Visa inlägg taggade med 'bevattning'
Ett sätt att ta hand om regnvatten
Jag ville bygga en akvedukt mellan Snickarbodens tak och kubiktanken vid mitt växthus.
Tidigare hade jag dragit en slang från en utekran som är kopplad till en borrbrunn och pumpat vatten till kubiktanken. Regnvattnet från Snickarbodens tak samlades i tre tunnor och av det bar jag en del med sprutkanna och en del blev oanvänt. Med en akvedukt kunde jag dels slippa använda elektricitet för att pumpa upp vattnet ur brunnen, dels få regnvattnet direkt till den tank där det verkligen kommer till användning.
Utgångsläget verkade bra. Det är ca 14 meter mellan Snickarboden och kubiktanken och det sluttar lite neråt. Jag drog upp en lina mellan start och mål för att se var stolparna skulle komma. Jag funderade väldigt noga på många olika aspekter av arbetet för att inte göra så många misstag. Jag ville att akvedukten skulle bli så högt uppe att jag kan gå under den utan att slå huvudet. Helst också mina långa gäster. Jag vill så långt som möjligt bygga den av material som jag redan har. Jag tänkte att början av rännan måste gå att styra om så att jag kan rikta den åt ett annat håll under den årstiden då jag inte använder växthuset, dvs mot den damm som jag planerar att gräva nedanom Snickarboden.
Då jag hade spännt linan började jag slå ner stolpar. Jag placerade dem så att de inte skulle vara ivägen för en eventuell gräsklippning eller något stråk där jag ofta går. Metallspetsarna till stolparna är nya, men stolpvirket fanns i mina lager och rännorna har legat och skräpat under ett hus i många år. Rännorna var dock bara ca 10 meter så jag visste att jag måste skarva någonstans. 
Jag hade först tänkt att stolparna behöver komma vid skarvarna i rännan men insåg sedan att det blir allt för ostadigt, så jag beslöt att skruva upp ett bräde (och började med att s
ätta det på fel sida). Trots mina fina planer blev jag tvungen att ändra på nästan allting. Då brädet kom på plats (och på rätt sida) behövde jag inte så många stolpar och dessutom hade jag inte fått dem på exakt rätt ställe. Och så lutar de lite åt alla håll som ni ser. Det som var jättebra under hela projektet var min nyligen införskaffade stege. Den kostade så det sved, men den är mycket stabil och jag är glad att jag köpte den. Efter femtielva versioner och löstagningar och fastskruvanden var allt på plats och jag kunde testa att vattnet rann som det skulle och att fogarna höll något så när tätt. Till slut överträffade jag ännu mig själv och tog bort rännorna (ännu en gång!) och strök alla trädelar med mörk träolja i samma färg som rännan. Som sista åtgärd skall jag sätta upp ett nät mellan några av stolparna och där får någon klängväxt klättra upp. Jag skarvade min för korta ränna med en lös ränndel i husändan och den kommer att vara lätt att styra om mot dammen sedan när det finns en sådan.
Och om jag får säga det själv så tycker jag att den blev riktigt snygg, min akvedukt. Och tro det eller ej, men sedan den blev färdig har det knappt regnat en droppe. Typiskt!
Läs mer
Det vill bli en pott bakom ladugården
Finland kan kallas ”de hundra tusen dikenas land”. Diken ska föra bort vatten. Permakultur betonar motsatsen: Att hålla kvar vattnet på området är en central målsättning. Utgångspunkter för det här projektet har kretsat mycket om det som Sepp Holzer skriver om i sina böcker om permakultur där hushållning med vatten på gårdsnivå är centralt. Holzers gård ligger i Alperna där vatten förstås rinner ner i dalarna och då gäller det att hålla kvar vatten på området! För att göra det har Holzer byggt många dammar. På sätt och vis har vi på vårt område ”Träskända” något liknande. Vattnet rinner ner till träskets ända. Det att vi har ett träsk nära som samlar vatten är ju en enorm vattenresurs. Även om det är vått på området så torkar det när det blir torra somrar vilket verkar bli vanligare i och med klimatförändringen. Det är smart att hålla så mycket som möjligt vatten kvar. För det här projektet, som är ett led i den processen, har jag tänkt anlägga en mindre damm på ett centralt beläget stället.
Platsen där dammen skulle komma var ganska självklar. Bakom ladugården finns det ett stället som är väldigt vått ända långt in på sommaren. Här finns tydligen grundvatten nära markytan som pressas upp. Enda problemet är att just det stället där vattnet kommer upp är en bit in i skogen, lite för långt bort från ladugården . Jag tänkte man kunde gräva dammen 30m närmare ladugården där dammen skulle ligga mera centralt och inte i skogens skugga. På vintern röjde jag bort träd på södra sidan av den tänkta dammen och fällde några större som annars skulle ha skuggat dammen.
Målsättningen var att få en liten damm som är så naturlig som möjligt och som bildar en helhet med området. Förutom grundvatten är dammen tänkt att samla upp regnvatten som kommer från ladugårdstaket. Takets yta på ena sidan är ungefär 150m2. Det betyder att taket samlar 150L regnvatten för varje mm regn som kommer ner. På samma gång kommer det friskt vatten, som har syresatts då det runnit ner från taket, i dammen varje gång det regnar .
Jag ville att dammen skulle bli tillräckligt stor, med en vattenyta av några tiotals m2 och både djupa och mindre djupa delar. Detta torde hjälpa dammen att uppnå en naturlig balans med växlighet samt vatten som rör sig. Mardrömmen är förstås att gräva ut en pott som fylls med alger och annan sörja. Det var klart från början att en grävmaskin behövdes för jobbet och att det kommer att grävas ut en stor jordmassa.
Grävmaskinen grävde ut dammen i början av april 2020. Visst fanns det några enorma stenar där som man utan grävmaskin inte kunde ha tacklat! Området bakom ladugården hade varit lite av en samlingsplats för kvistar och från tidigare generationer fanns det en del rostiga jordbruksverktyg. Allt det klämdes ihop och packades in av gravmaskinen i jordmassan från dammen. Tanken var att bilda en Hugelkultur. Alltså en upphöjd odlingsbädd byggd på gamla kvistar och annat som ger näring och håller fuktighet samt hjälper till att lufta jorden underifrån. Det blev en ganska maffig Hugel (alltså kulle) som är nästan 2 meter hög! Förutom att odla på den så ger den vindskydd.
När grävmaskinen började gräva förväntade jag mig att vattnet skulle finnas ganska nära under ytan. Provgropen som grävdes tidigare tydde på att vattnet var bara ett spadtag under ytan. Det visade sig att grävmaskinen måste komma ganska djupt ner, ungefär 2m, innan vattnet började sippra fram. Intressant nog kom vattnet sen med ganska hög hastighet och började fylla dammen underifrån. Det tog dock nästan två veckor innan dammen var helt fyllt med vatten. I och med att det finns mycket lera i jorden så är vattnet ganska smutsbrunt. Alla som någon gång grävt upp lite jord och satt det i vattnet i en burk, till exempel burktestet för att klargöra jordens olika beståndsdelar som vi gjorde tidigare i den här kursen, vet att det tar otroligt länge för silt och lerpartiklar att sjunka till bottnen. Jag förväntar mig att det kommer att ta tills nästa år innan vattnet har klarnat!
För att hjälpa vattnet att hitta någon slags balans, planterade vi några växter längs kanten – olika slags säv och kabelleka (kalvleka) – samt lite bottenmaterial från det närliggande träsket. Jag tänker ta det försiktigt med planteringen så här i början eftersom det är oklart hur hög eller låg vattennivån kommer att vara på sommaren. Vattnet är också fullt med lerpartiklar och släpper inte igenom särskilt mycket ljus. Rännorna monterades på ladugårdstaket och ett rör leder ner i dammen. En del sten sattes i vattnet vid dammens norra sida för att hjälpa vattnet värmas upp och börja röra på sig mera.
Dammens yta blev till sist ungefär 30m2. Det djupaste delen torde vara kring 2m djup men djupet är betydligt mindre i största delen av dammen. Det kom mycket regn nu på våren och det är tydligt att dammen fylls snabbt. Överflödigt vattnet rinner helt enkelt ut längs marken på dammens södra sida.
Kanske det roligaste med det här projektet hittils är att "det blev något" på ett ställe där det hittils inte egentligen har funnits något annat än sly och en massa döda kvistar och buskar. Här bakom ladugården går våra höns och vi har tidigare byggt ett uterum, där vi vistas ganska mycket, av gamla fönster och bräder. Nu finns det alltså också en pott! Det blir spännande att följa med vad som kommer att hända!
