Visa inlägg taggade med 'holistic management'
Parisavtalet
Det är min sista "skoldag" i denna utbildning trotts att samtliga "skoldagar" varit på distans. Valde att använda denna dag till de sista uppgifterna, vad annars? :-) Det gick ut på att kriva bl.a. en kommentar i kursen "Mångformigt företagande i lokala livsmedelssystem" vilket ledde till att kommentaren passade in som ett slut för mej i denna blogg.
Jag vill tacka initiativtagarna till denna utbildning för mervärdet jag fått av den. En av de mervärden är denna företeelse: utbildningen har skapat mej ett utrymme att fundera över sammanhang jag kanske inte annars kulle börjat fundera på och ännu mindre förmått mej att lägga till text. Har ingen aning i dags dato ifall det kommer att leda till något men när man förmår sej att formulera frågeställningar i en tvärvetenskapligt perspektiv upplever jag i alla fall personligen en viss tillfredsställelse.
Sammanhanget som denna kommentar berör är hållbarhet men kanske främst en oidentifierad livsfilosofi?
Detta är som många andra sammanhang i den här utbildningen, ett ytterst komplext sammanhang.
För mej i grund och botten är det fråga om förvaltning och specifikt förvaltning av våra naturresurser, både ändliga och förnybara.
De grundfrågor som jag stöter på när jag funderar och fördjupar mej i dessa frågor är som ex. : Vad är god förvaltning, vad är hållbarhet och vilka är de långsiktiga värderingarna som man bör beakta och balansera mellan för att uppnå målen?
Har satt mycket tid på att fundera på dessa sammanhang och bena ut orsakerna och slutsatserna i dem. Desto mera jag gör det, desto svårare blir det att komma till några egentliga klara svar. Detta beror på flera saker men främst på att våra värderingar vi anammat oss själva grundar sej på historiska fenomen som egentligen inte behöver stämma eller kanske rättare sagt "rimma" med det lilla vi känner till idag.
Det är nämligen så många saker som är ett kulturellt arv från en tid då vi inte hade tillgång till den kunskap och verktyg som vi har idag samtidigt som vi känner till våran egen påverkan på vår omgivning mera än vi någonsin känt till tidigare, åtminstone under modern historia.
För mej personligen tror jag att jag kommer att kämpa med dessa frågor resten av mitt liv, av den enkla orsaken att jag är av uppfattningen att vi känner till för lite idag. Vi kommer att behöva anpassa oss till ännu större förändringar i framtiden än vad de senaste generationerna har behöva göra inklusive min egen hittills. Efter som samhällsutvecklingen är i en accelererande fas.
Allt det här grundar sej i någon typ av ekonomiska värderingar, vilket vi skulle behöva mer forskning i. Idag värderar vi saker på ett mycket konstlat sätt och t.o.m. kan uttrycka oss att det finns ovärderliga saker i vår omgivning trotts att vi mycket väl känner till att det är fråga om tillgång och efterfrågan som styr priset på en tillgång.
Hur värderar vi då vår planet som helhet efter som vi då endast har ett klot att tillgå?
Igår hade vi använt hela årets resurser och beräkningarna säger att vi för tillfället lever som att vi skulle ha 1,7 stycken Tellus att tillgå.
Ifall vi skulle ha en fungerande marknad skulle då allt kosta 1,7 gånger mera eller skulle det möjligt vis kunna vara så att det är vissa företeelser som vi inte över huvud taget skulle kunna göra? För min del försöker jag till mån av möjlighet inte göra sådana saker som jag vet att snedvrider konsumtionskurvan utanför hållbarhets rutan. Men samtidigt har jag inte råd med 100 meters lyxkryssare eller nya fordon för den delen, vilket är all sådan konsumtion som påverkar mej indirekt. Med resultatet att mina personliga val och vad jag kan göra begrännsas markant.
Varit och seglat den senaste veckan i Åbolandsskärgård i en Vindö 30 som definitivt påverkade skövlingen av regnskogen och koldioxid utsläppen på 60-talet men som idag kan beräknas som en kolsänka.
Blev förundrad över alla de nya miljonlådorna som folk låtit bygga ute på kobbarna. Har uppfattningen att dessa lådor inte kommer att utnyttjas mer än någon vecka i året.
Frågan som uppstår i dessa sammanhang är att finns det någon naturlig företeelse som kan påverka fördelningen mer jämt mellan de som omfattas av samhället eller leder all utveckling alltid till överflöd i ena ändan och underskott i den andra?
Som vi nu har det i samhället använder vi en del av det rörliga samhällskapitalet till att hålla de fattigaste i liv för att det är helhetsmässigt lönsamt för tillväxten, samtidigt som vi i andra ändan använder subventioneringar till överflödskonsumtion som aldrig förr, i den andra ändan.
När det kommer till EU:s gröna giv så uppstår frågan hur mycket av dagens bnp skall användas till att skapa hållbarhet eller räcker det ens till ifall man använder största delen till det?
Min fundering är att allt är gröntvättning efter som den politiska inriktningen bygger på tillväxt och om vi skall hålla i tillväxten bör vår konsumtion öka och efter som man mäter tillväxt i bnp och procentenheter behöver kurvan vara exponentiell. Det betyder att vi hela tiden behöver mer naturresurser för att klara av mera hållbarhet?
Att sitta i en sådan paradoxal situation i tanke på att det är en sådan värld vi kommer att lämna som arv till kommande generation skapar en atmosfär för så stora motsägelser att hela sammanhanget är ohållbart från början till slut, samtidigt som vi vet vad ett sådant scenario leder till.
Av de här orsakerna kommer jag tillbaka till det jag skrev tidigare, att vi kommer att få anpassa oss till en allt snabbare förändring framöver och största delen av dessa förändringar kommer att vara obekväma för största delen av oss. Vi vet också vem det kommer att drabba och drabba hårdast.
Det finns idag svar på hur vi kan överleva som individer hållbart genom dessa utmaningar som vårt samhälle har skapat för oss. Men för det behöver vi gräva djupt i sammanhangen för att hitta svaren och det hela blir en livsstil som ej ännu fått ett slutligt namn. Men vid dags dato har denna som vilket kärt barn som helst väldigt många namn. En del kallar det Permakulturister och en del kallar det Regrarians.
En trevlig fortsättning på sommaren och önskar nya studeranden inom linjen för hållbar samhällsutveckling eller aka Permakultur och Regenerativa odlingsmetoder lycka till. Så här i skenet av Solpunken den sista Juli 2021.
Bild: Edouard Noisette - 2011
Fakta: https://en.wikipedia.org/wiki/Solarpunk
Daniel W. Nyman den 30.07.2021
Småskaligt men storslaget – om utbudet på Tallbacka Trädgård
Iår odlar vi kring 37 olika tomatsorter i våra växthus (kolla in mitt första inlägg där det finns foto från planteringen av tomater. I det andra inlägget kan du se hur samma plantor vuxit till sig). Allt från den lilla gula och röda vinbärstomaten till de maffiga bifftomaterna Cour Di Bue hittar du här. Och där emellan finns det vanliga och mer ovanliga körsbärstomater, plommontomater, runda och avlånga tomater. Det finns tomater i många färger och former. Många av sorterna har vi odlat redan i många år. Till exempel Favorita, Maranello, Portento, Caprese och Santorange hör till sorter vi tycker mycket om. Men sen finns det alltid rum att testa något nytt. I år har vi bland annat testat Snack röd och Snack orange. De har båda fått tummen upp och kommer troligen ingå i sortimentet också nästa år.
I juli månad kulminerar utbudet av grönsaker hos oss. Denna månad har vi skördat och sålt slanggurka, frilandsgurka, snackgurka, paprika, chili, aubergine, squash, vindruvor, dill, persilja, basilika, rosmarin, sallat och lök. Ja och tomaten då förstås. Tomater utgör huvudgrödan medan det övriga är bra komplement i vår direktförsäljning. Tanken är att ha ett så mångsidigt utbud som möjligt. Men tiden och orken räcker inte till för att odla, sköta och skörda allt som man skulle vilja. Därför samarbetar vi med andra lokala odlare – till vår direktförsäljningspunkt hämtar andra lokala producenter potatis, morot, rödbetor, jordgubbar, blåbär, hallon, bröd och saft. Att bygga nätverk är en viktig princip inom permakultur.
Direktförsäljningsbordet - en samlingspunkt i skogen med lokalproducerade varor.
Vi har en verksamhet som fungerar och som vi kan livnära oss på idag. Men den är i ständig förändring och utveckling. Små steg, förhoppningsvis i rätt riktning. Då min mamma och pappa köpte gården 1986 fanns det inga växthus. En odlingsrådgivare som var på besök gav ett utlåtande om marken som löd ”olämplig för odling”. Jorden var alltför sandig. På något vänster lyckades mina föräldrar iallafall odla inte mindre än 400.000 eternellplantor på åkrarna några somrar efter detta. Som mest hade de 20 säsongsarbetare och Finlands största eternellodling med självplock. Jag minns den lilla mjuka kattfotblomman som växte flera år på en liten del av en åker. Det var ett ljuvligt ställe att växa upp på.
Ett flygfoto på gården från 1960-talet
Genom att ta del av gårdens förflutna får jag en bättre förståelse för platsen som jag nu har kommit att förvalta. Hur kan jag sköta om denna mark så att också den som kommer efter mig kan ha nytta och glädje av den? Vad vill jag lämna efter mig? En av våra uppgifter under studierna har varit att skriva ner vårt holistiska sammanhang. Tanken är att fundera kring vad som är viktigt just för oss, vad är syftet med vår verksamhet? Vad är livskvalitet för oss? Vad vill vi göra? Hurdan framtid vill vi skapa och vilka är våra resurser? Nyttig övning som det lönar sig att gå tillbaka till med jämna mellanrum.
Gården från en annan vinkel 2011
Julihälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
Läs mer
Mångfaldens dag - äntligen alla får ute på bete!
Segt har det varit att komma igång för denna vår. Det har förstås gett mera tid för tackorna att få lite mera päls igen efter klippningen och pedikyren (klövverkningen) gick bra på samma gång. Efter att djuren kom ut får ströbädden vänta inne till hösten men i år pågår ett litet experiment med svampkultur som har blivit spridet i bädden i början av vintern. Nu testar vi om komposteringen kan bli bättre även när bottnet ligger kvar inne. Det här hör till inriktningen regenerativt jordbruk. Vi har också använt svampkultur på åkrarna. Dessutom testar vi användningen av ferment i liten skala.
Här ser man även lite av inredningen. De lösa grindelementen är behändiga och foderbordsgrindarna fungerar bra för vuxnare djur - däremot lär sig lammen rätt fort hur man kommer ut till foderbordet så för perioden med lamm har vi lite andra lösningar.
Det ska i alla fall bli spännande att se, om svampkulturen gör någon skillnad. Det ska vi återkomma till.
Lite betespromenader har det också blivit under tiden. Just nu finns det många ställen där blomningen pågår så inga djur ska beträda ännu.
Vissa områden är det Asam och Eva som behöver få blomma ut i fred - och även nattviolerna som nu börjar komma.
De verkar i alla fall gilla att man väntar tills blomningen är över, slår höet och efterbetar sedan.
Gullvivorna är också i full blom - i år verkar de verkligen frodas på våra marker!
Här i slänten, nedanför husen, brukar vi vänta med slåtter och bete tils blomningen är över.
Här växer också både backlök och kajp som är som bäst att skördas nu.
En utmaning för vår del är att lyckas pricka in de områden som är lämpligast att beta på våren, då vi vill värna om blomningen både med tanke på den biologiska mångfalden i sig, de fridlysta arterna och de naturliga pollinerarväxterna. Samtidigt som vi hoppas på att det finns tillräckligt med mat åt våra djur under hela året. Ett helhetsgrepp över beten och de övriga produkterna som vi får från markerna känns viktig. Här vill jag ta Holistic management med i beslutsfattandet.
Läs merHolistiskt Beslutsfattande
Hur djupt är man beredd att utstudera sin omgivning och miljö och hitta orsaken till sin egen existens?
Ramverket Permakultur och begreppet Regenerativt Lantbruk eller egentligen människans soliditet och dess beskaffenhet till naturen medför en viss förståelse och insikt för den enskilda individen som föga är svår att avyttra när den lagt sej. För de som väljer att söka svaren på varför vi existerar genom de uttryck och budskap vår natur har att erbjuda.
Ganska snabbt efter att man börjat spinna huvudet kring naturens uppfinningsrikhet konstaterar man att sammanhanget är väldigt mycket mera invecklat än vad man trott eller lärt sej, tidigare i livet. I själva verket är det så invecklat att systemet blir väldigt komplext. Desto mera man djupdyker i fenomenen och sammanhangen desto flera lager finns det att upptäcka. Upplevelsen kan närmast beskrivas som när man i ganska tidig ålder bildade sej en uppfattning om hur stort universumet är. Vilket vi ännu inte till dags dato känner till och samma gäller det i kunskapen om vår biosfär. Tänker inte beskriva hur jag själv upplever den upptäckten utan hoppas på att de flesta andra medmänniskor skulle ha möjligheten att upptäcka samma sammanhang.
Resultatet av denna upplevelse blir i alla fall att man inte känner till tillräckligt för att klara av att göra rätt beslut. Det är i detta skede som Jan Smuts (1870-1950) tankevärld om beslutsfattande i komplexa system får en uppgift för den invigde. Ramverket Holistiskt Beslutsfattande klarar av att skapa ett utrymme för den enskilda individen att göra beslut i samförstånd med sin komplexa omgivning. Resultatet för utövaren torde i de flesta miljöer skapa en starkare symbios med naturen. Samtidigt som möjligheten för Homo sapiens som art får ett exponentiellt växande utrymme att överleva trots sin oförmåga att förstå komplexitet.
Skulle säkert kunna spinna vidare på en massa realiteter som bekräftar det ovan nämnda för att nå en djupare diskussions dynamik om ämnet. Men efter som det här är ett försök till blogginlägg lämnar jag det till framtiden.
Själv har jag försökt skapa mej en bild av naturens dynamik sedan mitt projekt började 2013. Hittills har det endast lätt till att jag upptäckt hur mycket jag inte känner till och hur lite mänskligheten förmått att utforska om vår Biosfär.
Som tur har jag Holistiskt Beslutsfattande att luta mej mot för att alls kunna ta några som helst beslut. Sanningen för mej är att jag skulle vara helt handlingsförlamad utan det holistiska beslutsfattandet när det kommer till mitt projekt. Orsaken till det är många men främst för att ifall mitt projekt skall ha betydelse och min insats skall ha en skillnad, behöver verksamheten klara av att vara själv regenererande eller med andra ord Regenerativ. Det innebär då att jag behöver kunna ta de rätta besluten för att upprätthålla den regenererande förmågan i det komplexa systemet som mitt projekt befinner sej i. Vilket ramverket för det holistiska beslutsfattande ger utrymme för.
PS. I sammanhanget fattas ännu några väsentliga aspekter, vilket jag har avsikt att återkomma till när tiden är mogen.