Keittiöpuutarhan laajennus 2

 

 

 

 

 

 

 

Toisessa puutarhassa oli niin paljon touhuttavaa kesän aikana, että tämän keittiöpuutarhan hoito välillä unohtui. Kasvit kärsivät istutuksen jälkeen kuivuudesta, sateita ei näkynyt enkä muistanut kastella. Vasta heinäkuun sateiden ja katteeksi tuodun ruohosilpun myötä tilanne alkoi näyttää paremmalta. Kosteus pidättyi hyvin savimaahan katteen alle ja kasvit alkoivat kukoistaa. Ruohokatteesta huolimatta jouduin jonkin verran myös perkaamaan rikkaruohoja, koska alue jäi aluksi liian vähälle huomiolle ja katekerros jäi liian ohueksi. Lannoitin kasveja pari kertaa myös nokkosvedellä. Elokuussa keittiöpuutarha olikin jo aika viidakko, polkujakin oli vaikea löytää…

 

 

 

 

 

 

 

Hajuherneet kiipesivät aitaa pitkin ylös valoon. Herneet jäivät perunoiden ja krassien alle piiloon ja niiden sato jäi heikoksi. Kurkku ja kesäkurpitsa tukahduttivat salaatteja, sain karsia niitä reilulla kädellä, jotta kaikille jäi kasvutilaa. Elokuussa kukkaloisto oli kauneimmillaan ja sudenkorennot, pörriäiset ja perhoset viihtyivät puutarhassa. Sieltä oli mukava käydä keräämässä pöytään marjoja, salaattia ja yrttejä.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ensi kesänä kannattaa pitäytyä hillitympi kasvuisissa kasveissa – ehkä yrttejä, kukkia ja salaattikasveja. Siten mahtuu paremmin kulkemaankin alueella. Kiinnostaisi kokeilla myös joitakin Weiss, Sjöberg, Larsson; Fleråriga grönsaker -kirjan monivuotisia vihanneskasveja keittiöpuutarhassa. Voisin jättää reuna-alueet monivuotisille kasveille ja kattaa maan hakkeella, muu alue jäisi yksivuotisille kasveille, jonka katteena toimisi ruohosilppu. Polut saavat hakekerroksen pinnakseen, se auttaa samalla kasvupenkkejä pysymään muodoissaan.
Savinen maa kaipaa parantamista säännöllisesti kompostilla, jotta sen rakenne muuttuu kuohkeammaksi. Kompostia on onneksi hyvää vauhtia syntymässä. Kerrostin kompostikehikkoon kesän aikana vihreää ja ruskeaa materiaalia sekä lantaa. Keväällä odotan saavani jo vähän uutta viherkompostia keittiöpuutarhaani levitettäväksi. Erillisen rumpumallisen ruokakompostorin otin käyttöön vasta viime syksynä, toinen puoli on jo täynnä, se saa tekeytyä talven ja kevään, kesällä saan sen käyttöön. Osan keittiöjätteestä kompostoimme kompostikäymäläjätteen kanssa ja sen hyödynnän perennoille. Jos syksyllä vain ehdin, ajattelin kokeilla myös Ylvan esittelemää lämpökompostointia. Olen sitä varten kuivatellut kesän aikana kahvinporoja ja ruohosilppua.
Vuoden päästä keittiöpuutarhan alla olevat maatuvat puunrungot (Hugel-peti) alkavat pidättää paremmin kosteutta ja alueen syväjuuristen kasvien kasteluntarve vähenee. Olemme kesän aikana parannelleet sadeveden talteenottojärjestelmiä, entisen 3 m3 sijaan vettä saadaan jatkossa talteen 6–7 m3. Talven aikana vielä pitää suunnitella, miten veden saa energiatehokkaasti kasvien juureen. Tuulensuojaksi istuttamani tuiviot eivät valitettavasti selvinneet rankasta talvesta ja kahdesta siirrosta (syksy ja kevät), niiden väleihin istutin elokuussa uudet taimet. Viritän tuulensuojakankaan suoja-aitaan kiinni siihen asti, kunnes tuiviot kasvavat riittävän suureksi suorittamaan tehtäväänsä.

 

 

 

 

 

 

 

Kaiken kaikkiaan olen tyytyväinen keittiöpuutarhaani, se on sopivan kokoinen, monipuolinen ja tarpeeksi lähellä. Se on aurinkoisella paikalla, mutta puutarhassa ja ympärillä olevat puut varjostavat aluetta sopivasti. Kasvivalikoima tarkentuu kokeilujen myötä. Ehkä saan sinne mahtumaan pienen aamukahvipaikankin :)

29.08.2022

Läs mer

Keittiöpuutarhan laajennus

Kurssin aikana on tullut monta ideaa, mitä haluaisin toteuttaa pihalla ja puutarhassa. Muutama on menossakin ja monenlaista suunnitteilla. Suurin osa niistä valmistuu vasta tulevaisuudessa, joten blogin aiheeksi valitsin pihan keittiöpuutarhalaajennuksen, johon tein pohjatyöt jo viime syksynä.

Pohjatyöt syksy 2021

Saunapolku lohkaisi viime kesänä osan pihan keittiöpuutarhani kasvimaasta, joten päätin marraskuussa 2021 laajentaa kasvimaata toiseen suuntaan. Rajasin noin 10 m2 lisäalueen suurilla kivillä, syvyyttä oli parhaimmillaan 1,5 m. Sellaista määrää multaa ei ollut saatavillani, joten päätin kokeilla hügel-menetelmää. Pohjalle ruohon päälle levitin kartonkia. Keräsin juuri kaadettuja ja tuulen kaatamia puunrunkoja kartongin päälle. Seuraava kerros koostui oksista ja risuista. Rantaleppien pudotettua lehtensä hain niitä oksien päälle. Pihallamme kasvaa pääosain mäntyjä ja kuusia, joten lehtiä pitää hakea kauempaa. Vihreää olikin vaikea löytää myöhään syksyllä, mutta jonkun verran onnistuin sitäkin löytämään. Seuraavaksi kerrokseksi ajoin maatunutta lehmän lantaa ja sen päälle multaa. Uusi maa jäi hieman korkeammalle tasolle kuin vanha maa, koska puiden alkaessa maatua pinta tulee laskemaan. Lopuksi levitin pinnalle vielä sanomalehtiä ja olkea katteeksi talven ajaksi. Siellä oli maan nyt hyvä asettua. Keittiöpuutarha oli aidattu, jotta peurat, kauriit ja jänikset pysyvät loitolla. Aidan sisäpuolella on myös lintujen ruokintapaikka.

Työ jatkuu keväällä 2022

Keväällä 2022 poistin olkikatteen, jotta maa lämpiäisi nopeammin. Alun perin olin suunnitellut keittiöpuutarhasta metsäpuutarhatyyppistä ja olinkin istuttanut sinne puita pensaita jonkin verran. Käytäntö osoitti, että tarvetta on enemmän kasvimaalle, joten heti huhtikuussa siirtelin osan hedelmäpuista ja marjapensaista toiseen paikkaan. Sen jälkeen siirsin suoja-aidan uuteen paikkaan ja aloin suunnitella uuteen maahan kasvupenkkejä. Kasvimaan vieressä on puutarhamustikka- ja hunajamarjamaa, joka on osa kivillä rajattua isompaa yin&yang-ympyrää. Ympyrämuotoa halusin myös kasvimaalle ja sain tehdä monta luonnosta, ennen kuin olin tyytyväinen muotoihin.

Päädyin kahteen pienempään toisiaan hipovaan ympyrään kasvimaan keskelle, ja noin 70 cm leveään penkkiin, joka kiersi koko maan.
Olen pihasuunnittelussa hyödyntänyt fengshui-menetelmää väreissä ja muodoissa. Keittiöpuutarha sijaitsee puu-elementin alueella, jonka väri on vihreä ja suunta vertikaalinen. Jätin kasvimaalle kaksi hedelmäpuuta korostamaan puuelementin suuntaa. Samoin lintulaudat sijoitin tolppien nokkaan. Lähellä on myös korkea pihakuusi. Kunkin elementin alueella on hyvä olla kuitenkin ripaus sekä sitä hallitsevaa elementtiä (tässä metalli; muotona pyöreä ja kaareva, väreinä valkoinen, harmaa) että sen hallitsemaa elementtiä (tässä maa; muotona matala, horisontaalinen, väreinä keltainen, ruskea). Ympyrämuodot edustavat metallia ja matala kasvusto sekä keltaiset kukat maaelementtiä. Toivon saaneeni aikaan harmonisen alueen.

Toukokuussa kaivoin polut kasvimaalle, olkien alle levitetty sanomalehti hankaloitti työtä, sen olisi kannattanut syksyllä jättää laittamatta. Kasvimaan eteläreunaan verkkoaitaa vasten istutuin takaisin tuiviot (Microbiota decussata), jotka olivat talven olleet siirtoistutuksessa. Ohjaan ne nousemaan aitaa vasteen tuulensuojaksi mereltä päin, kasvimaalle osoittavat oksat karsin pois. Keittiöpuutarhan viereen tein viime syksynä rannansuuntaisen, 3 m leveän ja 6 m pitkän tuulensuojaistutusalueen, jonka pensaat kasvaessaan tulevat suojaamaan keittiöpuutarhaa ja pihaa tuulelta. Polkujen pohjalle levitin sanomalehtiä ja olkea, myöhemmin aion korvata ne hakkeella.

Kesäkuussa aloin pikkuhiljaa istutella erilaisia esikasvattamiani taimia paikoilleen, niiden ympärille levitin katteeksi ruohosilppua, kahvinporoja levittelen silloin tällöin lannoitteeksi istutuksille. Yritin saada pienelle kasvimaalle monipuolisesti erilaisia kasveja; hernettä, perunaa, sipulia, purjoa, salaattia, timjamia, … Väleihin istutin erilaisia kukkia, jonkun verran kylvin mm. salaattia, pinaattia ja portulakkaa, jotta saan satoa eri aikoihin. Verkkoaidan viereen ja pensaiden alle jätin katteeksi olkea. Isompia sateita ei ole kevään ja kesän ollut, joten säännöllistä kastelua kasvimaa kesän aikana tarvitsee, onneksi olen saanut sadevettä talteen. Ehkä jossain vaiheessa saan aikaiseksi kunnon kastelujärjestelmänkin sinne, toistaiseksi kastelukannu saa riittää. Sain sen verran myöhään taimia ja siemeniä maahan, että satoa on odotettavissa vasta heinäkuussa.

26.06.2022

Läs mer

Planering är en sak, implementering en annan…

Våren gick och nu är det sommaren. De planer som jag gjorde på vintern för olika bäddar har vi ännu inte implementerat men andra mindre projekten är på gång. Och naturligtvis odling av grönsaker också.

Ett nytt projekt är ”lahopuuaita” vid vägen. Den är lätt att göra, ett bra sätt att använda kvistar och ska vara hem för insekter och andra små varelser. Samtidigt skyddar den trädgården åtminstone lite från trafik.

 I år bestämde jag mig att specialisera till bönorna. Dom har också börjat växa småningom. Vi hade lite misslycka med första planteringen, därför att det var för kallt. Men lyckligtvis en vän hade för mycket bönor och jag fick några av dem. En del har jag också direktsådd. Rosenbönor jag har nu för första gången.

Här i bilden ser man vanliga buskbönor. Jag plantade också rödbeta, kålrot, ringblomma och grönkål. Tyvärr har också någon annan (kirppa på finska) hittat grönkål.. Men i alla fall varje dag är jag glad att se mycket liv och flera olika smådjur och mask i trädgården.

För att förbättra jorden vi har använt vår egna kompost, svampsubstrat från Helsieni och komposterat hästspillning.

 

 

VId huset började jag renovera en gammal perennabädd vid huset som var fullt av någon sort filipendula buskar. I år plantade jag bara ätbara blommor och några örter där.

 I år ser vi ännu bättre hur mycket det påverkar att tomten ligger i en dal. Vi har ofta frost under natten i början av sommaren och flera timmar mindre solen per dag. Det gör det svårt att ha till exempel mogna tomater under sommaren. Men i framtiden måste vi planera ännu bättre och adaptera odling och växter till omständigheter.

 

I köksträdgården växer örter och sallader. För första gången är jag nöjd med mina sallader, deras smak och struktur.

09.06.2020

Läs mer

Vår!

Våren är tidig i år. Ja, egentligen blev det ju aldrig någon ordentlig vinter överhuvudtaget, inte här i den åboländska skärgården i varje fall. Ingen snö och inte någon tjäle att tala om, vilket i sin tur har lett till gott om tid att förbereda odlingssäsongen 2020. Ärligt talat kom denna milda vinter som på beställning. Vi påbörjade anläggandet av våra nya bäddar i höstas, och har under vinterns lopp kunnat göra lite i taget för att på så vis kunna undvika att vara tvungna att göra allting under några intensiva veckor.

De nya bäddarna är av typen slingerbäddar, och här är det tänkt att vi i huvudsak ska plantera in mångåriga köksväxter. Vi vill satsa på örtskiktet, men även ge utrymme för marktäckare och buskskikt. Något mindre träd kommer säkert också hitta sin plats här. Under säsongen 2020 kommer vi dock att odla ettåriga grödor här för att på så vis fylla upp de tomrum som finns innan de mångåriga växterna har etablerat sig ordentligt. Vi kommer även att anlägga nya slingerbäddar inför nästa år. Tanken är att slingerbäddssystemet ska bli ungefär dubbelt så stort som det nu är, för att smälta samman med en hassellund som vi påbörjat nordväst om bäddarna. Hasselbuskarna är flyttade från skogsbrynet och är ännu små, så vi får se hur de tar sig. På gränsen mellan slingerbäddar och hassellund står en kupolformad pergola, under vilken vi kommer att gräva ut en damm. På pergolan har vi tänkt att minikiwi och rankspenat ska växa.

Söder om bäddarna har vi en liten skog av bland annat äppelträd, syren, vinbär, hallon, nypon och krikon. Som en krans runt detta kommer vi att plantera växter som trivs i skugga, bland annat funkia och ormbunke. Det är även tänkt att hönsen (som ännu bara finns på ett idéeplan) ska få husera här.

Så här såg det ut i höstas då vi började fundera på hur gångarna i slingerbäddarna skulle slingra sig. Höstörar markerar de huvudsakliga gångstråken. Bäddarna uppluckrades försiktigt med en grep. Vissa menar att dock att detta moment är onödigt, och att det rent av är dåligt i och med att man skadar svamphyferna i marken då man luckrar upp den.

Sen började vi gräva. Matjorden grävdes ur gångarna och lades på bäddarna, där den gör mera nytta. Resultatet är bäddar som blir aningen upphöjda.

Vi använder oss av vass för att fylla upp gångarna. De har nu fått en omgång vass, men de ska få ännu ett lager innan sommaren. Jag upplever att vassen fungerar bra här. Den sönderfaller sakta men säkert i mindre bitar och blir behaglig att gå på. Det kommer säkert att krävas att vi fyller på med jämna mellanrum för att komma upp till den gamla marknivån, men vass finns det gott om så det känns som ett vettigare alternativ än att använda sig av träflis eller dylikt. Växthuset är här ännu inte färdigt. Vi kom över det gratis, mot att vi plockade ner det. Ett billigt alternativ ifall man vill ta sig an besväret att plocka ner och pussla ihop. En del glasrutor är ersatta med polykarbonat.

Följande steg var att ge varje bädd ett ca 10 centimeters lager av välbrunnen stallgödsel och torv. Vi fick ett traktorsläp stallgödsel och tre balar ensilage hemlevererat, som tack för ett jobb jag gjorde här på ön, och torven (använda odlingsbäddar för tomat) hämtades gratis från en växthusodlare här på ön.

Till höger om växthuset kommer vi att fortsätta anlägga slingerbäddar, så att växthuset står i mitten av slingersystemet. Men detta är ett projekt för nästa säsong.

Nästa steg blir att täcka in hela härligheten med papp och ensilage/hö. Egentligen kunde vi ha sätta pappen som ogräsbarriär under lagret av stallgödsel och torv, men i och med att det finns en hel del kvickrot som kommit åt gödseln väljer vi att göra det i den här ordningen. Vi hoppas få pappen och marktäckningen på plats under den kommande veckan, då är vi redo för säsongen.

Av den stallgödsel som blev kvar kommer vi att anlägga några bäddar i raka rader norr om huset/nordost om slingerbäddarna. Tanken är här att vi om något år kommer att ha ca 150 m2 odlingsyta för ettåriga grödor.

I växthuset drar vi upp en hel del som väntar på att bäddarna ska bli färdiga. Först ut är rädisorna och rödbetorna. Jag gör ett test och multisår dessa i pluggbrätten, dvs. sår dem i klumpar om 4 plantor per cell för att på så vis kunna maximera användningen av det utrymme där det vanligtvis endast växer en gröda. Vi får se hur det här fungerar.

Det känns verkligen skönt att äntligen ha den tid som krävs för att verkligen komma igång med detta projekt. Jag och min sambo Tuuli har drömt om detta i åratal, men ännu aldrig haft möjlighet att göra det “på riktigt”. Vi har odlat lite småskaligt här och där då vi haft möjlighet. Fastigheten köpte vi för tre år sedan med odlandet och självförsörjning som en stor motivator. I och med väntandet av vårt andra barn, som föddes i höstas, insåg vi att det nu var en perfekt tidpunkt att flytta hit och försöka få saker och ting i rullning. Än så länge känns det som om det rullar åt rätt håll, och jag kan inte påstå att situationen i världen skulle få en på andra tankar.

20.04.2020

Läs mer