Keittiöpuutarhan laajennus 2

 

 

 

 

 

 

 

Toisessa puutarhassa oli niin paljon touhuttavaa kesän aikana, että tämän keittiöpuutarhan hoito välillä unohtui. Kasvit kärsivät istutuksen jälkeen kuivuudesta, sateita ei näkynyt enkä muistanut kastella. Vasta heinäkuun sateiden ja katteeksi tuodun ruohosilpun myötä tilanne alkoi näyttää paremmalta. Kosteus pidättyi hyvin savimaahan katteen alle ja kasvit alkoivat kukoistaa. Ruohokatteesta huolimatta jouduin jonkin verran myös perkaamaan rikkaruohoja, koska alue jäi aluksi liian vähälle huomiolle ja katekerros jäi liian ohueksi. Lannoitin kasveja pari kertaa myös nokkosvedellä. Elokuussa keittiöpuutarha olikin jo aika viidakko, polkujakin oli vaikea löytää…

 

 

 

 

 

 

 

Hajuherneet kiipesivät aitaa pitkin ylös valoon. Herneet jäivät perunoiden ja krassien alle piiloon ja niiden sato jäi heikoksi. Kurkku ja kesäkurpitsa tukahduttivat salaatteja, sain karsia niitä reilulla kädellä, jotta kaikille jäi kasvutilaa. Elokuussa kukkaloisto oli kauneimmillaan ja sudenkorennot, pörriäiset ja perhoset viihtyivät puutarhassa. Sieltä oli mukava käydä keräämässä pöytään marjoja, salaattia ja yrttejä.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ensi kesänä kannattaa pitäytyä hillitympi kasvuisissa kasveissa – ehkä yrttejä, kukkia ja salaattikasveja. Siten mahtuu paremmin kulkemaankin alueella. Kiinnostaisi kokeilla myös joitakin Weiss, Sjöberg, Larsson; Fleråriga grönsaker -kirjan monivuotisia vihanneskasveja keittiöpuutarhassa. Voisin jättää reuna-alueet monivuotisille kasveille ja kattaa maan hakkeella, muu alue jäisi yksivuotisille kasveille, jonka katteena toimisi ruohosilppu. Polut saavat hakekerroksen pinnakseen, se auttaa samalla kasvupenkkejä pysymään muodoissaan.
Savinen maa kaipaa parantamista säännöllisesti kompostilla, jotta sen rakenne muuttuu kuohkeammaksi. Kompostia on onneksi hyvää vauhtia syntymässä. Kerrostin kompostikehikkoon kesän aikana vihreää ja ruskeaa materiaalia sekä lantaa. Keväällä odotan saavani jo vähän uutta viherkompostia keittiöpuutarhaani levitettäväksi. Erillisen rumpumallisen ruokakompostorin otin käyttöön vasta viime syksynä, toinen puoli on jo täynnä, se saa tekeytyä talven ja kevään, kesällä saan sen käyttöön. Osan keittiöjätteestä kompostoimme kompostikäymäläjätteen kanssa ja sen hyödynnän perennoille. Jos syksyllä vain ehdin, ajattelin kokeilla myös Ylvan esittelemää lämpökompostointia. Olen sitä varten kuivatellut kesän aikana kahvinporoja ja ruohosilppua.
Vuoden päästä keittiöpuutarhan alla olevat maatuvat puunrungot (Hugel-peti) alkavat pidättää paremmin kosteutta ja alueen syväjuuristen kasvien kasteluntarve vähenee. Olemme kesän aikana parannelleet sadeveden talteenottojärjestelmiä, entisen 3 m3 sijaan vettä saadaan jatkossa talteen 6–7 m3. Talven aikana vielä pitää suunnitella, miten veden saa energiatehokkaasti kasvien juureen. Tuulensuojaksi istuttamani tuiviot eivät valitettavasti selvinneet rankasta talvesta ja kahdesta siirrosta (syksy ja kevät), niiden väleihin istutin elokuussa uudet taimet. Viritän tuulensuojakankaan suoja-aitaan kiinni siihen asti, kunnes tuiviot kasvavat riittävän suureksi suorittamaan tehtäväänsä.

 

 

 

 

 

 

 

Kaiken kaikkiaan olen tyytyväinen keittiöpuutarhaani, se on sopivan kokoinen, monipuolinen ja tarpeeksi lähellä. Se on aurinkoisella paikalla, mutta puutarhassa ja ympärillä olevat puut varjostavat aluetta sopivasti. Kasvivalikoima tarkentuu kokeilujen myötä. Ehkä saan sinne mahtumaan pienen aamukahvipaikankin :)

29.08.2022

Läs mer

Samplantering

Mitt projekt för denna sommar har blivit att satsa på samplantering. Samplantering är bra för att skapa mångfald och göra det svårare för ohyra att hitta fram till sina värdväxter. Det är också ett effektivt sätt att utnyttja utrymmet i odlingsbäddarna. När man samplanterar lönar det sig att tänka på vilka växter man odlar tillsammans och kombinera sådana som växer under jord med sådana som har växtdelarna ovanför jorden. T.ex. potatis lönar det sig inte att samplantera med morot eller betor som också tar plats under jorden. 

I en bädd har jag samplanterat vitlök och morot tillsammans. Vitlöken sägs hålla kvalster borta. Denna kombination har fungerat bra och varken morötterna eller vitlöken har varit angripen av något.

En annan traditionell kombination är "tre systrar" där man samplanterar majs med squash eller pumpa och bönor. Majsen växer uppåt, bönorna kan klättra på majsen och samtidigt göra majsen stadigare. Squashen eller pumpan kan sedan breda sig ut över markytan som finns mellan plantorna. Det är lite svårt att i detta skede avgöra hur denna kombination fungerat. Det är första gången jag odlar majs. Majsen var lite sen i starten och mina förodlade plantor tog lång tid på sig innan de började växa. Så här långt ser det dock lovande ut och alla majsplantor utom en har en eller flera kolvar.

Jag har även samplanterat potatis med solrosor. Denna kombination har fungerat bra och potatislandet ser betydligt vackrare ut. Ärter och bönor har jag även samplanterat med jordgubbar. Denna kombination var inte riktigt den bästa då ärtorna i alla fall blev väldigt höga och skuggade jordgubbsplantorna. Tagetes har jag även lite här och där, har trots det haft riktigt med olika sorts ohyra denna sommar.

Nästa säsong kommer jag definitivt igen att samodla tre systrar, dock med lite mindre mellanrum mellan majsplantorna. Även vitlök och morötter var en lyckad kombination. 

 

23.08.2022

Läs mer

Ny odlingslåda

Mitt praktiska projekt blev att snickra en ny hög odlingslåda, en lasagnebädd.

Lådan valde jag att placera på utsidan av mitt trädgårdsland, längs ena kanten av trädgårdslandet. Lådan blev 5,5 meter lång, 80 cm bred och 80 cm hög. Den är utan botten och står på gräsmattan. Gräsmattan har jag inte tagit bort.
Materialet till lådan var gamla bräder, som jag hittade under huset och på vinden. Hade också liggande ett par lastpallar, som jag tog i sär. Det visade sig vara det mest tidskrävande jobbet att få isär lastpallarna. Jag hade ingen kofot, så med en hammare och stadig skruvmejsel bände jag isär lastpallarna och drog ut de gamla rostiga spikarna, vilket inte var så lätt. På två dagar byggde jag lådan. En laddbar batteridriven liten handcirkel var till stor hjälp för att kapa bräderna i lämpliga bitar.
Troligen kommer odlingslådan att murkna bort på sådär tio år. Då blir det väl ändå kvar en ansenlig hög med hoppeligen fin jord att odla i. Så kanske den sedan omvandlas till en permanent bädd.
Nu skall lådan fyllas med olika slags organisk material och bli en lasagnebädd.

 

 

13.08.2022

Läs mer

Keittiöpuutarhan laajennus

Kurssin aikana on tullut monta ideaa, mitä haluaisin toteuttaa pihalla ja puutarhassa. Muutama on menossakin ja monenlaista suunnitteilla. Suurin osa niistä valmistuu vasta tulevaisuudessa, joten blogin aiheeksi valitsin pihan keittiöpuutarhalaajennuksen, johon tein pohjatyöt jo viime syksynä.

Pohjatyöt syksy 2021

Saunapolku lohkaisi viime kesänä osan pihan keittiöpuutarhani kasvimaasta, joten päätin marraskuussa 2021 laajentaa kasvimaata toiseen suuntaan. Rajasin noin 10 m2 lisäalueen suurilla kivillä, syvyyttä oli parhaimmillaan 1,5 m. Sellaista määrää multaa ei ollut saatavillani, joten päätin kokeilla hügel-menetelmää. Pohjalle ruohon päälle levitin kartonkia. Keräsin juuri kaadettuja ja tuulen kaatamia puunrunkoja kartongin päälle. Seuraava kerros koostui oksista ja risuista. Rantaleppien pudotettua lehtensä hain niitä oksien päälle. Pihallamme kasvaa pääosain mäntyjä ja kuusia, joten lehtiä pitää hakea kauempaa. Vihreää olikin vaikea löytää myöhään syksyllä, mutta jonkun verran onnistuin sitäkin löytämään. Seuraavaksi kerrokseksi ajoin maatunutta lehmän lantaa ja sen päälle multaa. Uusi maa jäi hieman korkeammalle tasolle kuin vanha maa, koska puiden alkaessa maatua pinta tulee laskemaan. Lopuksi levitin pinnalle vielä sanomalehtiä ja olkea katteeksi talven ajaksi. Siellä oli maan nyt hyvä asettua. Keittiöpuutarha oli aidattu, jotta peurat, kauriit ja jänikset pysyvät loitolla. Aidan sisäpuolella on myös lintujen ruokintapaikka.

Työ jatkuu keväällä 2022

Keväällä 2022 poistin olkikatteen, jotta maa lämpiäisi nopeammin. Alun perin olin suunnitellut keittiöpuutarhasta metsäpuutarhatyyppistä ja olinkin istuttanut sinne puita pensaita jonkin verran. Käytäntö osoitti, että tarvetta on enemmän kasvimaalle, joten heti huhtikuussa siirtelin osan hedelmäpuista ja marjapensaista toiseen paikkaan. Sen jälkeen siirsin suoja-aidan uuteen paikkaan ja aloin suunnitella uuteen maahan kasvupenkkejä. Kasvimaan vieressä on puutarhamustikka- ja hunajamarjamaa, joka on osa kivillä rajattua isompaa yin&yang-ympyrää. Ympyrämuotoa halusin myös kasvimaalle ja sain tehdä monta luonnosta, ennen kuin olin tyytyväinen muotoihin.

Päädyin kahteen pienempään toisiaan hipovaan ympyrään kasvimaan keskelle, ja noin 70 cm leveään penkkiin, joka kiersi koko maan.
Olen pihasuunnittelussa hyödyntänyt fengshui-menetelmää väreissä ja muodoissa. Keittiöpuutarha sijaitsee puu-elementin alueella, jonka väri on vihreä ja suunta vertikaalinen. Jätin kasvimaalle kaksi hedelmäpuuta korostamaan puuelementin suuntaa. Samoin lintulaudat sijoitin tolppien nokkaan. Lähellä on myös korkea pihakuusi. Kunkin elementin alueella on hyvä olla kuitenkin ripaus sekä sitä hallitsevaa elementtiä (tässä metalli; muotona pyöreä ja kaareva, väreinä valkoinen, harmaa) että sen hallitsemaa elementtiä (tässä maa; muotona matala, horisontaalinen, väreinä keltainen, ruskea). Ympyrämuodot edustavat metallia ja matala kasvusto sekä keltaiset kukat maaelementtiä. Toivon saaneeni aikaan harmonisen alueen.

Toukokuussa kaivoin polut kasvimaalle, olkien alle levitetty sanomalehti hankaloitti työtä, sen olisi kannattanut syksyllä jättää laittamatta. Kasvimaan eteläreunaan verkkoaitaa vasten istutuin takaisin tuiviot (Microbiota decussata), jotka olivat talven olleet siirtoistutuksessa. Ohjaan ne nousemaan aitaa vasteen tuulensuojaksi mereltä päin, kasvimaalle osoittavat oksat karsin pois. Keittiöpuutarhan viereen tein viime syksynä rannansuuntaisen, 3 m leveän ja 6 m pitkän tuulensuojaistutusalueen, jonka pensaat kasvaessaan tulevat suojaamaan keittiöpuutarhaa ja pihaa tuulelta. Polkujen pohjalle levitin sanomalehtiä ja olkea, myöhemmin aion korvata ne hakkeella.

Kesäkuussa aloin pikkuhiljaa istutella erilaisia esikasvattamiani taimia paikoilleen, niiden ympärille levitin katteeksi ruohosilppua, kahvinporoja levittelen silloin tällöin lannoitteeksi istutuksille. Yritin saada pienelle kasvimaalle monipuolisesti erilaisia kasveja; hernettä, perunaa, sipulia, purjoa, salaattia, timjamia, … Väleihin istutin erilaisia kukkia, jonkun verran kylvin mm. salaattia, pinaattia ja portulakkaa, jotta saan satoa eri aikoihin. Verkkoaidan viereen ja pensaiden alle jätin katteeksi olkea. Isompia sateita ei ole kevään ja kesän ollut, joten säännöllistä kastelua kasvimaa kesän aikana tarvitsee, onneksi olen saanut sadevettä talteen. Ehkä jossain vaiheessa saan aikaiseksi kunnon kastelujärjestelmänkin sinne, toistaiseksi kastelukannu saa riittää. Sain sen verran myöhään taimia ja siemeniä maahan, että satoa on odotettavissa vasta heinäkuussa.

26.06.2022

Läs mer

Nya vinbärslandet

För en egen praktisk tillämpning fanns väl flera olika idéer, men att välja det, som går att förverkliga i år, var inte så många. Jag kom på en sak, som vi har pratat om under ett par år och det kändes som sånt vi kan förverkliga, men på vilken nivå, det får vi se efter sommaren. Det brukar oftast bli att börja med olika projekt när man har lite tid över och sen fortsätta, när man hinner. Så har det väl blivit också med det här, men vi har fått en början i alla fall.

Vårt projekt blev att flytta på gårdens vinbär- och grusbärsbuskar till en ny odlingsplats, där det är närmare varandra och förhoppningsvis kommer att trivas bättre. De har vuxit lite här och där på gården och mått lite si och så. De äldsta av svarta vinbären är över 50 år gamla, men de har också blivit flyttat under åren och den senaste platsen har de inte alls mått bra. Det har varit alldeles för skuggigt samt att plommonträden har vuxit ovanför dem och skuggat ännu mera. Röda, vita och rosa vinbär samt krusbären har varit samlat på ett och samma ställe, på en aningen vildvuxen gräsmatta, vid skuggsidan av gårdens verkstad. De har mått lite bättre, men tyvärr brist på tid har orsakat det, att vi har inte riktigt hunnit hålla gräset tillräckligt kort runt buskarna och de har orsakat lite missnöje bland bärbuskarna. Ett av de äldsta röda vinbären har vuxit precis bredvid stammen av ett gammalt äppelträd och att flytta busken därifrån känns hemskt, men måste göras, då den är lite för nära verkstad och den får lite onödigt skada av maskinerna nu och då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den nya odlingsplatsen är ett gammalt grönsaksland, som har odlats under flera år. Grönsaksodlingen har flyttats till en annan plats och då blev det en tom plats på gården och vi bestämde att bärbuskarna ska dit. Det blir ganska naturligt att flytta dem dit, då vi har redan hallon, krikon och päronträd, som växer på samma område och på det här sättet kommer de mesta fruktträd och bärbuskar bli samlade på samma område. Det gamla grönsakslandet var plöjt i höstas, så det behövdes kultiveras att få det jämt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flyttning och plantering

Vi räknade, att det blir att flytta 22 buskar och dessutom fick vi också två nya buskar, ett rött vinbär och en jostabär, som ska också få plats i den nya odlingsplatsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Jag gjorde en lätt beskärning på bärbuskar innan vi grävde upp dem, tog bara bort torra grenar eller kvistar som hade gått av under vintern. Man kan beskära dem senare vid behov. Svarta vinbären var inte så stora av sig, så vi bestämde att slå ihop några av dem, för att få lite större buskar och mindre antal bärbuskar på landet. Det går alltid att dela dem på nytt, om det behövs så. Vi planterade röda, vita och rosa vinbär i andra ändan på landet, grusbären i mitten och sen svarta vinbär i en egen grupp. Jostabären fick hänga med de svarta vinbären. Vid planteringen gödslades buskarna med hönsgödsel och vattnades.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Totalt av 22 gamla buskar blev det 16 nya buskar. Vi har åtta svarta vinbär, en jostabär, tre röda vinbär, ett rosa vinbär och ett vitt vinbär, grusbär har vi en av varje färg, gul, röd och grön.

Förstås har vi tanken att jobba ännu mera med landet och hitta ett fungerande bevattningssystem samt täcka marken med flis, bark eller halm, bara vi hinner att ta itu med det efter allt annat arbete på gården och jordbruket.

19.06.2022

Läs mer

Parisavtalet

Det är min sista "skoldag" i denna utbildning trotts att samtliga "skoldagar" varit på distans. Valde att använda denna dag till de sista uppgifterna, vad annars? :-) Det gick ut på att kriva bl.a. en kommentar i kursen "Mångformigt företagande i lokala livsmedelssystem" vilket ledde till att kommentaren passade in som ett slut för mej i denna blogg.

Jag vill tacka initiativtagarna till denna utbildning för mervärdet jag fått av den. En av de mervärden är denna företeelse: utbildningen har skapat mej ett utrymme att fundera över sammanhang jag kanske inte annars kulle börjat fundera på och ännu mindre förmått mej att lägga till text. Har ingen aning i dags dato ifall det kommer att leda till något men när man förmår sej att formulera frågeställningar i en tvärvetenskapligt perspektiv upplever jag i alla fall personligen en viss tillfredsställelse.

Sammanhanget som denna kommentar berör är hållbarhet men kanske främst en oidentifierad livsfilosofi?

Detta är som många andra sammanhang i den här utbildningen, ett ytterst komplext sammanhang.
För mej i grund och botten är det fråga om förvaltning och specifikt förvaltning av våra naturresurser, både ändliga och förnybara.
De grundfrågor som jag stöter på när jag funderar och fördjupar mej i dessa frågor är som ex. : Vad är god förvaltning, vad är hållbarhet och vilka är de långsiktiga värderingarna som man bör beakta och balansera mellan för att uppnå målen?
Har satt mycket tid på att fundera på dessa sammanhang och bena ut orsakerna och slutsatserna i dem. Desto mera jag gör det, desto svårare blir det att komma till några egentliga klara svar. Detta beror på flera saker men främst på att våra värderingar vi anammat oss själva grundar sej på historiska fenomen som egentligen inte behöver stämma eller kanske rättare sagt "rimma" med det lilla vi känner till idag.
Det är nämligen så många saker som är ett kulturellt arv från en tid då vi inte hade tillgång till den kunskap och verktyg som vi har idag samtidigt som vi känner till våran egen påverkan på vår omgivning mera än vi någonsin känt till tidigare, åtminstone under modern historia.
För mej personligen tror jag att jag kommer att kämpa med dessa frågor resten av mitt liv, av den enkla orsaken att jag är av uppfattningen att vi känner till för lite idag. Vi kommer att behöva anpassa oss till ännu större förändringar i framtiden än vad de senaste generationerna har behöva göra inklusive min egen hittills. Efter som samhällsutvecklingen är i en accelererande fas.

Allt det här grundar sej i någon typ av ekonomiska värderingar, vilket vi skulle behöva mer forskning i. Idag värderar vi saker på ett mycket konstlat sätt och t.o.m. kan uttrycka oss att det finns ovärderliga saker i vår omgivning trotts att vi mycket väl känner till att det är fråga om tillgång och efterfrågan som styr priset på en tillgång.
Hur värderar vi då vår planet som helhet efter som vi då endast har ett klot att tillgå?
Igår hade vi använt hela årets resurser och beräkningarna säger att vi för tillfället lever som att vi skulle ha 1,7 stycken Tellus att tillgå.
Ifall vi skulle ha en fungerande marknad skulle då allt kosta 1,7 gånger mera eller skulle det möjligt vis kunna vara så att det är vissa företeelser som vi inte över huvud taget skulle kunna göra? För min del försöker jag till mån av möjlighet inte göra sådana saker som jag vet att snedvrider konsumtionskurvan utanför hållbarhets rutan. Men samtidigt har jag inte råd med 100 meters lyxkryssare eller nya fordon för den delen, vilket är all sådan konsumtion som påverkar mej indirekt. Med resultatet att mina personliga val och vad jag kan göra begrännsas markant.

Varit och seglat den senaste veckan i Åbolandsskärgård i en Vindö 30 som definitivt påverkade skövlingen av regnskogen och koldioxid utsläppen på 60-talet men som idag kan beräknas som en kolsänka.
Blev förundrad över alla de nya miljonlådorna som folk låtit bygga ute på kobbarna. Har uppfattningen att dessa lådor inte kommer att utnyttjas mer än någon vecka i året.
Frågan som uppstår i dessa sammanhang är att finns det någon naturlig företeelse som kan påverka fördelningen mer jämt mellan de som omfattas av samhället eller leder all utveckling alltid till överflöd i ena ändan och underskott i den andra?
Som vi nu har det i samhället använder vi en del av det rörliga samhällskapitalet till att hålla de fattigaste i liv för att det är helhetsmässigt lönsamt för tillväxten, samtidigt som vi i andra ändan använder subventioneringar till överflödskonsumtion som aldrig förr, i den andra ändan.
När det kommer till EU:s gröna giv så uppstår frågan hur mycket av dagens bnp skall användas till att skapa hållbarhet eller räcker det ens till ifall man använder största delen till det?

Min fundering är att allt är gröntvättning efter som den politiska inriktningen bygger på tillväxt och om vi skall hålla i tillväxten bör vår konsumtion öka och efter som man mäter tillväxt i bnp och procentenheter behöver kurvan vara exponentiell. Det betyder att vi hela tiden behöver mer naturresurser för att klara av mera hållbarhet?

Att sitta i en sådan paradoxal situation i tanke på att det är en sådan värld vi kommer att lämna som arv till kommande generation skapar en atmosfär för så stora motsägelser att hela sammanhanget är ohållbart från början till slut, samtidigt som vi vet vad ett sådant scenario leder till.
Av de här orsakerna kommer jag tillbaka till det jag skrev tidigare, att vi kommer att få anpassa oss till en allt snabbare förändring framöver och största delen av dessa förändringar kommer att vara obekväma för största delen av oss. Vi vet också vem det kommer att drabba och drabba hårdast.

Det finns idag svar på hur vi kan överleva som individer hållbart genom dessa utmaningar som vårt samhälle har skapat för oss. Men för det behöver vi gräva djupt i sammanhangen för att hitta svaren och det hela blir en livsstil som ej ännu fått ett slutligt namn. Men vid dags dato har denna som vilket kärt barn som helst väldigt många namn. En del kallar det Permakulturister och en del kallar det Regrarians.

En trevlig fortsättning på sommaren och önskar nya studeranden inom linjen för hållbar samhällsutveckling eller aka Permakultur och Regenerativa odlingsmetoder lycka till. Så här i skenet av Solpunken den sista Juli 2021.

Bild: Edouard Noisette - 2011

Fakta: https://en.wikipedia.org/wiki/Solarpunk


Daniel W. Nyman den 30.07.2021

30.07.2021

Läs mer

Höstförberedelser och sammanfattning

Regnskurarna har avlöst varandra på sistone, men det är fortfarande runt tjugo grader varmt på dagarna. Det bådar gott för svampen i skogarna. Om inte annat väntar jag på att trattkantareller ska ploppa upp.

Det här är mitt sjätte och avslutande blogginlägg. Mina tidigare inlägg finns att läsa här: 1. Permakultur och omställning, 2. Radhusodling i Akalla, 3. Odling och potatisupprop, 4. Djurskötsel och Norråkerodlingar, samt 5. Växande och skördande.

Växthusprojektet på gården utanför Ekenäs har också gett skörd. Jag har regelbundet fått videorundvandringar via WhatsUp av min mamma och fått se hur potatis, fänkål, dill, kål, gurka, squash, tomater och majs växer. Vissa växter som gurka och squash har fått väldigt mycket blad och nästan inga grönsaker, medan andra som potatis har gett en bra skörd. Som med mycket annat får man prova sig fram och se vad som funkar. Nästa år får man ta nya beslut utifrån det som funkade mindre bra i år.

                                                                                    Växthusprojektet i Ekenäs

Jag har en 40 liters kompost som jag tycker har fungerat bra. I den har hamnat mindre trädgårds- och hushållsavfall. Jag har vattnat och vänt på den lite nu och då och den luktar fint. Häftigt att se att det funkar med kompost också i mindre skala och man får anpassa sig efter sina förutsättningar och tillgång till plats. Det känns bra att bidra till kretsloppet och göra jord för att sedan använda den. Större trädgårdsavfall som kvistar för jag till en containerlastbil som kommer till bostadsområdet ungefär varannan vecka.

                                                                                             Akallaodlingar

Sammanfattningsvis så är jag nöjd med det jag odlat och skördat, hemma och i närliggande skogar. Det har blivit smultron, svarta vinbär, skogshallon, blåbär och lingon. Jag har torkat eller fryst timjan, citrontimjan, mynta, kungsmynta och basilika. Jag har ätit egen sallat, rucola, dill, persilja, mangold, gräslök, potatis och tomater. Det som är lite knepigt är norr- och sydläget. När det blir varmt, blir det oerhört varmt i söder och då är alternativet helskugga, vilket inte heller är optimalt för de flesta växter. Det här kan jag inte påverka, utan får göra det bästa av det. Om jag inte hade varit fast i Stockholm hade jag inte kunnat ha odlingar på det här sättet, så något positivt har pandemin också fört med sig. Det här får bli mitt sista inlägg här, men jag kommer att fortsätta skriva på Åhlis omställning om omställning och permakultur ur ett bredare perspektiv.

Septemberhälsningar från Anna i trädgårdsstaden!

ahlis_1999@yahoo.se

04.09.2020

Läs mer

Mera fasta odlingsbäddar med bokashi, täckodling och tätt odlad squash och potatis

Odlingar och bäddbyggen har lyckats med varierande framgång. Fortsättningsvis har det mest lyckade projektet varit den U-formade bädden invid trappan till huset. Läget är perfekt med halvskugga och dessutom under ständig uppsikt. Enda bekymret har varit en häftig invasion av jordloppor. Rädisorna blev uppätna i samma takt som de kom upp och sedan flyttade de över på mitt fina krasse bestånd, som trots allt klarade av kampen. Men allt annat, såsom rosenbönor, gurkor, sallad, dill, spenat har grott och frodas väl i en salig blandning. Det perenna kryddlandet som utgör den äldre delen av odlingsbädden har blivit välmående och frodig på 2-3 år. Gråmynta och timjan dominerar, medan jag stuckit in lite vitlök, kajplök och några tomatplantor för omväxling.

 

Så har jag några fantastiska odlingsbäddar som har vinterns bokashi-kompost som grund. De har varit superenkla att anlägga. Jag har helt enkelt format dem som jag villat och odlat direkt i bädden som sådan. De är höga och håller bra fukt. När plantorna kommit igång, så får de plötsligt fart då de kommer åt alla näringsämnen från komposten. De största squashplantorna växer i vårens bokashi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I vår satsade jag lite på att anlägga flera odlingsbäddar och flytta på befintliga bäddar på min åkerplätt, för att få ett lite mera symmetriskt och lättskött system. Bilden nedan är från början av juni. I många av de nya bäddarna har jag satt potatis eller squash som kan hjälpa med att kväva rotogräset. Alla andra nya bäddar har jag anlagt genom att gräva jord från gångarna och slängt på bädden. Sen har jag lite gödslat och täckt in med ordentligt med ensilage. I gångarna har jag sågspån och ensilage eller hårda torra växtdelar överst. Det jag inte hunnit gräva i år har jag försökt täcka in med ogenomskinligt plast. Runt bäddarna där gräset växer fram till kanten, gör jag en lite vallgrav för att hålla ogräset borta. Det fungerar relativt bra också. Då jag anlade bädden längst till vänster så vände jag på jorden, av bara farten och gödslade lite. Jag förväntade mig en oerhörd mängd rotogräs, när jag en gång vänt och stört jorden, så det fick bli min vinterpotatisbädd. Jag satt dem ganska tätt mellan jordklumparna, i hopp om att kväva ogräset. Lite har jag fått rensa där, men torkan har gynnat den bädden. Potatisen har kommit bättre igång än ogräset och jag har klarat mig med lite sporadiskt rensande. Nu har jag kupat dem med gammalt ensilage, som jag fått av en jordbrukare i grannbyn. Det blir knappast mycket potatis, men de sköter en viktig uppgift. Bredvid den frodas zucchini och pumpa, en del av den självsådd från en bortslängd frukt. Alla bilder är från början eller medlet av juli.

21.08.2020

Läs mer

Första höjdbädd

Vi byggde äntligen den första höjdbädden i juli. Det var lite sent för den här sommaren men bättre sent än aldrig.

Allt material var återvinnad.

På botten finns det rotande virke. Över det ligger svampsubstrat och hästgödsel. Bädden hade större volym än vi tänkte, därför är det inte fullbelagd. För plantor använde vi plastiklådor utan botten för att hålla mullen bättre på sin plats. Varje år vi ska tilllägga nytt organiskt material.

31.07.2020

Läs mer

Hügelkultur för att förbättra jorden och mikroklimat på gården

Vi behövde få bort en hel del stockar, som fortfarande låg på marken efter stormen Alfrida/Aapeli(2019), för att kunna plantera nya träd och gå runt på en servicerunda med skottkärran och lien. Vi hade redan tagit virke, sålt stockar, klyvt ved osv. Dessutom hade jag konstaterat att jorden vi har på vår odlingsåker inte fungerade så bra: den kändes kall, hydrofobisk och saknade struktur. Mitt plan för sommaren 2020 var att fokusera på att bygga jord. Den åkern vi planerar att odla är omgiven av öppna åkrar, och väldigt utsatt för vind så det kändes som en uppsättning med hügelkulturbäddar skulle passa in ganska bra i vår permakulturplan.

Jag bestämde mig att bygga hugelbäddar i tre olika lägen på gården: mitt på åkern där jag ville ha en serie med hügelbäddar för att dämpa starka vindar från söder och nordväst och därmed ge skydd för små träd som hade det tufft. En annan hügelremsa skulle byggas på södra sidan av grönsakslandet för att ge le för små plantor. Och en tredje uppsättning längs åkerkanten mot söder. Detta mest för att det fortfarande fanns stockar att använda. Alla huglar blir med andra ord i väst-ostlig riktning.

För att få allt material till åkern använde jag svärmors gamla traktor för att transportera stockarna. Jag undviker att använda maskiner i trädgården, men detta skulle jag inte ha lyckats med utan fossila bränslen. Dessutom har vi inte sågat och bearbetat träden för hand i skogen heller.

På åkern där jag började mitt arbete förra februari, grävde jag först bort matjordslagret (30cm), rullade in 2 stycken 40 cm grova granstockar med röta i, ner i groparna, fortsatte med ett lager brunnen stallgödsel, ris och grenar av olika trädslag, mera färsk stallgödsel, jordlagret från platsen upp och ner (för att hindra ogräset att växa). Ovanpå skottade jag 0,5 m² matjord och sen ett rejätl lager med halm för att skydda hügelbädden från torkan.

 Det heter att det är förmånligt att ha olika vedarter, helst lövträd i olika stadier av nedbrytning för att förlänga hügelbäddens liv. I vår skog var det mest gran och asp kvar när tallen hade blivit virke och björk är trevligt att elda med. När man använder relativt färsk trädmaterial (min har legat 1 år i marken), kan man förvänta sig under de första två åren, att träden som börjar förmultningsprocessen, suger i sig mycket kväve. Därför har jag gödslat rikligt med urin. Komposte skulle också vara ett bra alternativ. I mina huglar växer det mycket svampar av olika slag pga. halm- dynga blandning jag har i dem. Jag har också läst om att man kan inockulera svampmycelia i hugelbäddar och det skulle vara värt att testa. 

I början av sommaren var jag ganska bekymrad över att bäddarna torkade fort och jag var rädd för att all jord skulle blåsa bort med tiden. Jag tog mig tid och vattnade bäddar ordentligt kanske tre gånger i början av odlingssäsongen. Jag planterade ärter för att testa hur det är och sakta men säkert kom de igång och nu i juli håller de fukten mycket bra. Däremot ska jag nog fortsättningsvis undvika att bearbeta jorden mitt på vintern. Fast att bygga hügelbädd är ett ypperlig sätt att hålla sig varm i åländska vintervindar, var det inte så bra för jorden.

 

31.07.2020

Läs mer