönsaker. Äppelträd och bärbuskar planterades vid byggstarten så de hann bli stora redan när jag var liten. Vi hade även egen vattenbrunn. Kunskapen om resurser och dess förgänglighet fanns med från morgon till kväll. Vi levde till stor del på det som fanns inom vår gårds räckvidd. I byn fanns butiken med mjölk, kaffe, socker och annat som förgyllde vardagen. 

Jag hade turen att ha en farmor som sydde kläder, en mamma som stickade vantar och mössor. Min far var händig och kunnig på byggnadsarbete så han höll huset i skick. Min mormor bakade jättegoda limpor i stenugn. Enligt dagens mått skulle det kanske betraktas som en torftig tillvaro, men för mig var den idyllisk. Inget fattades oss.

När jag blev bekant med permakulturtänket 60 år senare var det som att hitta hem. Att leva på naturens villkor som vi gjorde förr. Äta det som naturen bjuder oss på, både det vilda och det odlade. Det är inte en ny tanke, det fanns redan då, överallt. När jag var barn levde de flesta så här. Jag känner mig lyckligt lottad som har möjligheten att återuppleva det och sträva till att leva nu som jag gjorde då. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24.03.2021

Läs mer

Fortsättning på En skogsträdgård växer fram på Urskogsgatan i Hangö

Vi körde in på gården med ett skitlass och spred ut över odlingsbäddarna. Sedan fyllde vi på med jord och äntligen! Nu var det tid för att plantera. Varje gång vi anlände hade vi växter med och sakta börjar man se resultatet. 

Stenröset i 'rondellen' förvandlades till en groddamm. I väntan på att uthuset får regnvattenrännor som leder vattnet till groddammen så bör det fyllas på för hand. Ätliga dagliljor får plats runt dammen och strandkämpar.

25.10.2020

Läs mer

Hållbarhet

Hållbarhetsveckan 

I år firas den första hållbarhetsveckan i Österbotten i Finland. Hållbarhetsveckan pågår 21-27.9.2020 och företag, föreningar och kommuner m.m. deltar genom olika sorters aktiviteter och program. Målet med veckan är att lyfta fram alla goda exempel på hållbarhetsarbete som görs i regionen. Läs gärna mera på webbsidan http://hallbarhetsveckan.fi/ och om Hållbarhetsveckan på Novia på webbsidan https://www.novia.fi/hallbarhetsveckan.

Vad är Hållbarhet?

Begreppet Hållbarhet blev känt genom Brundtlandrapporten som utkom 1987, där följande definition myntades:

”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Att något är hållbart betyder alltså att det inte sker någon förstörelse av resurser. Hållbarhet förknippas ofta med klimat och miljö, men begreppet är egentligen mycket bredare än så. I Brundtlandrapporten utgår man egentligen från tre dimensioner; social hållbarhet, ekologisk hållbarhet och ekonomisk hållbarhet.

• Social hållbarhet handlar om att ta vara på grundläggande mänskliga rättigheter.
• Ekologisk hållbarhet handlar om att hushålla med naturresurserna så att de räcker till kommande generationer.
• Ekonomisk hållbarhet handlar om att motverka fattigdom utan att påverka social eller ekologisk hållbarhet på ett negativt sätt.

På senare tid har man även börjat pratar allt mer Regenerativ utveckling som steget vidare efter Hållbar utveckling. Det vill säga istället för att titta på hur vi kan minska påverkan, även se på vad vi kan bidra med som gagnar social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Begreppet öppnar upp för en diskussion om vad vi människor vill och kan bidra med.

För den som vill leva hållbart och bidra till en hållbar och regenerativ utveckling kan De globala målen var en bra utgångspunkt. FN:s medlemsländer gick år 2015 inför den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världen någonsin skådat – Agenda 2030. Agendan innehåller 17 globala mål och hela 169 delmål som ska vara uppfyllda till år 2030. Huvudmålen är fyra: att avskaffa extrem fattigdom, att minska ojämlikheter i världen, att lösa klimatkrisen och att främja fred och rättvisa.

Det krävs en större samhällsomställning för att vi ska kunna förverkliga målen till år 2030, men alla små steg är viktiga för att vi ska gå i rätt riktning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21.09.2020

Läs mer