Nya odlingsbäddar och mera odlingsgrödor!

I vår har jag lagt mycket tid på att skapa nya odlingsbäddar. Tre stycken blev det! Alla tre är gjorda med lite olika teknik, men i alla är det använda materialet så gott som till 100% återvunnet material.

Vi börjar med det som nu är min nya potatisbädd. Eftersom svärfar i vintras varit flitigt i skogen och röjt så passade jag på att ta i eget bruk sådant trämaterial som lätt kunde undvaras till annan användning. Av långa och smala trädstammar lade jag upp kanterna till bädden. Sedan täckte jag den underliggande gräsmattan med ett lager tidningspapper och grovare trämaterial, som grenbitar och flis. Flis som jag fixat med den nyanskaffade kompostkvarnen (bästa inköpet på länge)!

Sedan täckte jag över med kompostjord. Denna bädd blev en väldigt enkel version. Jag ville ursprungligen att denna bädd skulle få vara en sådan där mylla skapas efter hand och där grövre material och tillsatt organiskt material som gräsklipp under åren bildar en fin jord. 

Jag har använt mig att denna teknik, dvs att odla så gott som direkt på gräsmattan, redan ifjol. Då hade jag odlat potatis direkt på ett lager tidningspapper som lagts på gräsmattan i ändan av växthuset.

Under fjolsommaren täckte jag potatisen med nytt gräsklipp efter hand det behövdes. Potatisen trivdes och det blev en någorlunda skörd, åtminstone med tanke på den minimala arbetsinsats jag lade på potatisbädden.

Jag är egentligen väldigt dålig på att utgöra klara och tydliga planer över odlingen, utan det blir oftast så att jag bara börjar ett projekt. Sedan låter jag idén mogna under tiden jag arbetar.

Det var inte självklart från början att detta skulle bli en bädd för potatisar. Egentligen tänkte jag inte lägga någon gröda hit överhuvudtaget ännu i år, utan låta det organiska materialet förmultna i ro. Men, eftersom potatisodlingen i obefintlig jord gick så bra ifjol, så tänkte jag testa på samma odlingsmetod även i år. Och så bildas ju ny jord ändå samtidigt som där växter en gröda! Såhär ser det ut i slutet av juni.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Området kring växthuset var tidigare en så gott som outnyttjad odlingsresurs. Från att vara en bit gräsmatta som inte riktigt har någon funktion, fick även det området nu bli odlingsbart. Även här täckte jag marken först med tidningspapper, sedan med både grövre och lite finare trämaterial (läs: grenstumpar och flis). Dethär området fick lite mer kompostjord och brunnen hästdynga än ovannämnda potatisland eftersom jag planerade odla flera olika grödor här. Under försommaren märkte jag att tidningspappret inte var tillräckligt för att hålla bort ogräset, men det är något jag får försöka lösa nästa höst eller vår. Nästa gång måste jag använda mig av papp närmast markytan. Nedan en bild från slutet av april, då jag ännu höll på att fylla bädden med kompostjord. 

Här runt växthuset har jag tänkt odla en hel del perenna grönsaker och blommor, men det är i skrivandets stund ännu osäkert hur de sådda fröna tar sig och vad som egentligen kommer att börja växa. Jag har nämligen haft en ivrig trast på besök som rivit upp lite ett och annat ur odlingsbädden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till sist: gårdsplanens juvel bland odlingsbäddar. Odlingsbädden som min make byggt gjordes av timmerstockar som någon gång i tiden varit ett hus i Larsmo. Stockarna har i åratal legat i det gamla fähuset på vår gård och nu fick en liten del av trämaterialet bli en ny, väldigt stabil, odlingsbädd. Odlingsbädden vägde nämligen så mycket att den måste lyftas på plats med en skogskran! 

Eftersom stommen var gjord med så stor omsorg kände jag att även innehållet kräver med eftertanke. Här använde jag mig av "lasagne"-tekniken. Det blev lager på lager av trädgårdskompostjord, halm och brunnen hästgödsel. Och hittills har det växt bra i odlingslådan och den har inte alls krävt bevattning i någon större utrsträckning fast juni månad varit så torr. 

I odlingslådan kommer att finnas både blommor och odlingsgrödor. Tanken här är att testa odla så mycket som möjligt på en liten yta. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

28.06.2020

Läs mer

Ljuva juni i Bromarv!

Juni är en härligt omväxlande månad. Den börjar ganska försiktigt då odlingarna på friland inte ännu tagit fart. Man kan ännu lite känna doften av de sista vårvindarna och njuta av det sista lugnet före all växtlighet exploderar. Men vips så börjar det ske både det ena och det andra i naturen. Härligt surrande insekter överallt som ivrigt besöker fruktträd, bärbuskar, maskrosor och alla andra växter som vaknat och börjat blomma. När det väl eskalerar börjar också de första ogräsen dyka upp i synfältet. Min pappa slog slag i saken och införskaffade ett flamaggregat. Jag har inte varit modig nog att testa det själv ännu, men min man har flammat värrigare i gångarna mellan odlingsbäddarna.

 I juni föddes fyra kycklingar på Tallbacka. En gul, en grå och två svarta. Den ena svarta har en ljus prick i pannan så att man ska se skillnad. Fiffigt. Kycklingarna växer så att det knakar och har sakta men säkert börjat acklimatisera sig till sin omgivning. Det ska bli spännande att se könsfördelningen. Hade besök av en bekant ”hönsmamma” som tyckte att en skiljde sig från de övriga i gänget. Så antagligen är det väl tre tuppar och en höna som vi framavlat.

I slutet av juni blir det brått. Nu börjar våra tomatplantor ge skörd. Först ut är Favorita, vår röda körsbärstomat. Det är något alldeles speciellt med att äta den första solmogna och solvarma körsbärstomaten. Man hinner nipponappa njuta klart, sedan är det dags att jobba. Efterfrågan på närodlat och lokalt är stor vid midsommar. Då säljer vi allt vi bara har!

Skörda, sälja, sköta. Det är vårt fokus från midsommar tills skolorna börjar igen i augusti. Sedan kan vi lite börja pusta ut igen och kanske göra det där som vi inte hann med i juni-juli. Om vi orkar. Visst kan det kännas tufft ibland när allt hopar sig och man känner att man inte räcker till eller inte hinner med. Men sen vaknar man tidigt en dimmig sommarmorgon. Går ut och iakttar sin omgivning, sitt hem. Tystnad. Vördnad för det lilla och enkla. Förundran över det stora och komplexa och hur allt hänger ihop. Allt är värt det. Friheten. 

Vad levande man känner sig.

22.06.2020

Läs mer

Djurskötsel och Norråkerodlingar

Sommaren är här och det väntas upp till 32 grader varmt inom kort. Tur att det regnade i förra veckan. Det här är mitt fjärde blogginlägg. Mina tidigare inlägg finns att läsa här: Blogginlägg 1: Permakultur och omställning, blogginlägg 2: Radhusodling i Akalla och blogginlägg 3: Odling och potatisupprop.

På midsommardagen helgskötte jag på Akalla 4h gård som ligger ungefär fem minuters promenad från min bostad. Gården ligger i Akalla by som är ett av de bäst bevarade bymiljöerna i Stockholm. Den äldsta byggnaden är från 1600-talet. Jag tycker det är fint att bara några minuter från tunnelbanan med höghus och betong öppnas detta område, som dessutom är tillgängligt för alla. På dagarna finns hästarna, fåren, getterna, grisarna, ankorna, hönsen och kaninerna ute i sina hagar. Katterna, Tabasco och Figaro, finns det också möjlighet att stöta på.

4h är en ungdomsorganisation där huvud står för kunskap, hjärta för medkänsla, hand för färdighet och hälsa för ett sundare levnadssätt. Principer som också går att hitta i permakulturens omsorg om jord och människor. På vardagarna leder personalen diverse aktiviteter för barn och ungdomar och på helgerna sköts 4h-gården av volontärer. De äldre ungdomarna är involverade i både skötsel av gården och andra aktiviteter. Förutom ridning, barnkalas, dagläger, kurser, kan man lämna sin kanin på hotell och gården jobbar även för att bevara svenska lantraser. Vad jag vet så finns det inga 4h gårdar i Finland utan där driver man verksamheten på lite annat sätt, men utifrån samma principer. För mig är det här en perfekt fritidsaktivitet. Jag får umgås med djur, informera om dem och bidra till en bra verksamhet för barn och ungdomar. Dessutom kan jag upprätthålla mina kunskaper från dåvarande Naturbruksinstitutet Brusaby (grundexamen inom lantbruk, inriktning hästhållning) och lära mig mer om olika djurslag.

I torsdags fick jag en whatsup-videorundvandring av min mamma på gården utanför Ekenäs. Det är fint att få vara med och se allt som växer, samtidigt som jag vill dit och se allting med de nya ögonen som jag fått genom kursen. Såpnejlikan som vi planterade på tre olika ställen ser fin ut. I växthusen växer blommor för försäljning i liten skala och grönsaker för eget bruk. Utomhus är bär och kryddor på gång. Jag bytte också några ord med pappa som precis kom hem från Hangötorget där han sålt blommor. Hans potatisodling i växthuset växer liksom min, dvs mycket blast. Det ska bli spännande att se om det finns någon potatis under all växtlighet.

Varma hälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
ahlis_1999@yahoo.se

22.06.2020

Läs mer

Permakultur: Vad är det?

I september 2019 startade Novia ett tvåårigt studieprogram i permakultur. Det blev så väl mottaget att många fler än förväntat skrev in sig på kursen. Av dem som bestämde sig för att delta i kursen, är tre medlemmar i vårt lilla samhälle: Robin Reuter (Wattkast), Katja Bonnevier (Österretais) och Aarón Blanco Tejedor (Västerretais).

I Korpo Bladet tycker vi att detta är ganska exceptionellt och vi har intervjuat alla tre deltagare om deras intresse för odling och permakultur.

// Vad är permakultur?

Katja: Permakultur är mycket mer än bara odlingsmetoder, vilket jag fick lära mig efter att jag börjat kursen och satt in mig i litteratur om permakultur. Begreppet myntades av Bill Mollison och David Holmgren på 70-talet i Australien. Det handlar om ett helhetstänk som stöder sig på tre principer 1. Omsorg om jorden 2. Omsorg om människan 3. Rättvis fördelning. De här principerna kan anammas i annat än odling också, såsom småbarnsfostran.

Men om man fokuserar på produktion av livsmedel, så finns det några viktiga aspekter att beaktaHur kan man fånga energin som flödar genom naturen?

~ Hur kan man ta tillvara vattnet som flödar på det området man har lyckan att förvalta?

~ Hur kan man återanvända näringsämnen?

~ Försök efterlikna naturens naturliga system, för att skapa helheter som är möjligast självgåenden. De kan kallas skogsträdgårdar. I naturen är dessutom jorden sällan bar, vilket man kan efterlikna genom täckodling, som annars också ger många fördelar.

~ Stör inte jorden i onödan. Undvik att gräva, så långt det går för att vårda de naturliga ekosystem som skapats i jorden och gör jorden välmående. Det kallas “no dig”-metoder”

// Vilka vägar blev du bekant med permakultur?

Aarón: Jag minns inte riktigt. Jag har bott på många ställen i mitt liv, mestadels i städer, och att komma till Korpo var min första verkliga koppling till naturen, skogen och marken. När vi anlände till Korpo hade vi turen att få bo i ett egnahemshus med trädgård. På gården fanns mest gräsmatta, men under den fanns jorden. Jag minns att jag tänkte "varför planterar jag inte grönsaker i denna jord, istället för att odla gräs som jag behöver klippa varje vecka och som ger nästan ingenting i utbyte?". Jag började forska i planteringsmetoder som skulle respektera naturen, och på den vägen hittade jag Permakultur. Att hitta metoden var inte svårt eftersom den är ganska populär bland de många respektfulla alternativen som finns där ute.

Jag har alltid gillat att söka information i böcker, så jag började med att leta i bibliotekets databas. Jag hittade en bok om permakultur på engelska i Helsingfors: Gaias Garden. Som tur kunde jag beställa den via biblioteket i Korpo och efter det första kapitlet i boken bestämde jag mig för att köpa mitt eget exemplar. Boken var mycket inspirerande. Jag minns att jag läste den dag efter dag och tänkte att det var första gången på länge som jag kände att mänskligheten är i evolution. Permakultur har ett mycket intressant sätt att se på saker. Mycket handlar om att lära av naturliga ekosystem, som en skog. Skogen växer i många lager: i marknivå, små buskar, träd och klättrande växter. De behöver inte någon som ständigt arbetar med dem för att de ska växa friskt och skapa fruktbarhet. Skogen skapar också tillräckligt med mat för tusentals olika livsformer. Permakultur tittar också tillbaka och lär mycket av traditionella odlingstekniker runt om i världen, men metoden är också baserad på vetenskap. En av huvudprinciperna är att observera och reagera, att ständigt följa med och utveckla odlingarna enligt vad som fungerar.

Trädgården runt vårt hus har inte förändrats mycket, men vi kände inte att det var rätt plats. Nu har vi hittat ett hus med en härligt lummig trädgård och en stor åker framför huset. Jag hoppas att vi med hjälp av Katja och Robin, och andra intresserade kan stötta varandra, både i våra framgångar och i våra misstag. Att vi genom inspiration och samarbete kan bygga upp en bördig trädgård och producera en stor mängd mat. Inte bara grönsaker, utan också frukt och bär. Kanske också öppna upp för nya smaker. Det finns en stor mängd växter som kan ätas, men som vi inte använder i våra kök. Det är synd eftersom de både är smakrika och ofta mer näringsrika än sina förädlade kusiner.

// Varför anmälde du dig till utbildningen i permakultur och regenerativt
jordbruk vid Novia?

Aarón: I mitt fall är det verkligen enkelt. Mina färdigheter i svenska och finska är inte särskilt starka. När man söker information om vilka växter, buskar och träd etc. man kan odla i sin trädgård, måste man se till att hitta information som är relevant för den latitud där man befinner sig. Kalifornien är definitivt inte södra Finland till exempel. Så det var en stor utmaning för mig att hitta rätt information för våra breddgrader. När jag hittade kursen insåg jag att jag skulle ha tillgång till mycket mer kunskap och material anpassade till min verklighet, och därför gick jag med. Det har varit fantastiskt, och samtidigt lär jag mig mer svenska också.

 

 

 

 

 

 

 

 

// Vad erbjuder den här kursen dig som du inte kunnat få någon annan väg?

Katjas: Novias kurs är en fantastisk kunskapsbank både vad gäller föreläsare och vad de har att ge oss och de övriga deltagarna i kursen. Kursen ger kunskap, inspiration och ett socialt nätverk som gärna hjälper varandra i att utveckla fungerande lösningar för permakultur och regenerativt jordbruk.

// Vad tycker du att borde förändras inom livsmedelsproduktionen idag och vad kan permakulturen erbjuda framtidens jordbruk?

Aarón: Jag är alltid mycket försiktig när jag svarar på frågor som denna eftersom jag vill vara ödmjuk. Till skillnad från jordbrukarna som faktiskt odlar mat och ser till att det finns mat i våra butiker, är jag ännu ingen matproducent. Men tyvärr ser jag många problem på det sätt vi producerar mat just nu. I de ”utvecklade länderna” har vi mer livsmedelssäkerhet än någonsin, vi ser nästan aldrig en tom hylla i butiken, men i Spanien säger vi ”bröd för idag är morgondagens hunger”. Jag tror att vi stressar jorden för mycket för att skapa det överflöd av mat vi har nu. Vi förlorar naturlig fertilitet i jorden, det är därför vi behöver konstgödsel, många av dem gjorda av olja.

Många av våra matprodukter är inte heller lokala. De reser ibland världen runt för att hamna på vår tallrik, och det i sin tur betyder mer olja som konsumeras. Produktionen sker i en stor utvidgning av mark, vilket kräver användning av enorma maskiner som förbrukar ännu mer olja. Vi hamnar i en situation där vi måste spendera tre kalorier för att producera en kalori mat, och det är inte hållbart. Enligt min mening bör samhällen försöka odla så mycket som möjligt av maten de konsumerar. Detta kallas matsuveränitet och skulle skapa mycket starkare och mer motståndskraftiga samhällen, mer kopplade till sitt land och sin mat. Faktum är att livsmedelssuveränitetsrörelsen stöds av miljoner jordbrukare runt om i världen, och permakultur hjälper oss att tänka om hur vi producerar mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

// Är permakulturen en unik vision? Är det den enda nya modellen för jordbruk?

Robin: Jag tror inte att permakulturens principer grundar sig i något unikt, snarare tvärtom, de handlar om universella värden som har existerat långt innan någon kom på att rama in det i det ramverk vi i dag kallar permakultur. I ett välmående samhälle uppfylls de tre principerna utan att vi behöver tänka på dem. Jag anser inte heller att permakultur är en modell, utan att permakultur är ett paraplybegrepp för en uppsjö olika sätt att leva som på ett eller annat sätt tar de tre principerna i beaktande, medvetet eller omedvetet.

// Vad är skillnaden mellan permakultur och ekologisk odling?

Robin: Ekologisk odling är säkerligen bättre än oekologisk, men det finns ingen garanti för att man i ekologisk odling tar i beaktande den biologiska mångfalden eller jordhälsan. Permakulturell odling är så gott som alltid ekologisk, medan ekologisk odling sällan är permakulturell.

// Vad håller du på med i din trädgård i år som kunde inspirera andra odlare?

Robin: I år har vi anlagt så kallade slingerbäddar för en perenn köksträdgård intill huset. Den här säsongen odlar vi dock mest ettåriga grödor här, i och med att perennerna tar tid att etablera sina bestånd. Ifall vi tycker att det fungerar bra att odla annueller i ett slingerbäddssystem så kommer vi nog att fortsätta med det också. Just nu känns det roligt att göra det på detta sätt, men nog är det ju säkert mera praktiskt med raka rader och ett mera standardiserat system för en ettårig köksträdgård. Slingerbäddarna är en del av den skogsträdgård vi påbörjat. Skogsträdgårdsodling är en odlingsmetod där skogens ekosystem fungerar som inspirationskälla. Skogen är det ekosystem som förmår att producera mest biomassa, så varför inte skapa skogsliknande förhållanden i trädgården (tänk lund snarare än granskog) som i första hand producerar biomassa i form av ätbara växter. Många av oss har goda förutsättningar att förvilda trädgården ytterligare med mera buskar, träd, örter, marktäckare, klätter- och rotväxter.

// Om någon som läser detta blir ivrig över permakultur, vad skulle du rekommendera att den gör till först? Är det svårt att komma igång med permakultur i den egna trädgården?

Robin: Det kan vara bra att börja med att läsa något, det finns många bra böcker i ämnet. Jag kan rekommendera Riikka Kaihovaaras Riippumaton puutarha för en bra sammanfattning av permakulturens principer. För den som är intresserad av mångåriga ätbara växter kan jag rekommendera Skogsträdgårdsboken av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg. Den sistnämnda blev vald till årets trädgårdsbok i Sverige 2018. Böckerna kan lånas av mig ifall någon är intresserad. Jag har även lite annan litteratur i ämnet. Därtill finns det ju massor med information på Internet, så där är det bara att börja rota.

// Kan man besöka din trädgård för att se hur det fungerar och höra mera om permakultur?

Katja: Man får gärna besöka mig för att diskutera permakultur. Jag är hobbyodlare och en novis, vad gäller både odling och permakultur. Men jag tror att vi alla lär oss mycket genom att dela erfarenhet, inspiration och kunskap. Jag har odlat i odlingsbäddar med täckodling under några år redan, men nu först börjat anamma “no dig” -metoden. Jag tror starkt på konceptet skogsträdgård och kan se spår av de tänket hos de som tidigare förvaltat vår lilla markplätt.

Robin: Man får gärna komma på besök för att se vad vi håller på med. Jag är också bara en hobbyodlare som nu funnit tid att satsa lite mera på detta livsprojekt, men jag delar gärna med mig av vad jag lärt mig hittills, och tar gärna emot tips om odlande överlag. Som Katja säger är det bra att dela erfarenhet, inspiration och kunskap.

 

Artikeln vad publicerad i Korpo Bladet magazinet (N38 Juni 2020). Man kan ladda ner det i den här websidan: https://ubuntuproductions.fi/korpo-bladet/

 

21.06.2020

Läs mer

Det växer så det knakar

Jag skulle ju fixa en örtspiral med en befintlig sten i sluttningen nära växthuset. Och en spiral av något slag blev det också. Först grävde jag runt stenen, uppåt längs sluttingen och även till ovansidan om den. Lade en markduk under och lite spillror av gamla keramikkrukor på den. Fyllde på med jord, kompost och lite hönsgödsel och kompostjord ovanpå. Först satte jag ut den övervintrade franska dragonen och några övervintrade persiljor som ska bytas ut mot färska. Nu har jag fyllt på med citronmeliss, pepparmynta, mojitomynta, salvia och krasse. Det ser ut att fungera bra så långt. Just nu är all annan växtlighet rätt frodig invid stenen med spiralen så bilden ger inte den rättvisa. Men snart ska gräset slås och då borde örterna  också ha hunnit bli högre. 

Annars har purjolöken och rödbetsplantorna alldeles nyss kommit i jord, potatisen är kupad och blomningen är i full gång i bland jordgubbarna och äppelträden. 

Så får vi se hur det blir med gurkplantorna som turvis tycker att det är för kallt, för varmt eller för blött. Det är inte den första gången som jag driver gurkplantor men enligt mitt tycke har det varit lite bökigt när jag har härdat plantorna. En del verkar ändå ha överlevt strapatserna så jag hoppas på det bästa.

 

Bönplantorna har också börjat växa, samtidigt som växthuset har blivit mera mångsidigt använt. Snart ska 

dessa ut till sin plats.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det växer potatis i både bädden och i hinkar. Snart är det dags att ta upp dem, det borde börja finnas nypotatis  att smaka på. 

Majsen köpte jag i år - och nu är den redan ute på väg till åkern. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avslutar med en biild på det gamla äppelträdet närmast manngårdsbyggnaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blommar rejält i år också. Och snart kan korna komma och putse upp under träden. Den här gamla trädgården är lite av en skogsträdgård och annat i agroforestry-anda. 

11.06.2020

Läs mer

Dröm av egen sparris - ett projekt för 10 år

Vi har drömt om att odla sparris och nu äntligen är det på gång, då vi fick fem sparrisknöl med rötter.

Så här gjorde jag...

Sparris gillar solen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Djup av 20-30 cm och distans av 40 cm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och nu måste man vänta, 3 år före första skörd...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

09.06.2020

Läs mer

Planering är en sak, implementering en annan…

Våren gick och nu är det sommaren. De planer som jag gjorde på vintern för olika bäddar har vi ännu inte implementerat men andra mindre projekten är på gång. Och naturligtvis odling av grönsaker också.

Ett nytt projekt är ”lahopuuaita” vid vägen. Den är lätt att göra, ett bra sätt att använda kvistar och ska vara hem för insekter och andra små varelser. Samtidigt skyddar den trädgården åtminstone lite från trafik.

 I år bestämde jag mig att specialisera till bönorna. Dom har också börjat växa småningom. Vi hade lite misslycka med första planteringen, därför att det var för kallt. Men lyckligtvis en vän hade för mycket bönor och jag fick några av dem. En del har jag också direktsådd. Rosenbönor jag har nu för första gången.

Här i bilden ser man vanliga buskbönor. Jag plantade också rödbeta, kålrot, ringblomma och grönkål. Tyvärr har också någon annan (kirppa på finska) hittat grönkål.. Men i alla fall varje dag är jag glad att se mycket liv och flera olika smådjur och mask i trädgården.

För att förbättra jorden vi har använt vår egna kompost, svampsubstrat från Helsieni och komposterat hästspillning.

 

 

VId huset började jag renovera en gammal perennabädd vid huset som var fullt av någon sort filipendula buskar. I år plantade jag bara ätbara blommor och några örter där.

 I år ser vi ännu bättre hur mycket det påverkar att tomten ligger i en dal. Vi har ofta frost under natten i början av sommaren och flera timmar mindre solen per dag. Det gör det svårt att ha till exempel mogna tomater under sommaren. Men i framtiden måste vi planera ännu bättre och adaptera odling och växter till omständigheter.

 

I köksträdgården växer örter och sallader. För första gången är jag nöjd med mina sallader, deras smak och struktur.

09.06.2020

Läs mer

Ett sätt att ta hand om regnvatten

Jag ville bygga en akvedukt mellan Snickarbodens tak och kubiktanken vid mitt växthus.

Tidigare hade jag dragit en slang från en utekran som är kopplad till en borrbrunn och pumpat vatten till kubiktanken. Regnvattnet från Snickarbodens tak samlades i tre tunnor och av det bar jag en del med sprutkanna och en del blev oanvänt. Med en akvedukt kunde jag dels slippa använda elektricitet för att pumpa upp vattnet ur brunnen, dels få regnvattnet direkt till den tank där det verkligen kommer till användning.

Utgångsläget verkade bra. Det är ca 14 meter mellan Snickarboden och kubiktanken och det sluttar lite neråt. Jag drog upp en lina mellan start och mål för att se var stolparna skulle komma. Jag funderade väldigt noga på många olika aspekter av arbetet för att inte göra så många misstag.  Jag ville att akvedukten skulle bli så högt uppe att jag kan gå under den utan att slå huvudet. Helst också mina långa gäster. Jag vill så långt som möjligt bygga den av material som jag redan har. Jag tänkte att början av rännan måste gå att styra om så att jag kan rikta den åt ett annat håll under den årstiden då jag inte använder växthuset, dvs mot den damm som jag planerar att gräva nedanom Snickarboden.

Då jag hade spännt linan började jag slå ner stolpar. Jag placerade dem så att de inte skulle vara ivägen för en eventuell gräsklippning eller något stråk där jag ofta går. Metallspetsarna till stolparna är nya, men stolpvirket fanns i mina lager och rännorna har legat och skräpat under ett hus i många år. Rännorna var dock bara ca 10 meter så jag visste att jag måste skarva någonstans. 

Jag hade först tänkt att stolparna behöver komma vid skarvarna i rännan men insåg sedan att det blir allt för ostadigt, så jag beslöt att skruva upp ett bräde (och började med att sätta det på fel sida). Trots mina fina planer blev jag tvungen att ändra på nästan allting. Då brädet kom på plats (och på rätt sida) behövde jag inte så många stolpar och dessutom hade jag inte fått dem på exakt rätt ställe. Och så lutar de lite åt alla håll som ni ser. Det som var jättebra under hela projektet var min nyligen införskaffade stege. Den kostade så det sved, men den är mycket stabil och jag är glad att jag köpte den. Efter femtielva versioner och löstagningar och fastskruvanden var allt på plats och jag kunde testa att vattnet rann som det skulle och att fogarna höll något så när tätt. Till slut överträffade jag ännu mig själv och tog bort rännorna (ännu en gång!) och strök alla trädelar med mörk träolja i samma färg som rännan. Som sista åtgärd skall jag sätta upp ett nät mellan några av stolparna och där får någon klängväxt klättra upp. Jag skarvade min för korta ränna med en lös ränndel i husändan och den kommer att vara lätt att styra om mot dammen sedan när det finns en sådan. 

 

Och om jag får säga det själv så tycker jag att den blev riktigt snygg, min akvedukt. Och tro det eller ej, men sedan den blev färdig har det knappt regnat en droppe. Typiskt!

 

02.06.2020

Läs mer