Visa alla inlägg skrivna maj 2020
Odling och potatisupprop
Det här är mitt tredje blogginlägg, det första finns här och det andra här.
Så vad har hänt sedan mitt förra inlägg? Jo, jag har beställt och fått jordleveras på 190 liter. Det är lite olika sorter (ekojord, planteringsjord, u-jord) så jag har möjlighet att testa och se hur de olika blandningarna fungerar. Jag har sått rädisor och luktärter och följande på listan är dill och persilja. Eftersom det var kallt vissa nätter i början på maj tog jag in sallaten under natten, vilket var ett misstag eftersom de rände iväg, så nu har jag sått om både rucola och sallat. Inne växer basilikor och ärtskott i olika omgångar. Jag har också fått en jättefin tomatplanta av min syster som hon har sått från frö.
Här i Sverige har Omställningsnätverket dragit igång kampanjen potatisuppropet. Det har sin grund i att Sverige inte har beredskapslager för mat och man uppmanar till lokal odling för att höja medvetenheten om situationen. Alla uppmanas till att sätta potatis, berätta det för andra och fråga vad deras kommun gör. Så sedan mitt förra inlägg har jag också satt potatis i en stor kruka och blasten har nu kommit upp. Trots att beredskapen är bättre i Finland så skadar det inte att sätta en extra potatis i år och även berätta det för andra. Det är alltid trevligare att äta egna råvaror än de köpta. Om man som jag har familjen utspridd i två länder kan det också bli ett gemensamt samtalsämne i dessa tider om alla sätter potatis. Vi odlar i kruka, på odlingslott, i växthus och på en åker, hur odlar ni?
När jag inte håller på med diverse projekt hinner jag också vara tacksam för att jag har möjlighet att odla och njuta av våren på ett helt annat sätt än tidigare. Korttidspermitteringen ger mig tiden och kursen ger mig redskapen och motivationen. Nya tider ger nya insikter.
Soliga hälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
Läs mer
Det hettar till i komposten
Ifall du vill läsa mina två tidigare inlägg om den här komposteringsprocessen hittar du dem under rubrikerna Kompost är hot och Komposten är anlagd.
Igår den 26.5 var det kompostens åttonde dag och nedan skall jag beskriva hur temperaturen steg under de sju första dagarna. Jag hade tänkt kolla komposttermometern morgon och kväll, men det blev så spännande att jag nog sprang där 4-5 gånger per dag! :) Först väntade jag otåligt på att något skulle börja hända, sedan var det så spännande att följa med temperaturökningen, och på slutrakan ville jag ha koll på att den inte skulle bli för het. Så här steg temperaturen:
morgon dag kväll
Dag 1. (anläggningsdag) 10 grader 10 grader 10 grader
Dag 2. 16 grader 20 grader 25 grader
Dag 3. 36 grader 42 grader 43 grader
Dag 4. 50 grader 55 grader 55 grader
Dag 5. 60 grader 60 grader 62 grader
Dag 6. 65 grader 65 grader 65 grader
Dag 7. 65 grader 65 grader 65 grader
Eftersom komposten nu hade varit tillräckligt varm tillräckligt länge( i sin mittdel) bestämde jag mig för att under dag åtta vända den och låta den starta på nytt. När jag hade gjort det stack jag in termometern på nytt och temperaturen steg direkt till 50 grader. På kvällen stod den åter på 65 grader.
Med facit i handen måste jag säga att jag är mycket nöjd. Och lite förvånad.
Läs mer
Mångfaldens dag - äntligen alla får ute på bete!
Segt har det varit att komma igång för denna vår. Det har förstås gett mera tid för tackorna att få lite mera päls igen efter klippningen och pedikyren (klövverkningen) gick bra på samma gång. Efter att djuren kom ut får ströbädden vänta inne till hösten men i år pågår ett litet experiment med svampkultur som har blivit spridet i bädden i början av vintern. Nu testar vi om komposteringen kan bli bättre även när bottnet ligger kvar inne. Det här hör till inriktningen regenerativt jordbruk. Vi har också använt svampkultur på åkrarna. Dessutom testar vi användningen av ferment i liten skala.
Här ser man även lite av inredningen. De lösa grindelementen är behändiga och foderbordsgrindarna fungerar bra för vuxnare djur - däremot lär sig lammen rätt fort hur man kommer ut till foderbordet så för perioden med lamm har vi lite andra lösningar.
Det ska i alla fall bli spännande att se, om svampkulturen gör någon skillnad. Det ska vi återkomma till.
Lite betespromenader har det också blivit under tiden. Just nu finns det många ställen där blomningen pågår så inga djur ska beträda ännu.
Vissa områden är det Asam och Eva som behöver få blomma ut i fred - och även nattviolerna som nu börjar komma.
De verkar i alla fall gilla att man väntar tills blomningen är över, slår höet och efterbetar sedan.
Gullvivorna är också i full blom - i år verkar de verkligen frodas på våra marker!
Här i slänten, nedanför husen, brukar vi vänta med slåtter och bete tils blomningen är över.
Här växer också både backlök och kajp som är som bäst att skördas nu.
En utmaning för vår del är att lyckas pricka in de områden som är lämpligast att beta på våren, då vi vill värna om blomningen både med tanke på den biologiska mångfalden i sig, de fridlysta arterna och de naturliga pollinerarväxterna. Samtidigt som vi hoppas på att det finns tillräckligt med mat åt våra djur under hela året. Ett helhetsgrepp över beten och de övriga produkterna som vi får från markerna känns viktig. Här vill jag ta Holistic management med i beslutsfattandet.
Läs mer
Det vill bli en pott bakom ladugården
Finland kan kallas ”de hundra tusen dikenas land”. Diken ska föra bort vatten. Permakultur betonar motsatsen: Att hålla kvar vattnet på området är en central målsättning. Utgångspunkter för det här projektet har kretsat mycket om det som Sepp Holzer skriver om i sina böcker om permakultur där hushållning med vatten på gårdsnivå är centralt. Holzers gård ligger i Alperna där vatten förstås rinner ner i dalarna och då gäller det att hålla kvar vatten på området! För att göra det har Holzer byggt många dammar. På sätt och vis har vi på vårt område ”Träskända” något liknande. Vattnet rinner ner till träskets ända. Det att vi har ett träsk nära som samlar vatten är ju en enorm vattenresurs. Även om det är vått på området så torkar det när det blir torra somrar vilket verkar bli vanligare i och med klimatförändringen. Det är smart att hålla så mycket som möjligt vatten kvar. För det här projektet, som är ett led i den processen, har jag tänkt anlägga en mindre damm på ett centralt beläget stället.
Platsen där dammen skulle komma var ganska självklar. Bakom ladugården finns det ett stället som är väldigt vått ända långt in på sommaren. Här finns tydligen grundvatten nära markytan som pressas upp. Enda problemet är att just det stället där vattnet kommer upp är en bit in i skogen, lite för långt bort från ladugården . Jag tänkte man kunde gräva dammen 30m närmare ladugården där dammen skulle ligga mera centralt och inte i skogens skugga. På vintern röjde jag bort träd på södra sidan av den tänkta dammen och fällde några större som annars skulle ha skuggat dammen.
Målsättningen var att få en liten damm som är så naturlig som möjligt och som bildar en helhet med området. Förutom grundvatten är dammen tänkt att samla upp regnvatten som kommer från ladugårdstaket. Takets yta på ena sidan är ungefär 150m2. Det betyder att taket samlar 150L regnvatten för varje mm regn som kommer ner. På samma gång kommer det friskt vatten, som har syresatts då det runnit ner från taket, i dammen varje gång det regnar .
Jag ville att dammen skulle bli tillräckligt stor, med en vattenyta av några tiotals m2 och både djupa och mindre djupa delar. Detta torde hjälpa dammen att uppnå en naturlig balans med växlighet samt vatten som rör sig. Mardrömmen är förstås att gräva ut en pott som fylls med alger och annan sörja. Det var klart från början att en grävmaskin behövdes för jobbet och att det kommer att grävas ut en stor jordmassa.
Grävmaskinen grävde ut dammen i början av april 2020. Visst fanns det några enorma stenar där som man utan grävmaskin inte kunde ha tacklat! Området bakom ladugården hade varit lite av en samlingsplats för kvistar och från tidigare generationer fanns det en del rostiga jordbruksverktyg. Allt det klämdes ihop och packades in av gravmaskinen i jordmassan från dammen. Tanken var att bilda en Hugelkultur. Alltså en upphöjd odlingsbädd byggd på gamla kvistar och annat som ger näring och håller fuktighet samt hjälper till att lufta jorden underifrån. Det blev en ganska maffig Hugel (alltså kulle) som är nästan 2 meter hög! Förutom att odla på den så ger den vindskydd.
När grävmaskinen började gräva förväntade jag mig att vattnet skulle finnas ganska nära under ytan. Provgropen som grävdes tidigare tydde på att vattnet var bara ett spadtag under ytan. Det visade sig att grävmaskinen måste komma ganska djupt ner, ungefär 2m, innan vattnet började sippra fram. Intressant nog kom vattnet sen med ganska hög hastighet och började fylla dammen underifrån. Det tog dock nästan två veckor innan dammen var helt fyllt med vatten. I och med att det finns mycket lera i jorden så är vattnet ganska smutsbrunt. Alla som någon gång grävt upp lite jord och satt det i vattnet i en burk, till exempel burktestet för att klargöra jordens olika beståndsdelar som vi gjorde tidigare i den här kursen, vet att det tar otroligt länge för silt och lerpartiklar att sjunka till bottnen. Jag förväntar mig att det kommer att ta tills nästa år innan vattnet har klarnat!
För att hjälpa vattnet att hitta någon slags balans, planterade vi några växter längs kanten – olika slags säv och kabelleka (kalvleka) – samt lite bottenmaterial från det närliggande träsket. Jag tänker ta det försiktigt med planteringen så här i början eftersom det är oklart hur hög eller låg vattennivån kommer att vara på sommaren. Vattnet är också fullt med lerpartiklar och släpper inte igenom särskilt mycket ljus. Rännorna monterades på ladugårdstaket och ett rör leder ner i dammen. En del sten sattes i vattnet vid dammens norra sida för att hjälpa vattnet värmas upp och börja röra på sig mera.
Dammens yta blev till sist ungefär 30m2. Det djupaste delen torde vara kring 2m djup men djupet är betydligt mindre i största delen av dammen. Det kom mycket regn nu på våren och det är tydligt att dammen fylls snabbt. Överflödigt vattnet rinner helt enkelt ut längs marken på dammens södra sida.
Kanske det roligaste med det här projektet hittils är att "det blev något" på ett ställe där det hittils inte egentligen har funnits något annat än sly och en massa döda kvistar och buskar. Här bakom ladugården går våra höns och vi har tidigare byggt ett uterum, där vi vistas ganska mycket, av gamla fönster och bräder. Nu finns det alltså också en pott! Det blir spännande att följa med vad som kommer att hända!
Månaden maj - en ruvande höna och växande tomater
Så var maj nästan förbi. Studierna och odlingen fortsätter framåt i snabb takt. Sommaren kom tidigt till Bromarv i år. Vi har märkt av en tidigare försäljning denna vår. Det har funnits mer folk i knutarna och intresset för plantor och mjöd har varit stor. Tyvärr har vädret inte hängt med i samma sommarstämning. Här har varit onödigt kallt. Som tur har dagarna iallafall varit soliga så att temperaturen i växthusen har varit ok på dagarna. Det finns ingen bättre känsla än att stiga in från en kall bitande vårblåst till ett passligt varmt, skyddande och prunkande växthus. I en sådan miljö jobbar man gärna.
I Hönseri Ett (det vi kallar vårt hönshus. Du kan läsa mer om det i mitt första blogginlägg) har vi nu en ruvande höna. Det var Hilton, en av våra större hönor av kochin-typ, som i början av maj började visa tendenser på att vara liggsjuk. Vi tog tillfället i akt och märkte åtta ägg som hon nu har ruvat på från och till sedan dess. Vi hoppas på det bästa och måste småningom börja förbereda oss för eventuella kycklingar. Att bli med kycklingar såhär snabbt efter att vi blivit med höns hade vi inte riktigt räknat med. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Vi anpassar oss och välkomnar den nya vändningen med öppna armar.
Den ruvande Hilton i sitt rede
Att få hönorna att sova på sittpinnarna i hönshuset har vi ännu inte lyckats med, trots ny utformning, placering och höjd på pinnarna. Jag har börjat fundera om det är för ljust i hönshuset då vi har ett fönster ganska högt uppe på väggen mot söder. Bara tuppen Heimo skulle bestämma sig för att använda sittpinnarna så skulle nog alla hönor snällt följa efter. Han har nämligen stenkoll på sina hönor. Och han försvarar dem med näbb och sporrar. Mig har han pickat på nu en gång ordentligt. Tydligen kände han sig hotad av min närvaro.
Tomaterna har vuxit fint i växthusen. En av våra sorter, Sunpeach, i en rad slokade lite sorgset vid ett skede. Vi tänkte då att vi kanske hade gett för mycket vatten. Eftersom vi inte har fräst jorden som vi vanliga år brukar göra innan vi planterar kan det vara att marken nu håller mer vatten kvar än vi är vana vid. En extra koll på bevattningen behövs alltså. Annars kan jag här passa på att tipsa om att det här med observation är viktigt. Och dokumentation: det går snabbt att ta några foton med telefonen som sedan minns av sig själv vilken tid på året och dygnet fotot är taget. Bra material att ha om man vill minnas hur det varit tidigare. På våren hinner man ännu observera en hel del men när jobben hopar sig under sommaren finns det risk för att man inte lägger lika mycket tid på att gå runt och inspektera i sin odling. Men det kan vara bra att ändå försöka skapa en någotlunda regelbunden och hältäckande rutin där man snabbt kollar igenom läget. Det är lättare att hantera problem medan de är små.
En ledsen Sunpeach, rosa körsbär. Nu mår den dock redan bättre. Tomater är ena tåliga saker ska ni veta!
Vi har en väldigt intensiv odling i våra växthus. Många som besöker oss märker till exempel att vi odlar våra tomater mycket tätare i raderna än vad som rekommenderas i böcker eller på fröpåsar. För oss har det visat sig att det är ett fungerande system. Vi ser till att tjuva och blada plantorna regelbundet och ganska mycket så att luften slipper till att cirkulera bra mellan plantorna. Denna vår har det varit extra intensivt i några av tomatraderna då vi testat att plantera sallad och lök tillsammans med tomaterna. Salladen är redan skördad och löken har vi börjat sälja nu som vårlök i knippen.
Nyplanterad plocksallad i tomatraden
Växande sallad.
Nyskördad sallad redo för en kall dusch och försäljning!
Det var allt för denna gången!
Hälsningar från mjödbryggarens dotter
på Tallbacka Trädgård i natursköna Bromarv
Komposten är anlagd
Recept på en fungerande kompost... och min modifikation av det
Så som i så mycket annat här i livet finns det många sanningar då det gäller hur en väl fungerande kompost skall anläggas. Detta kan kännas frustrerande men samtidigt befriande, det finns många vägar till Rom! Enligt ett recept som med säkerhet skall leda till att komposten blir tillräckligt varm skall den helst anläggas på hösten. Eftersom det är långt till hösten och jag är otålig väljer jag därför att följa ett annat recept, ett med 25-15-5. Och vad betyder det?
Jo, det betyder förhållandet mellan brunt, grönt och gödsel, läs kacka. En kompost skall ju fyllas med organiskt material som med mikrolivets hjälp omvandlas till näringsrik och frisk mull. Det organiska materialet innehåller i huvudsak kol och kväve, och på kompostiska (kompostspråk) kallas material med ett högt kolinnehåll brunt och material med högt kväveinnehåll grönt. Till brunt hör tex torra löv, kvistar, flis, torra blomstjälkar, tidningspapper, paff, och bark. Till grönt hör tex kökskomposten, gröna löv, ogräs, kadaver och gräsklipp. En del grönt material är torrt och har brun färg, vilket jag först tyckte att kändes lite förvirrande. Förklaringen kom när jag insåg att det är skillnad på torrt och vissnat. Det som har vissnat, dvs torkat "med stövlarna på", har släppt tillbaks sitt kväveinnehåll i tex rötterna medan det som skördats färskt och sedan torkats har sitt kväveinnehåll kvar.
Jag valde att anlägga min nya kompost i mitt "Tarakärl". Det har nät under sig och ett plastbotten med hål i så att överlopps vätska kan rinna bort. Jag satt i en list med cm-mått för att kunna kolla att mina proportioner blir rätt. I och med det insåg jag också att kärlet kanske är i mindre laget då diametern är ca 1m och djupet bara 70 cm. En kompost borde helst rymma en kubik. Volymen behövs för att komposten skall lyckas bli och hållas varm men jag hoppas att plastväggarna kan komp
ensera för volymen.
I det understa bruna lagret började jag med fjolårs blomstjälkar av rosenmalva. Jag försökte finfördela materialet med spade inne i komposten, men eftersom plastbottnet är rätt mjukt gick det inte så bra. Mera jobb för mikrolivet, mao och ett långsammare förlopp att vänta. Ovanpå blomstjälkarna fyllde jag på med vissnade humlestänglar tills jag kom upp till 25 cm och de var så mjuka och böjliga att mina finfördelningsförsök gick ännu sämre. Voj voj! Nästa lager 15 cm grönt bestod av ogräs som jag jagat i min köksträdgård samt min kökskompost som jag lagrat i en bytta bredvid. För att hindra att kökskomposten skulle ha blivit en stinkande smörja hade jag täckt med löv eller hö-kaninkacka an efter så också i detta avseende lyckades jag följa receptet lite dåligt. Efter det gröna lagret på 15 cm fyllde jag på med 5 cm rätt så färsk hönskack. Därtill vattnade jag det hela mellan varven, för kompostarbetarna behöver också fukt. Som alla räknekunniga redan räknat ut kunde jag inte fylla på med ett lager till enligt 25-15-5, för till det är min bytta för låg. Istället fyllde jag på med det som jag städat ur kaninburen uppblandat med hopkrattade löv, mao en blandning av kaninkacka, -kiss, massor av hö samt löv och annat smått skräp, alltså brunt och grönt och kacka i en salig blandning. Till slut vattnade jag ännu komposten med regnvatten. Jag bar sammanlagt 8 ämbaren med vatten, så jag räknar med drygt 60 liter. Och som grädde på moset öste jag på någon liter kiss. Då jag var färdig stack jag ner min komposttermometer mitt i högen och kunde konstatera att det steg till 10 grader och där hölls den ända till kvällen (jag sprang ju ut flera gånger för att kika :) Satt på locket till komposten bara helt löst (mycket krångligt att få det ordentligt på plats) och räknade att komposten är anlagd.
Jag har för avsikt att avläsa termometern morgon och kväll (minst) och kommer att uppdatera bloggen med mina resultat.
Starttemperaturen var alltså 10 grader
Läs mer
Nytt blogginlägg
Fokus under denna kurs ligger för mig mycket på dessa små, våra bin.
Våren 2019 hämtade vi två stycken bisamhällen. De skulle bo hos mina föräldrar eftersom där finns mera mat tillgängligt, renare åkrar runtomkring, men även eftersom vi bor på hyra och går i drömmar att hitta vårt egan och få flytta, och då är det mycket lättare att låta bina få bo kvar där hela sommaren och flytta bina på hösten.
Ofta har insekter svårt att hitta mat tidigt på våren och sent på hösten, även bin. Det betyder att de då måste ha tillräckligt med mat i bikupan för att klara sig. Jag skulle vela förse dom med morronmål bestående härliga vårblommor och växter som blommar sent som värmer deras mage när det blir grått och kallt.
Tanken är att så en blombänk med dragväxter som blommar under långa tider. Ringblomma, vallmo, honungsfalecia, blåklint osv. Kommer även plantera in flera vårlökar och andra tidiga vårblommor under buskar och träd.
Välkommen att följa vår resa.
Läs mer
Här skall det blir skogsträdgård!
På min gård Mullbacka i Raseborg finns en skogsglänta som jag aldrig har "använt" till något särskilt. För några år sedan fällde jag några trän där (och "hittade" en ek:) och några gånger har jag jagat sly, men mest har den bara fått vara ifred. Nu har jag bestämt att detta skall bli platsen för min skogsträdgård. Området är ungefär 13 meter gånger 25 meter och det ligger i en sluttning mot sydost. Längst upp i backen har jag tidigare dragit ett staket som jag har tänkt odla något på och direkt nedanom det ligger infiltreringssystemet till mitt hus. Därutöver finns det en massa sly, mest säkert lönn och asp, en massa gräs och ogräs, en ek som sagt, en hästkastanje, en vildros och så en del bråte från trädfällningsprojektet som jag inte orkat städa bort. Mot öster är det skog, några meter min skog och sedan en grannes och norrut på övre sidan om staketet ligger mig jordfabrik, ett virkeslager och sedan en bergsknall. Västerut gränsar området mot mitt hus, en liten sluttning nedanom huset och därefter min köksträdgård. Neråt i backen finns det en del rätt stora träd och därefter en äng. På grund av de höga träden mot öster blir där sol först kring 12-tiden den här tiden på året och sen skiner solen rätt obehindrat in på hela gläntan till kanske klockan sex på kvällen. Tack vare skogen mot öster, berget mot norr och huset och köksträdgården mot väster tror jag att det är bara sydliga och sydvästliga vindar som kommer åt att ligga på.
På sikt tänker jag mig att jag kommer att vilja fylla skogsträdgården med hasselbuskar, äppelträd, kanske någon sötrönn, fläder, diverse bärbuskar och sedan örter och vilda ätliga växter. Flera av våra perenna örter vill ju hastigt sprida sig allt för mycket i växthus och odlingsbänkar och nu har jag kommit på att jag flyttar över dem alla till skogsträdgården. Jag tänker då närmast på libbsticka, mynta och oregano. Därtill tänkte jag att jag kunde flytta några överlopps rabarberstånd dit och en massa jordgubbsplantor efter att ha tagit bort revorna kommande höst. I mitt trädgårdsland har jag två plantor med humle som varje sommar växer sig alldeles onödigt stora, så dem skulle jag gärna flytta till skogsträdgården. Jag har också odlat kärleksört i många år utan att veta att den går att äta, så några pluppar med dem blir det nog också. De där övriga ätliga vilda växterna kan jag inte planera och skriva så mycket om ännu, för jag känner så dåligt till sådana, men valeriana och trädgårdssyra har jag nyligen fått och de kommer antagligen att bli skogsträdgårdens första nya invånare.
Själva arbetet inledde jag nu med att slå ner käppar i marken med två meters mellanrum och dra snören mellan dem så att jag fick ett "rutverk". Jag tänkte att detta skulle hjälpa mig att göra upp en karta över det som finns där nu och det som jag sakteligen flyttar dit. Utöver rutverket med orangefärgade käppar slog jag också ner ett antal käppar med vit ända för att markera var jag tänker mig att det skall gå stigar. Om ni zoomar in fotot som är som presentationsbild till den här bloggen kan ni se mitt virrvarr av käppar och snören. Härnäst skall jag göra mig kartering av befintliga växter, de större alltså, och så tänkte jag röja upp stigarna med gräsklippare eller röjsåg. Träd och buskar skulle ju vara bäst att plantera först i slutet av sommaren då det inte är så torrt, men jag tror inte att jag har tålamod att vänta så länge. I mina dammplaner ingår att låta gräva en av mina lite större dammar på ängen strax nedanom skogsträdgården. Där bredvid finns nu en trädgårdsbrunn som får vatten dels från jorden, dels från hustaket och den är ofta så överfull att en del av vattnet måste ledas bort. Det skulle förstås vara bättre att ha en damm ovanför skogsträdgården eller mitt i , men så blir det nu inte.
För ungefär en vecka sedan gjorde jag en jordlivskartering. Jag valde ett område mitt i den blivande skogsträdgården och grävde upp jord 30x30x30 cm. Mullagret verkade så tjockt att jag faktiskt grävde lite djupare för att se hur djupt det går, det var ca 40 cm och det doftade friskt och gott i gropen. Till min besvikelse innehåll mullen dock knappt några (synliga) levande själar. Försökte intala mig att jag gjort provet för tidigt och att maskinvasionen kommer med vårvärmen. Och när den kommer...det undrar vi nog alla.
Läs mer
Lite vårprojekt
Det är alltid fullt upp på våren; fåren ska klippas, årets vallsådd ska fixas, det ska sättas potatis och lök. Plantor drivs upp både inne och i det lilla växthuset. Äppelträd och jordgubbar kräver också lite omtanke.
Och detta är inte det lilla växthuset ute, detta är en liten "kuvös" för sådant som vill ha mycket värme vid starten. En rätt behändig sak för mindre projekt. Dillen och persiljan är till för direkt bruk, så de hör egentligen inte till vårens projekt.
Det lilla växthuset ute har flera funktioner; att serva med plats för vårens plantor som kan komma igång med lite mindre värme än de som ska starta inne. Efter det ska tomaterna och växthusgurkorna dit och skötas om resten av säsongen.
Men det lilla växthuset är bara en liten del av projekten i år. Ett av dem är den nya odlingslådan med lasagnebädd.
Den är byggd av restvirke från andra projekt och i botten finns gamla äppelkartonger som även är en vara som det finns gott om på gården.
På kartongen har jag lagt tidningar också.
Nästa lager består av hönsbotten och gamla trädgårdsrester, varvat med jord från hushållskomposten. Högst upp finns ett lager av fin kompostmylla som såbädd.
Som synes så har lådan också ett tak. Även det av restmaterial. Dels för att hålla värmen och fukten bättre, dels för att hålla rådjuren, hararna och katterna borta från odlingen.
Så här är det bara att vänta på resultatet! Bädden är ordentligt vattnad under uppbyggnaden och verkar hålla fukten lagon bra.
Läs mer
Till en början
Så här till börja med är det kanske på sin plats att berätta lite om det vi sysslar med. Vi bor på en liten gård på en ö nordväst på Åland. Ja, det finns skärgård med några bofasta även här. Och en hel del sommarboende på öarna. Vår inriktning har sedan länge varit ekologiskt jordbruk och djurhållning. Att ta vara på allt som bara går och att försöka se till att cirkulera de näringsämnen som finns att få på plats. På senare år har tankarna kretsat kring regenerativt jordbruk och lite experiment pågår på den fronten. Pjöjt grunt har vi gjort i många år redan, det har ändå hittills varit det enklaste sättet att mylla ner stallgödseln. Testar på svampkultur både i odling och i ströbädden. Ska bli spännade att se vad som händer. Borde veta mera under säsongen.
Mångfalden är en viktig del av vardagen här. Förutom vilda pollinerarväxter (som den vilda oreganon, kungsmyntan här) försöker vi hålla oss med en hel del "pollinerarblandningar" i anslutning till övrig odling.
Annars är odlingen på åkrarna främst vall, jordgubbar, potatis och en liten spillra av en äppelodling.
Årets planer innehåller bland annat lite plantuppdrivning, någon odlingslåda för att testa lasagnebäddar. Men mera om det framöver. Lite tankar kring holistic management finns också. Och förstås skulle det vara bra att kunna komma till ytterligare mervärde för odlingsarbetet. Så vi jobbar på, steg för steg.
Läs mer