Grunden till ett nytt växthus del 2
I väntan på att få metallkilarna svetsade så började jag förbereda odlingsbäddarna. Det blir en mittgång och små gångar tvärsöver ut mot sidorna. Först lade jag brunnen hästgödsel i ett ca 15 cm lager och sedan kartong på med ett 10cm lager gräsklipp ovanpå. Jag lade det i den här ordningen efter lite fundering, oftast ser jag folk som sätter kartongen underst för att hindra rotogräs men jag har också sett dem som satt kartongen nästan överst. Motiveringen har då varit att jordens mikroliv matas med de olika lagren av organiskt material som läggs ner och att kartongen hindrar ogräsen också när den är i övre lagren. Eftersom det finns väldigt mycket kvickrot så är jag beredd på att kartongen inte kommer att vara tillräckligt och att jag behöver använda mig av täckning med svart plats i framtiden, därför hoppas jag att mikrolivet matas bättre så här.
Talkoförsök 1 : Jag fick äntligen alla kilar gjorda och därmed var alla bitar klara. Jag hoppades att det skulle gå snabbt att resa stommen eftersom bitarna är såpass få. Det var alldeles för optimistiskt tänkt! Dom är väldigt tunga och stora och tre personer räckte inte långt. Vi konstaterade att 5-6 personer är det minsta möjliga antalet människor som kan sätta upp det. Det kändes lite motigt att ännu få vänta på uppsättning men förhoppningsvis ska ställningen komma upp ännu i höst. Det är långt tills snön kommer, men jag hade tänkt plantera endel träd o buskar när ramarna kommit på plats men det ser ut att bli till nästa år.
Väntandes har jag än så länge fikon, olika vindruvor, björnbär, fjärilsranka, Sichuan peppar, aprikos (här är jag osäker om friland eller växthus skulle vara bättre) och jordgubbar. Den som har tålamod skulle förstå att vänta med att skaffa växterna tills det finns möjlighet att plantera dem i jorden men jag har inte kunnat motstå att samla på dem redan. Vintern kommer att bli besvärligare för dem nu när de inte kommer i jorden.
Tunnan som jag satte som brunn gör att jag kan följa med hur högt markvattnet är. Det har hållit sig ganska konstant under den tid som den varit där så det är väldigt lovande.
Läs mer
Nöt- och fröterass, del 2
Vä 6 september
Hö 6 oktober
Sommaren flög förbi i ett huj och det blev dax att näta in träden i den anlagda nöt- och fröterassen. Nötträden fick gnagskydd och nät medans koreatallarna fick 'tält' av två ihopsatta kompostgaller. Har även skaffat frostduk (pakkaspeite) som jag skall vira in mina dyrgripar Loiko, Dave och Betty med, men inte förrän det frusit på och höstens alla blöta regn är förbi. Fleecen jämnar ut vinterns temperaturvariationer och skyddar mot piskande vindar och isregn. På våren skyddar de också stammarna mot den gassande vårsolen. Allt för att toppskotten skall klara sej och för att stammens bark inte skall spricka!
Men tillbaka ännu till sommaren och anläggningen. Sommaren gick smidigt med bevattningen, för det kom, otroligt nog, regn med jämna mellanrum. Totalt sprang jag vattenkanna rally 3 gånger! Det tog ett tag att få gräsmattan helt täckt. Först blev jag utan paff och sen fick jag vänta på att få hem ett litet traktorlass med bark från ett hyvleri i grannbyn. Hela projektet var nog väldigt utdraget, för som på somrar allmänt - det finns massor att göra i trädgården.
Jag vet ännu inte helt säkert vad jag gör med framkanten av området då jag inte kan plantera jordgubb p.g.a myrorna. En tanke var låga rosbuskar men eftersom vitsvanshjortarna vandrar förbi just här så riskerar jag inte att plantera sådant dyrbart smörgåsbord åt dem. Skulle vilja hålla området helt och hållet i kategorin ätbart men samtidigt också vackert för ögat, då det är precis här man kör in på gården samt att detta är vad vi ser från köksfönstret. Just nu lutar det mot en kant av Vit blodnäva, som hjortdjur inte lär tycka om, och sen bryta upp det vita med knallröd rölleka.
Både nävan och röllekan blommar flera månader och röd-vita temat passar in med våra röda byggnader med vita knutar! Fram tills att jag vet vad jag skall slutligen plantera här så håller jag framkanten intäckt med svart plast för att ogräs inte skall få fäste. Behöver ännu hitta en till långsmal plastremsa. Eller den finns men skyddar för tillfället en brädhög. Den frigörs bara vi får bräderna in under tak!
Nu på hösten planterade jag in två bärbuskar med ljusa bär (för att ej behöva täcka in för hungriga fåglar). En vitvinbär stickling Vit holländsk 2,5m väster om Dave samt en, på höstrean inköpt krusbär, Hinnonmäki gul på likadant avstånd öster om Dave. Därtill strösslade jag ut frön av kinesisk gräslök direkt på barken på tre ställen då jag hade en hink med fröställningar jag plockat från köksträdgården, för där får den inte sprida sej mera. Största delen blev över - så om någon vill ha? Bakom bärbuskarna strösslade jag ut ramslök frön, som jag hade tagit tillvara i våras. Det lönar sej ju att prova när man har egna gratis frö. Ett experiment jag inte har något att förlora på! Om fröna gror och det blir större bestånd av båda dessa vitlökssmakande löksorterna så kanske vitsvanshjortarna helt och hållet ratar att springa just här. Testar dessa, då allium släktet skall lära kunna klara av att leva med juglon som avsöndras från valnötsträd. Här kan du läsa om vilka andra växter som anses vara juglonresistentta. Så får se då sen hur vallörten precis invid stammarna kommer att klara sej eller bärbuskarna - Än gul svärdslilja och sälg i diket? Kommer ogräs att alls växa här? För tro mej, inte håller paff+bark ogäs helt i styr!
Ja, och så har vi flyttat hit en stor sten med traktor, som pricken på i:et, då paff/bark täcket var på plats. Hoppas nu bara att marken kommer igen efter kompaktionen från traktorhjulen. Stenen har legat här på vår tomt i över tio år och bara väntat på att hitta sin plats - och nu hittade den hem! Tänker mej att den skall fungera som värmebatteri som laddas upp av solstrålarna. Kan behövas såväl vår, sommar och höst här i vår breddgrad. Den mörka barken fungerar ju också som värmealstrare, dock lagrar och avger den ju ej värme. Gissar att framledes kommer vårsnön att smälta snabbt på denna platå och likaså kommer tjälen att tidigt släppa sitt grepp. Ahh, Våren - inte många månader tills vi ses igen! Kan redan känna doften!
Här kan du läsa del 1, Här skall experimenteras med odling av nötter och frön!
Läs mer
Nytt blogginlägg
Hösten är här, skördetid och tid för bokslut över sommarens odlingar. Just nu går merparten av all trädgårdstid åt till att samla frö. Sedan några år tillbaka fröodlar jag olika sorter av framför allt grönsaker, men också en del blommor, i bevarandesyfte. Jag kommer inte längre ihåg hur jag kom in på detta, men mycket av utsäde, inspiration och stöd för odlandet får jag via föreningarna Maatiainen - Det lantliga kulturarvet rf och Föreningen Sesam. De har som syfte att bevara vår odlade mångfald och värna om lokala och gamla sorter av olika växter.
Det finns väldigt mycket att man kunde och borde berätta om fröodling, om bakgrunden och om dess koppling till permakultur. Det skulle bli en hel bloggserie! Jag hoppar medvetet över detta just nu för att gå in på en utmaning inom fröodlingen och hur jag försökt lösa den med hjälp av en liten ö i Kvarkens skärgård.
Växter pollineras på olika sätt och för att bevara en sort av en växt krävs i allmänhet att man odlar den och enbart den sorten inom en radie så stor att risken för korspollinering med en växt av samma art men annan sort inte förekommer. Det här är ganska lätt i glesbygden, förutom ifall man själv vill fröodla flera olika sorter samtidigt. Då behövs fler olika platser.
En av de platser jag har tillgänliga är en liten ö i skärgården. Jag har experimenterat ett par somrar med att vattna olika växter med havsvatten och det har fungerat bra. Vattnet i fjärden har väldifgt låg salthalt, och jag har odlat också sådant som sägs vara omöjligt att odla i bräckt vatten. Återstår att se ifall det småninom anrikas salt, men då jag årligen tillför ny kompostjord tror jag inte problemet blir så stort.
I år ville jag fröodla på flera olika morotssorter och bondbönssorter än vad jag har trädgårdsplatser på land. Därför byggde jag ut min trädgård med ett par pallkragar. Tidigare har jag odlat rakt i jorden, mellan stenarna. Nu byggde jag en mer permanent bädd av pallkragar i strandkanten.
Jag planterade ut mina andraårsmorötter och direktsådde bondbönor (Green longpod, på land odlar jag redan Aunus och Hankkijan Mikko). Dessutom hade jag en del annat överblivet som också fick åka med. Piplök (Atlas), kosmosblomma (Aino), dill, sallat (Red salad bowl), röd målla, nyzeeländsk spenat m.fl.
Det visade sig vara ovanligt högt vatten den här sommaren, eller normalt kanske, vi har varit vana vid väldigt låga havsvattennivåer. Det gjorde att min låda fick en naturlig underbevattning. I juni hann jag knappt besöka platsen och var rädd att allt skulle ha torkat bort. När jag drygt tre veckor senare återkom hade det fullkomligen exploderat av växter. Nu i augusti är lådan överfull. En del har trängts undan av de andra. Bl.a. den nyzeeländska spenaten har klarat sig mycket bättre här än hemma.
Det jag gjort för att behålla vattnet är att jag täckt all bar jordyta med ett tunt lager gröna blad (vad jag hittat bredvid lådan, främst älgört, vänderot och vass. Lådan är också placerad så att den har sol enbart fram till kl. 13. Det gör att den värsta eftermiddagshettan inte drabbar den.
Problemen som uppstått hittills har varit samma som på land. Det har handlat om att ön faktiskt har en snigelpopulation (små ljusbeige), och den har hittat mina växter. Vi har också en kråkflock som kan fnatta ur och äta blommor ibland (ifjol knipsades så gott som alla odlade växter av, inklusive tagetesblommorna). Jag har därför täckt vissa delar med ett glesmaskigt nät.
Fördelarna jag kan se är att skadedjuren i övrigt är färre. Pollinerarna är också färre, även om vi har minst en koloni av humlor på ön. Det har lett till att skörden av frö är väldigt sparsam för bönornas del. Övriga växter verkar inte riktigt påverkas, så det kan också bero på något annat. Vattnet?
Idén med öträdgården är, utöver att ha ett isolerat område för sorter av synnerligen vanliga korspollinerade växter, också att skapa en trädgård att kunna äta från. I höst har jag planterat in havtorn i strandkanten. Jag hoppas kunna byta till mig frö eller plantor av strandkål (om jag lyckas få dem att övervintra sen). Jag har också fyllt nästa odlingslåda med kompostjord, i väntan på en ny säsong.
Utmaningarna med öträdgården är att vatten verkligen är en bristvara torra somrar. I år har jag knappt behövt vattna, men det kan hända att det går sämre en torrare och hetare säsong. Jorden behöver tillverkas på plats både på grund av att den är tung att transportera ut med båt, men också eftersom man inte vill föra in arter i misstag. Jag noterade redan att jag fått in nässla och en tistel till ön via plantorna, och det är inte bra! Jord från odlingslådan får inte flyttas annanstans innan jag tröttat ut dem, och de får inte sätta frö. Detsamma gäller växtvalet. Vattnet är en effektiv spridare av fröer, så man behöver tänka innan man planterar och sår för att inte få in något invasivt. Också gödsel och täckmaterial är bra att kunna ta direkt från platsen.
Av tekniska (möjligen otekniska...) orsaker har jag inte kunnat dela bilder i det här inlägget. Vill du se hur det ser ut i mina odlingar, välkommen att följa mig på instagram, @mandimarii.
Läs mer
Keittiöpuutarhan laajennus 2
Toisessa puutarhassa oli niin paljon touhuttavaa kesän aikana, että tämän keittiöpuutarhan hoito välillä unohtui. Kasvit kärsivät istutuksen jälkeen kuivuudesta, sateita ei näkynyt enkä muistanut kastella. Vasta heinäkuun sateiden ja katteeksi tuodun ruohosilpun myötä tilanne alkoi näyttää paremmalta. Kosteus pidättyi hyvin savimaahan katteen alle ja kasvit alkoivat kukoistaa. Ruohokatteesta huolimatta jouduin jonkin verran myös perkaamaan rikkaruohoja, koska alue jäi aluksi liian vähälle huomiolle ja katekerros jäi liian ohueksi. Lannoitin kasveja pari kertaa myös nokkosvedellä. Elokuussa keittiöpuutarha olikin jo aika viidakko, polkujakin oli vaikea löytää…
Hajuherneet kiipesivät aitaa pitkin ylös valoon. Herneet jäivät perunoiden ja krassien alle piiloon ja niiden sato jäi heikoksi. Kurkku ja kesäkurpitsa tukahduttivat salaatteja, sain karsia niitä reilulla kädellä, jotta kaikille jäi kasvutilaa. Elokuussa kukkaloisto oli kauneimmillaan ja sudenkorennot, pörriäiset ja perhoset viihtyivät puutarhassa. Sieltä oli mukava käydä keräämässä pöytään marjoja, salaattia ja yrttejä.
Ensi kesänä kannattaa pitäytyä hillitympi kasvuisissa kasveissa – ehkä yrttejä, kukkia ja salaattikasveja. Siten mahtuu paremmin kulkemaankin alueella. Kiinnostaisi kokeilla myös joitakin Weiss, Sjöberg, Larsson; Fleråriga grönsaker -kirjan monivuotisia vihanneskasveja keittiöpuutarhassa. Voisin jättää reuna-alueet monivuotisille kasveille ja kattaa maan hakkeella, muu alue jäisi yksivuotisille kasveille, jonka katteena toimisi ruohosilppu. Polut saavat hakekerroksen pinnakseen, se auttaa samalla kasvupenkkejä pysymään muodoissaan.
Savinen maa kaipaa parantamista säännöllisesti kompostilla, jotta sen rakenne muuttuu kuohkeammaksi. Kompostia on onneksi hyvää vauhtia syntymässä. Kerrostin kompostikehikkoon kesän aikana vihreää ja ruskeaa materiaalia sekä lantaa. Keväällä odotan saavani jo vähän uutta viherkompostia keittiöpuutarhaani levitettäväksi. Erillisen rumpumallisen ruokakompostorin otin käyttöön vasta viime syksynä, toinen puoli on jo täynnä, se saa tekeytyä talven ja kevään, kesällä saan sen käyttöön. Osan keittiöjätteestä kompostoimme kompostikäymäläjätteen kanssa ja sen hyödynnän perennoille. Jos syksyllä vain ehdin, ajattelin kokeilla myös Ylvan esittelemää lämpökompostointia. Olen sitä varten kuivatellut kesän aikana kahvinporoja ja ruohosilppua.
Vuoden päästä keittiöpuutarhan alla olevat maatuvat puunrungot (Hugel-peti) alkavat pidättää paremmin kosteutta ja alueen syväjuuristen kasvien kasteluntarve vähenee. Olemme kesän aikana parannelleet sadeveden talteenottojärjestelmiä, entisen 3 m3 sijaan vettä saadaan jatkossa talteen 6–7 m3. Talven aikana vielä pitää suunnitella, miten veden saa energiatehokkaasti kasvien juureen. Tuulensuojaksi istuttamani tuiviot eivät valitettavasti selvinneet rankasta talvesta ja kahdesta siirrosta (syksy ja kevät), niiden väleihin istutin elokuussa uudet taimet. Viritän tuulensuojakankaan suoja-aitaan kiinni siihen asti, kunnes tuiviot kasvavat riittävän suureksi suorittamaan tehtäväänsä.
Kaiken kaikkiaan olen tyytyväinen keittiöpuutarhaani, se on sopivan kokoinen, monipuolinen ja tarpeeksi lähellä. Se on aurinkoisella paikalla, mutta puutarhassa ja ympärillä olevat puut varjostavat aluetta sopivasti. Kasvivalikoima tarkentuu kokeilujen myötä. Ehkä saan sinne mahtumaan pienen aamukahvipaikankin :)
Läs mer
Odla där näringen finns
I min fortsatta jakt på odling utan tillförsel av inköpt gödsel (och jord) inspirerades jag av aztekernas Chinampas samt de flytande odlingar som görs i våra nuförtiden alltför ofta övergödda vattendragen. Varför importera konstgödsel från krigsområden när det redan finns för mycket av det i våra vattendrag?
Efter veckor av funderande hur flotten skulle konstrueras enligt principen man tager vad man haver dök en bild upp i mina sociala flöden där någon hade gjort ett snyggt flytande blomsterarrangemang för poolen i en gammal badring. Lät som en framkomlig väg då när det begav sig.
Nåväl, en flytande ring kunde fixas och i stället för förlagans snygga torvkruka använde jag en bit galler.
Min första tanke var att använda bottensedimentet som växtunderlag. Varför springa över fjärden efter vatten?
Tyvärr gick det inte riktigt som på Strömsö, vi har sandbotten …
Om sand är för tungt borde man kunna använda sig av de vattenväxter som ändå redan flyter omkring i sjön
Efter allt hopande och ropande kom jag till skott den 21.7 med att så vattenkrasse och tur var det väl att jag valde just vattenkrasse
Vattenväxter består av stor del av vatten vilket man borde ha tänkt på. Tre veckor senare finns det inte mycket kvar av växtunderlaget. De frön som grott badar i vatten men växer på ändå.
Nästa test på flottodling blir nog mer likt hydroponisk odling och då enligt DWC. Flotten ska ha pluggar som innehåller något material som håller plantan på plats. Mellan pluggen och vattenytan ska finnas några centimeter luft. Efter det är det upp till sjön om den innehåller tillräckligt med näring (och syre).
Läs mer
Samplantering
Mitt projekt för denna sommar har blivit att satsa på samplantering. Samplantering är bra för att skapa mångfald och göra det svårare för ohyra att hitta fram till sina värdväxter. Det är också ett effektivt sätt att utnyttja utrymmet i odlingsbäddarna. När man samplanterar lönar det sig att tänka på vilka växter man odlar tillsammans och kombinera sådana som växer under jord med sådana som har växtdelarna ovanför jorden. T.ex. potatis lönar det sig inte att samplantera med morot eller betor som också tar plats under jorden.
I en bädd har jag samplanterat vitlök och morot tillsammans. Vitlöken sägs hålla kvalster borta. Denna kombination har fungerat bra och varken morötterna eller vitlöken har varit angripen av något.
En annan traditionell kombination är "tre systrar" där man samplanterar majs med squash eller pumpa och bönor. Majsen växer uppåt, bönorna kan klättra på majsen och samtidigt göra majsen stadigare. Squashen eller pumpan kan sedan breda sig ut över markytan som finns mellan plantorna. Det är lite svårt att i detta skede avgöra hur denna kombination fungerat. Det är första gången jag odlar majs. Majsen var lite sen i starten och mina förodlade plantor tog lång tid på sig innan de började växa. Så här långt ser det dock lovande ut och alla majsplantor utom en har en eller flera kolvar.
Jag har även samplanterat potatis med solrosor. Denna kombination har fungerat bra och potatislandet ser betydligt vackrare ut. Ärter och bönor har jag även samplanterat med jordgubbar. Denna kombination var inte riktigt den bästa då ärtorna i alla fall blev väldigt höga och skuggade jordgubbsplantorna. Tagetes har jag även lite här och där, har trots det haft riktigt med olika sorts ohyra denna sommar.
Nästa säsong kommer jag definitivt igen att samodla tre systrar, dock med lite mindre mellanrum mellan majsplantorna. Även vitlök och morötter var en lyckad kombination.
Början på en trädgårdsomvandling
Min praktiska tillämpning i sommar blev att skapa förutsättningar för att anlägga en köksträdgård närmare huset samt att skaffa flera perenna grönsaker och bärbuskar till min trädgård.
I slutet av maj fälldes 2 stora granar för att få in mera ljus i trädgården. Nya perenna grönsaker som införskaffats i år är bl.a. ramslök och jordärtskocka. Ramslöksplantorna planterade jag under en rönn. Jag läste just att de trivs i litet högre pH, så jag borde säker ha lagt med litet kalk när jag planterade dem – detta ska åtgärdas snarast!
Av en studiekompis fick jag sedan lungrot och spenatskräppa som också fick en egen liten rabatt, samt vallörten ´Bocking 14´ som fick en plats bakom komposten.
Lungrot, Blitum bonus-henricus
Vallört , Symphytum x uplandicum 'Bocking14'
Jordärtskocka planterade jag bakom rabarberbuskarna och under en rödvinbärsbuske satte jag massor av persilja. Det är nog det hörnet i min trädgård som påminner mest om skogsträdgård just nu.
Skogsträdgårdshörna med äppelträd, rabarber jordärtskocka, vinbär och persilja.
Sedan har jag planterat hallonbuskar i gamla grönsakslandet som ligger längst bort på vår tomt. Jag har insett att jag nog gör klokast i att flytta dem till ett ställe mitt i gräsmattan, där man kommer åt att hålla efter de spridningsbenägna buskarna med gräsklippare.
Sedan ska det ju också flyttas på en del saker, det är långt frän färdigt än! Jag har börjat med att gräva upp en idegran som jag flyttat till ett bättre ställe för att göra plats för köksträdgården närmare huset.
Nu senast har jag skaffat några blåbärstry buskar som väntar på att få komma ner i jorden.
Fortsättning följer…
Utan gödsel och jord
... eller man tager vad man haver
I och med att jag odlar ute på en holme utan fast förbindelse till land skulle man gärna klara sig utan att släpa ut en massa material med båt. Holmen är lummig och ger ett bördigt intryck, då borde väl även mina odlingar klara sig utan att man tillför en massa material utifrån.
Djur för mat och gödselproduktion passar sig inte i och med att vi lever ett kringflackande liv med allt för många ställen att sköta. Dessutom råkar jag bo ihop med veganer ...
Sagt och gjort, sommaren 2022 odlades utan inköpt gödsel eller pås-jord. Vad jag har att utgå ifrån är den gamla jorden som till största delen består av kompostjord, ny kompost, sand samt det täckmaterial gräsmattorna ger.
Komposten består till största delen av löv men även de matrester som två personer med vegetarisk kost ger upphov till under sommarmånaderna. Första året fylls den på i lager för lager för att mot senare delen av sommaren svängas och blandas till ny komposthållare. Anda året när den ska användas är den med andra ord är inte speciellt kväverik.
Min sand är nog inte lika grov som Nils Åkerstedt rekommenderar i sina texter om att odla i sand men det är ändå mycket av hans idéer jag har försökt mig på i sommar. Delvis att odla enbart i sand, delvis i ny kompost samt slutligen i befintlig “gammal” jord. Allt gödslat enbart med täckning av gräs.
Gödselfabriken. Gräset består till stor del av klöver. Egentligen är det så att det enda jag sått är klöver övrigt har tagit sig dit på egen hand. En del kol tas även tillvara och används i bäddarna.
En bänk klar för sådd, nästa år ska jag ha tunnare lager gräsklipp vid sådd.
Tomater odlade i sand och gräs
En vintersquash som får nöja sig att växa i en pallkrage fylld med kvistar och grenar täckt med löv, några centimeter kompost samt 10 centimeter gräsklipp.
En av de få nya pallkragarna denna sommar. Även denna är bottnad med grenar och täckt med någras centimeter kompost. Här har jag planterat vallört och nässlor samt lite klöverfrön runt nässlorna. Tanken är att den ska producera grönmassa nästa sommar. Liknande “odlingar” planeras som rening för diskvatten och vatten från bastun.
Även en del samplanteringar blev gjorda , typ ärtor och bönor kring squashen (majsen vägrade gro så det blev bara två systrar)
Resultatet då
Jag skulle påstå att det växt lika bra som tidigare år, ingen märkbar skillnad. Eventuellt har tomaterna fått för mycket kväve med två gånger påfyllning med gräsklipp. Nästa år när vallörten börjar ge bladmassa ska jag ersätta den senare gräsklippspåfyllningen med vallört. Vill man utveckla tekniken ännu längre kunde man införa även andra växter, åkerfräken skulle vara intressant om man skulle hitta en plats dör man vågar odla den
Tomater odlade i kruka med enbart sand samt ett toppskikt med gräs.
Läs mer
Grunden för ett nytt växthus
Det här växthuset har startat som idé redan 2018 då min goda vän ville bli av med en stor presenningshall på deras gård. Jag såg genast framför mig ett växthus med rum för en skogsträdgård med persikor, fikon och vindruvor. Det tog till sommaren 2020 tills vi fick det nedskruvat och transporterat till mig och hösten 2021 grävde jag för grunden. Permakulturprojekt tar ofta länge har jag märkt, med insamling av material som kan ta länge istället för att hämta allt från butiken.
Hallen som jag fick bågarna ifrån var 8x8m, hade böjt sig lite och hade så flackt tak att det samlats vattenpölar i plasten. De fina bågarna var med andra ord inte helt optimala och jag funderade på hur jag skulle få dem att fungera bättre.
Jag kom fram till att jag behöver vinkla bågarna genom att sätta en kil i toppen. Växthuset blir lite smalare men takvinkeln blir mycket bättre och snön kan förhoppningsvis åka av istället för att tynga ner plasten. En modellkil fick växthuset att bli 6,6m brett och därmed få en yta på knappa 53 m2.
Grunden ville jag göra så att vattnets färd i marken inte hindras, utan att jag möjligen kunde utnyttja den våta marken som en del av bevattningen. Därför valde jag att göra stolpar som den tunga stålramen skulle stå på. Jag är inte övertygad om att det var det bästa sättet, och tiden får utvisa om de tänker röra på sig i den rätt mjuka sandjorden.
Under sommaren har jag fått grunden gjord, med god hjälp av ett glatt gäng talkoarbetare. Då vi göt stolparna och försökte ösa gropen tom på vatten insåg vi att den snabbt fylls på igen. Jag hade en söndrig tunna som jag satte ner som en “brunn” så kanske går det att hämta vatten inne i växthuset när det är färdigt. Eller så fyller jag det med något träd till slut.
Platsen är nu förberedd för ställningen, stolparna är på plats och jag fick hyra en jordfräs av jordbrukargrannen som min syster jämnade till marken med. Med många händer går också långsamma projekt framåt! Jag hoppas att hösten ännu ska räcka till att få upp själva stålbågarna. Då kunde jag plantera sådant som klarar vintern bättre skyddat i jord än i kruka. På väntelistan finns redan två olika vindruvor (en från Tallbacka från vårt kursbesök), minikiwi, björnbär, aprikos och ett sichuanpeppar träd. Själva plasten får de dock vänta på tills nästa vår, men då får de istället ett skyddande snötäcke över vintern.
Sommar i Viltkorridoren
Yay! Medan jag slog bort gräset runt björkplantorna (med lien), så hittade jag en rad med körsbärsträd. Det finns några fullvuxna men också några små som ska flyttas till bättre lägen närmare till huset. Bill Mollison sade att om man skapar ett gott företag, så uppenbarar resurserna sig.
Jag slog det västra hörnet av åkern lite mer omfattande än bara runt plantorna. Högarna med hö är tänkta att bli ställen att plantera träd och buskar.
Läs mer