Det vill bli en pott bakom ladugården
Finland kan kallas ”de hundra tusen dikenas land”. Diken ska föra bort vatten. Permakultur betonar motsatsen: Att hålla kvar vattnet på området är en central målsättning. Utgångspunkter för det här projektet har kretsat mycket om det som Sepp Holzer skriver om i sina böcker om permakultur där hushållning med vatten på gårdsnivå är centralt. Holzers gård ligger i Alperna där vatten förstås rinner ner i dalarna och då gäller det att hålla kvar vatten på området! För att göra det har Holzer byggt många dammar. På sätt och vis har vi på vårt område ”Träskända” något liknande. Vattnet rinner ner till träskets ända. Det att vi har ett träsk nära som samlar vatten är ju en enorm vattenresurs. Även om det är vått på området så torkar det när det blir torra somrar vilket verkar bli vanligare i och med klimatförändringen. Det är smart att hålla så mycket som möjligt vatten kvar. För det här projektet, som är ett led i den processen, har jag tänkt anlägga en mindre damm på ett centralt beläget stället.
Platsen där dammen skulle komma var ganska självklar. Bakom ladugården finns det ett stället som är väldigt vått ända långt in på sommaren. Här finns tydligen grundvatten nära markytan som pressas upp. Enda problemet är att just det stället där vattnet kommer upp är en bit in i skogen, lite för långt bort från ladugården . Jag tänkte man kunde gräva dammen 30m närmare ladugården där dammen skulle ligga mera centralt och inte i skogens skugga. På vintern röjde jag bort träd på södra sidan av den tänkta dammen och fällde några större som annars skulle ha skuggat dammen.
Målsättningen var att få en liten damm som är så naturlig som möjligt och som bildar en helhet med området. Förutom grundvatten är dammen tänkt att samla upp regnvatten som kommer från ladugårdstaket. Takets yta på ena sidan är ungefär 150m2. Det betyder att taket samlar 150L regnvatten för varje mm regn som kommer ner. På samma gång kommer det friskt vatten, som har syresatts då det runnit ner från taket, i dammen varje gång det regnar .
Jag ville att dammen skulle bli tillräckligt stor, med en vattenyta av några tiotals m2 och både djupa och mindre djupa delar. Detta torde hjälpa dammen att uppnå en naturlig balans med växlighet samt vatten som rör sig. Mardrömmen är förstås att gräva ut en pott som fylls med alger och annan sörja. Det var klart från början att en grävmaskin behövdes för jobbet och att det kommer att grävas ut en stor jordmassa.
Grävmaskinen grävde ut dammen i början av april 2020. Visst fanns det några enorma stenar där som man utan grävmaskin inte kunde ha tacklat! Området bakom ladugården hade varit lite av en samlingsplats för kvistar och från tidigare generationer fanns det en del rostiga jordbruksverktyg. Allt det klämdes ihop och packades in av gravmaskinen i jordmassan från dammen. Tanken var att bilda en Hugelkultur. Alltså en upphöjd odlingsbädd byggd på gamla kvistar och annat som ger näring och håller fuktighet samt hjälper till att lufta jorden underifrån. Det blev en ganska maffig Hugel (alltså kulle) som är nästan 2 meter hög! Förutom att odla på den så ger den vindskydd.
När grävmaskinen började gräva förväntade jag mig att vattnet skulle finnas ganska nära under ytan. Provgropen som grävdes tidigare tydde på att vattnet var bara ett spadtag under ytan. Det visade sig att grävmaskinen måste komma ganska djupt ner, ungefär 2m, innan vattnet började sippra fram. Intressant nog kom vattnet sen med ganska hög hastighet och började fylla dammen underifrån. Det tog dock nästan två veckor innan dammen var helt fyllt med vatten. I och med att det finns mycket lera i jorden så är vattnet ganska smutsbrunt. Alla som någon gång grävt upp lite jord och satt det i vattnet i en burk, till exempel burktestet för att klargöra jordens olika beståndsdelar som vi gjorde tidigare i den här kursen, vet att det tar otroligt länge för silt och lerpartiklar att sjunka till bottnen. Jag förväntar mig att det kommer att ta tills nästa år innan vattnet har klarnat!
För att hjälpa vattnet att hitta någon slags balans, planterade vi några växter längs kanten – olika slags säv och kabelleka (kalvleka) – samt lite bottenmaterial från det närliggande träsket. Jag tänker ta det försiktigt med planteringen så här i början eftersom det är oklart hur hög eller låg vattennivån kommer att vara på sommaren. Vattnet är också fullt med lerpartiklar och släpper inte igenom särskilt mycket ljus. Rännorna monterades på ladugårdstaket och ett rör leder ner i dammen. En del sten sattes i vattnet vid dammens norra sida för att hjälpa vattnet värmas upp och börja röra på sig mera.
Dammens yta blev till sist ungefär 30m2. Det djupaste delen torde vara kring 2m djup men djupet är betydligt mindre i största delen av dammen. Det kom mycket regn nu på våren och det är tydligt att dammen fylls snabbt. Överflödigt vattnet rinner helt enkelt ut längs marken på dammens södra sida.
Kanske det roligaste med det här projektet hittils är att "det blev något" på ett ställe där det hittils inte egentligen har funnits något annat än sly och en massa döda kvistar och buskar. Här bakom ladugården går våra höns och vi har tidigare byggt ett uterum, där vi vistas ganska mycket, av gamla fönster och bräder. Nu finns det alltså också en pott! Det blir spännande att följa med vad som kommer att hända!
