Odlingsbäddar i tunnelväxthus
Ett av huvudprojekten detta år är att bygga ett tunnelväxthus. Jag har nämligen dirivt upp väldigt många tomatplantor och en del gurka och paprika och har snart vattenmelon på kommande och dessa behöver ett ombonat och skyddat hem över sommaren.
Eftersom jag visste att mina och sambons resurser inte skulle räcka till att bygga det riktiga och ordentliga växthuset iår, så beställde jag ett billigt tunnelväxthus av plast från nätet. Det skulle senare visa sig vara ett misstag, men mer om det senare.
Jag började med att gräva ut konturerna för växthuset, där plasten sen ska grävas ner.
Gångarna markerade jag ut med bräder och bäddarna gick jag igenom med bredgrepen för att luckra upp jorden.
Med inspirationsbilden av Ylvas slingerbäddar där praktikanter hade grävt ur gångarna (lite för djupt) så började jag också gräva ur gångarna till mitt tunnelväxthus. Det är en gammal åker som är igenvuxen med gräs, men med mycket trevlig och daggmaskrik jord under grästorvorna. Jorden från gångarna lyfte jag upp på odlingsbäddarna, direkt på gräset.
Efter ca. 1/3 av gånggrävandet började jag tvivla på min idé när jag såg all den omtumlade jorden. Vi skulle ju inte störa marklivet.... Men jag kunde ju inte avbryta mitt i så jag grävde färdigt.
Jag fyllde sedan gångarna med kartong i botten och mycket halm ovanpå + brädor att gå på (för det blev så mjukt). Tur finns det mycket material här på gården i alla gamla uthus!
Ovanpå odlingsbäddarna och grästorvorna från gångarna satte jag kvistar, löv, lite halm, kompost, gödsel och sedan hö. Jag tänker göra gropar med mylla där jag planterar mina tomatplantor sedan. Hur jag ska sköta plantuppdrivningen i västhuset har jag inte ännu heeelt på klart, men jag har lite idéer.
Sen monterade vi ihop resten av metallstommen och väntade först på lite regn för att vattna mina odlingsbäddar och sedan på en vindstilla dag för att sätta upp plasten. Det tog cirka en vecka innan båda hade sammafallit i rätt ordning. Att gräva och göra odlingsbäddarna tog mig ca. 3 kvällar.
Att träda på plastkåpan var enkelt. Sidorna grävde vi ner någon decimeter i jorden så längt det gick och försökte även skyffla lite extra jord upp längs med kanterna för att förankra hela växthuset.
Tyvärr visade det sig *snabbt* att metallpinnarna som utgör stommen är alldeles för klena. Det misstänkte jag redan när vi monterade upp det, men jag slog tankarna ur hågen för jag ville så väldans gärna bara få upp och igång mitt växthus och börja odla.
Trots att jag placerat tunnelväxthuset på en skyddad plats från de hårdaste sydvästliga vindarna så hade vinden ändå tryckt ihop de svaga fogarna i taket och sidan.
Nästa projekt blir alltså att försöka reparera och förstärka stommen. Suck.
Tur i oturen så hade jag inte hunnit plantera ut någonting ännu innan hela korthuset ramlade. Och odlingsbäddarna får ju en extra bevattningsrunda nu när det kommit mer regn igen.
