Grunden till ett nytt växthus del 2
I väntan på att få metallkilarna svetsade så började jag förbereda odlingsbäddarna. Det blir en mittgång och små gångar tvärsöver ut mot sidorna. Först lade jag brunnen hästgödsel i ett ca 15 cm lager och sedan kartong på med ett 10cm lager gräsklipp ovanpå. Jag lade det i den här ordningen efter lite fundering, oftast ser jag folk som sätter kartongen underst för att hindra rotogräs men jag har också sett dem som satt kartongen nästan överst. Motiveringen har då varit att jordens mikroliv matas med de olika lagren av organiskt material som läggs ner och att kartongen hindrar ogräsen också när den är i övre lagren. Eftersom det finns väldigt mycket kvickrot så är jag beredd på att kartongen inte kommer att vara tillräckligt och att jag behöver använda mig av täckning med svart plats i framtiden, därför hoppas jag att mikrolivet matas bättre så här.
Talkoförsök 1 : Jag fick äntligen alla kilar gjorda och därmed var alla bitar klara. Jag hoppades att det skulle gå snabbt att resa stommen eftersom bitarna är såpass få. Det var alldeles för optimistiskt tänkt! Dom är väldigt tunga och stora och tre personer räckte inte långt. Vi konstaterade att 5-6 personer är det minsta möjliga antalet människor som kan sätta upp det. Det kändes lite motigt att ännu få vänta på uppsättning men förhoppningsvis ska ställningen komma upp ännu i höst. Det är långt tills snön kommer, men jag hade tänkt plantera endel träd o buskar när ramarna kommit på plats men det ser ut att bli till nästa år.
Väntandes har jag än så länge fikon, olika vindruvor, björnbär, fjärilsranka, Sichuan peppar, aprikos (här är jag osäker om friland eller växthus skulle vara bättre) och jordgubbar. Den som har tålamod skulle förstå att vänta med att skaffa växterna tills det finns möjlighet att plantera dem i jorden men jag har inte kunnat motstå att samla på dem redan. Vintern kommer att bli besvärligare för dem nu när de inte kommer i jorden.
Tunnan som jag satte som brunn gör att jag kan följa med hur högt markvattnet är. Det har hållit sig ganska konstant under den tid som den varit där så det är väldigt lovande.
Läs mer
Nytt blogginlägg
Hösten är här, skördetid och tid för bokslut över sommarens odlingar. Just nu går merparten av all trädgårdstid åt till att samla frö. Sedan några år tillbaka fröodlar jag olika sorter av framför allt grönsaker, men också en del blommor, i bevarandesyfte. Jag kommer inte längre ihåg hur jag kom in på detta, men mycket av utsäde, inspiration och stöd för odlandet får jag via föreningarna Maatiainen - Det lantliga kulturarvet rf och Föreningen Sesam. De har som syfte att bevara vår odlade mångfald och värna om lokala och gamla sorter av olika växter.
Det finns väldigt mycket att man kunde och borde berätta om fröodling, om bakgrunden och om dess koppling till permakultur. Det skulle bli en hel bloggserie! Jag hoppar medvetet över detta just nu för att gå in på en utmaning inom fröodlingen och hur jag försökt lösa den med hjälp av en liten ö i Kvarkens skärgård.
Växter pollineras på olika sätt och för att bevara en sort av en växt krävs i allmänhet att man odlar den och enbart den sorten inom en radie så stor att risken för korspollinering med en växt av samma art men annan sort inte förekommer. Det här är ganska lätt i glesbygden, förutom ifall man själv vill fröodla flera olika sorter samtidigt. Då behövs fler olika platser.
En av de platser jag har tillgänliga är en liten ö i skärgården. Jag har experimenterat ett par somrar med att vattna olika växter med havsvatten och det har fungerat bra. Vattnet i fjärden har väldifgt låg salthalt, och jag har odlat också sådant som sägs vara omöjligt att odla i bräckt vatten. Återstår att se ifall det småninom anrikas salt, men då jag årligen tillför ny kompostjord tror jag inte problemet blir så stort.
I år ville jag fröodla på flera olika morotssorter och bondbönssorter än vad jag har trädgårdsplatser på land. Därför byggde jag ut min trädgård med ett par pallkragar. Tidigare har jag odlat rakt i jorden, mellan stenarna. Nu byggde jag en mer permanent bädd av pallkragar i strandkanten.
Jag planterade ut mina andraårsmorötter och direktsådde bondbönor (Green longpod, på land odlar jag redan Aunus och Hankkijan Mikko). Dessutom hade jag en del annat överblivet som också fick åka med. Piplök (Atlas), kosmosblomma (Aino), dill, sallat (Red salad bowl), röd målla, nyzeeländsk spenat m.fl.
Det visade sig vara ovanligt högt vatten den här sommaren, eller normalt kanske, vi har varit vana vid väldigt låga havsvattennivåer. Det gjorde att min låda fick en naturlig underbevattning. I juni hann jag knappt besöka platsen och var rädd att allt skulle ha torkat bort. När jag drygt tre veckor senare återkom hade det fullkomligen exploderat av växter. Nu i augusti är lådan överfull. En del har trängts undan av de andra. Bl.a. den nyzeeländska spenaten har klarat sig mycket bättre här än hemma.
Det jag gjort för att behålla vattnet är att jag täckt all bar jordyta med ett tunt lager gröna blad (vad jag hittat bredvid lådan, främst älgört, vänderot och vass. Lådan är också placerad så att den har sol enbart fram till kl. 13. Det gör att den värsta eftermiddagshettan inte drabbar den.
Problemen som uppstått hittills har varit samma som på land. Det har handlat om att ön faktiskt har en snigelpopulation (små ljusbeige), och den har hittat mina växter. Vi har också en kråkflock som kan fnatta ur och äta blommor ibland (ifjol knipsades så gott som alla odlade växter av, inklusive tagetesblommorna). Jag har därför täckt vissa delar med ett glesmaskigt nät.
Fördelarna jag kan se är att skadedjuren i övrigt är färre. Pollinerarna är också färre, även om vi har minst en koloni av humlor på ön. Det har lett till att skörden av frö är väldigt sparsam för bönornas del. Övriga växter verkar inte riktigt påverkas, så det kan också bero på något annat. Vattnet?
Idén med öträdgården är, utöver att ha ett isolerat område för sorter av synnerligen vanliga korspollinerade växter, också att skapa en trädgård att kunna äta från. I höst har jag planterat in havtorn i strandkanten. Jag hoppas kunna byta till mig frö eller plantor av strandkål (om jag lyckas få dem att övervintra sen). Jag har också fyllt nästa odlingslåda med kompostjord, i väntan på en ny säsong.
Utmaningarna med öträdgården är att vatten verkligen är en bristvara torra somrar. I år har jag knappt behövt vattna, men det kan hända att det går sämre en torrare och hetare säsong. Jorden behöver tillverkas på plats både på grund av att den är tung att transportera ut med båt, men också eftersom man inte vill föra in arter i misstag. Jag noterade redan att jag fått in nässla och en tistel till ön via plantorna, och det är inte bra! Jord från odlingslådan får inte flyttas annanstans innan jag tröttat ut dem, och de får inte sätta frö. Detsamma gäller växtvalet. Vattnet är en effektiv spridare av fröer, så man behöver tänka innan man planterar och sår för att inte få in något invasivt. Också gödsel och täckmaterial är bra att kunna ta direkt från platsen.
Av tekniska (möjligen otekniska...) orsaker har jag inte kunnat dela bilder i det här inlägget. Vill du se hur det ser ut i mina odlingar, välkommen att följa mig på instagram, @mandimarii.
Läs mer
Keittiöpuutarhan laajennus 2
Toisessa puutarhassa oli niin paljon touhuttavaa kesän aikana, että tämän keittiöpuutarhan hoito välillä unohtui. Kasvit kärsivät istutuksen jälkeen kuivuudesta, sateita ei näkynyt enkä muistanut kastella. Vasta heinäkuun sateiden ja katteeksi tuodun ruohosilpun myötä tilanne alkoi näyttää paremmalta. Kosteus pidättyi hyvin savimaahan katteen alle ja kasvit alkoivat kukoistaa. Ruohokatteesta huolimatta jouduin jonkin verran myös perkaamaan rikkaruohoja, koska alue jäi aluksi liian vähälle huomiolle ja katekerros jäi liian ohueksi. Lannoitin kasveja pari kertaa myös nokkosvedellä. Elokuussa keittiöpuutarha olikin jo aika viidakko, polkujakin oli vaikea löytää…
Hajuherneet kiipesivät aitaa pitkin ylös valoon. Herneet jäivät perunoiden ja krassien alle piiloon ja niiden sato jäi heikoksi. Kurkku ja kesäkurpitsa tukahduttivat salaatteja, sain karsia niitä reilulla kädellä, jotta kaikille jäi kasvutilaa. Elokuussa kukkaloisto oli kauneimmillaan ja sudenkorennot, pörriäiset ja perhoset viihtyivät puutarhassa. Sieltä oli mukava käydä keräämässä pöytään marjoja, salaattia ja yrttejä.
Ensi kesänä kannattaa pitäytyä hillitympi kasvuisissa kasveissa – ehkä yrttejä, kukkia ja salaattikasveja. Siten mahtuu paremmin kulkemaankin alueella. Kiinnostaisi kokeilla myös joitakin Weiss, Sjöberg, Larsson; Fleråriga grönsaker -kirjan monivuotisia vihanneskasveja keittiöpuutarhassa. Voisin jättää reuna-alueet monivuotisille kasveille ja kattaa maan hakkeella, muu alue jäisi yksivuotisille kasveille, jonka katteena toimisi ruohosilppu. Polut saavat hakekerroksen pinnakseen, se auttaa samalla kasvupenkkejä pysymään muodoissaan.
Savinen maa kaipaa parantamista säännöllisesti kompostilla, jotta sen rakenne muuttuu kuohkeammaksi. Kompostia on onneksi hyvää vauhtia syntymässä. Kerrostin kompostikehikkoon kesän aikana vihreää ja ruskeaa materiaalia sekä lantaa. Keväällä odotan saavani jo vähän uutta viherkompostia keittiöpuutarhaani levitettäväksi. Erillisen rumpumallisen ruokakompostorin otin käyttöön vasta viime syksynä, toinen puoli on jo täynnä, se saa tekeytyä talven ja kevään, kesällä saan sen käyttöön. Osan keittiöjätteestä kompostoimme kompostikäymäläjätteen kanssa ja sen hyödynnän perennoille. Jos syksyllä vain ehdin, ajattelin kokeilla myös Ylvan esittelemää lämpökompostointia. Olen sitä varten kuivatellut kesän aikana kahvinporoja ja ruohosilppua.
Vuoden päästä keittiöpuutarhan alla olevat maatuvat puunrungot (Hugel-peti) alkavat pidättää paremmin kosteutta ja alueen syväjuuristen kasvien kasteluntarve vähenee. Olemme kesän aikana parannelleet sadeveden talteenottojärjestelmiä, entisen 3 m3 sijaan vettä saadaan jatkossa talteen 6–7 m3. Talven aikana vielä pitää suunnitella, miten veden saa energiatehokkaasti kasvien juureen. Tuulensuojaksi istuttamani tuiviot eivät valitettavasti selvinneet rankasta talvesta ja kahdesta siirrosta (syksy ja kevät), niiden väleihin istutin elokuussa uudet taimet. Viritän tuulensuojakankaan suoja-aitaan kiinni siihen asti, kunnes tuiviot kasvavat riittävän suureksi suorittamaan tehtäväänsä.
Kaiken kaikkiaan olen tyytyväinen keittiöpuutarhaani, se on sopivan kokoinen, monipuolinen ja tarpeeksi lähellä. Se on aurinkoisella paikalla, mutta puutarhassa ja ympärillä olevat puut varjostavat aluetta sopivasti. Kasvivalikoima tarkentuu kokeilujen myötä. Ehkä saan sinne mahtumaan pienen aamukahvipaikankin :)
Läs mer
Odla där näringen finns
I min fortsatta jakt på odling utan tillförsel av inköpt gödsel (och jord) inspirerades jag av aztekernas Chinampas samt de flytande odlingar som görs i våra nuförtiden alltför ofta övergödda vattendragen. Varför importera konstgödsel från krigsområden när det redan finns för mycket av det i våra vattendrag?
Efter veckor av funderande hur flotten skulle konstrueras enligt principen man tager vad man haver dök en bild upp i mina sociala flöden där någon hade gjort ett snyggt flytande blomsterarrangemang för poolen i en gammal badring. Lät som en framkomlig väg då när det begav sig.
Nåväl, en flytande ring kunde fixas och i stället för förlagans snygga torvkruka använde jag en bit galler.
Min första tanke var att använda bottensedimentet som växtunderlag. Varför springa över fjärden efter vatten?
Tyvärr gick det inte riktigt som på Strömsö, vi har sandbotten …
Om sand är för tungt borde man kunna använda sig av de vattenväxter som ändå redan flyter omkring i sjön
Efter allt hopande och ropande kom jag till skott den 21.7 med att så vattenkrasse och tur var det väl att jag valde just vattenkrasse
Vattenväxter består av stor del av vatten vilket man borde ha tänkt på. Tre veckor senare finns det inte mycket kvar av växtunderlaget. De frön som grott badar i vatten men växer på ändå.
Nästa test på flottodling blir nog mer likt hydroponisk odling och då enligt DWC. Flotten ska ha pluggar som innehåller något material som håller plantan på plats. Mellan pluggen och vattenytan ska finnas några centimeter luft. Efter det är det upp till sjön om den innehåller tillräckligt med näring (och syre).
Läs mer
Början på en trädgårdsomvandling
Min praktiska tillämpning i sommar blev att skapa förutsättningar för att anlägga en köksträdgård närmare huset samt att skaffa flera perenna grönsaker och bärbuskar till min trädgård.
I slutet av maj fälldes 2 stora granar för att få in mera ljus i trädgården. Nya perenna grönsaker som införskaffats i år är bl.a. ramslök och jordärtskocka. Ramslöksplantorna planterade jag under en rönn. Jag läste just att de trivs i litet högre pH, så jag borde säker ha lagt med litet kalk när jag planterade dem – detta ska åtgärdas snarast!
Av en studiekompis fick jag sedan lungrot och spenatskräppa som också fick en egen liten rabatt, samt vallörten ´Bocking 14´ som fick en plats bakom komposten.
Lungrot, Blitum bonus-henricus
Vallört , Symphytum x uplandicum 'Bocking14'
Jordärtskocka planterade jag bakom rabarberbuskarna och under en rödvinbärsbuske satte jag massor av persilja. Det är nog det hörnet i min trädgård som påminner mest om skogsträdgård just nu.
Skogsträdgårdshörna med äppelträd, rabarber jordärtskocka, vinbär och persilja.
Sedan har jag planterat hallonbuskar i gamla grönsakslandet som ligger längst bort på vår tomt. Jag har insett att jag nog gör klokast i att flytta dem till ett ställe mitt i gräsmattan, där man kommer åt att hålla efter de spridningsbenägna buskarna med gräsklippare.
Sedan ska det ju också flyttas på en del saker, det är långt frän färdigt än! Jag har börjat med att gräva upp en idegran som jag flyttat till ett bättre ställe för att göra plats för köksträdgården närmare huset.
Nu senast har jag skaffat några blåbärstry buskar som väntar på att få komma ner i jorden.
Fortsättning följer…
Utan gödsel och jord
... eller man tager vad man haver
I och med att jag odlar ute på en holme utan fast förbindelse till land skulle man gärna klara sig utan att släpa ut en massa material med båt. Holmen är lummig och ger ett bördigt intryck, då borde väl även mina odlingar klara sig utan att man tillför en massa material utifrån.
Djur för mat och gödselproduktion passar sig inte i och med att vi lever ett kringflackande liv med allt för många ställen att sköta. Dessutom råkar jag bo ihop med veganer ...
Sagt och gjort, sommaren 2022 odlades utan inköpt gödsel eller pås-jord. Vad jag har att utgå ifrån är den gamla jorden som till största delen består av kompostjord, ny kompost, sand samt det täckmaterial gräsmattorna ger.
Komposten består till största delen av löv men även de matrester som två personer med vegetarisk kost ger upphov till under sommarmånaderna. Första året fylls den på i lager för lager för att mot senare delen av sommaren svängas och blandas till ny komposthållare. Anda året när den ska användas är den med andra ord är inte speciellt kväverik.
Min sand är nog inte lika grov som Nils Åkerstedt rekommenderar i sina texter om att odla i sand men det är ändå mycket av hans idéer jag har försökt mig på i sommar. Delvis att odla enbart i sand, delvis i ny kompost samt slutligen i befintlig “gammal” jord. Allt gödslat enbart med täckning av gräs.
Gödselfabriken. Gräset består till stor del av klöver. Egentligen är det så att det enda jag sått är klöver övrigt har tagit sig dit på egen hand. En del kol tas även tillvara och används i bäddarna.
En bänk klar för sådd, nästa år ska jag ha tunnare lager gräsklipp vid sådd.
Tomater odlade i sand och gräs
En vintersquash som får nöja sig att växa i en pallkrage fylld med kvistar och grenar täckt med löv, några centimeter kompost samt 10 centimeter gräsklipp.
En av de få nya pallkragarna denna sommar. Även denna är bottnad med grenar och täckt med någras centimeter kompost. Här har jag planterat vallört och nässlor samt lite klöverfrön runt nässlorna. Tanken är att den ska producera grönmassa nästa sommar. Liknande “odlingar” planeras som rening för diskvatten och vatten från bastun.
Även en del samplanteringar blev gjorda , typ ärtor och bönor kring squashen (majsen vägrade gro så det blev bara två systrar)
Resultatet då
Jag skulle påstå att det växt lika bra som tidigare år, ingen märkbar skillnad. Eventuellt har tomaterna fått för mycket kväve med två gånger påfyllning med gräsklipp. Nästa år när vallörten börjar ge bladmassa ska jag ersätta den senare gräsklippspåfyllningen med vallört. Vill man utveckla tekniken ännu längre kunde man införa även andra växter, åkerfräken skulle vara intressant om man skulle hitta en plats dör man vågar odla den
Tomater odlade i kruka med enbart sand samt ett toppskikt med gräs.
Läs mer
Grunden för ett nytt växthus
Det här växthuset har startat som idé redan 2018 då min goda vän ville bli av med en stor presenningshall på deras gård. Jag såg genast framför mig ett växthus med rum för en skogsträdgård med persikor, fikon och vindruvor. Det tog till sommaren 2020 tills vi fick det nedskruvat och transporterat till mig och hösten 2021 grävde jag för grunden. Permakulturprojekt tar ofta länge har jag märkt, med insamling av material som kan ta länge istället för att hämta allt från butiken.
Hallen som jag fick bågarna ifrån var 8x8m, hade böjt sig lite och hade så flackt tak att det samlats vattenpölar i plasten. De fina bågarna var med andra ord inte helt optimala och jag funderade på hur jag skulle få dem att fungera bättre.
Jag kom fram till att jag behöver vinkla bågarna genom att sätta en kil i toppen. Växthuset blir lite smalare men takvinkeln blir mycket bättre och snön kan förhoppningsvis åka av istället för att tynga ner plasten. En modellkil fick växthuset att bli 6,6m brett och därmed få en yta på knappa 53 m2.
Grunden ville jag göra så att vattnets färd i marken inte hindras, utan att jag möjligen kunde utnyttja den våta marken som en del av bevattningen. Därför valde jag att göra stolpar som den tunga stålramen skulle stå på. Jag är inte övertygad om att det var det bästa sättet, och tiden får utvisa om de tänker röra på sig i den rätt mjuka sandjorden.
Under sommaren har jag fått grunden gjord, med god hjälp av ett glatt gäng talkoarbetare. Då vi göt stolparna och försökte ösa gropen tom på vatten insåg vi att den snabbt fylls på igen. Jag hade en söndrig tunna som jag satte ner som en “brunn” så kanske går det att hämta vatten inne i växthuset när det är färdigt. Eller så fyller jag det med något träd till slut.
Platsen är nu förberedd för ställningen, stolparna är på plats och jag fick hyra en jordfräs av jordbrukargrannen som min syster jämnade till marken med. Med många händer går också långsamma projekt framåt! Jag hoppas att hösten ännu ska räcka till att få upp själva stålbågarna. Då kunde jag plantera sådant som klarar vintern bättre skyddat i jord än i kruka. På väntelistan finns redan två olika vindruvor (en från Tallbacka från vårt kursbesök), minikiwi, björnbär, aprikos och ett sichuanpeppar träd. Själva plasten får de dock vänta på tills nästa vår, men då får de istället ett skyddande snötäcke över vintern.
Här skall experimenteras med odling av nötter och frön!
I begynnelsen var gräsmattan, spaden och Pia!
Med svett och slit grävda planteringsgropar och dyrgripar till plantor - här skall bli en nöt- och frö terass! Inte nötlund utan TERASS, området är nämligen pytte litet! I norrläge på vår gård har vi en oanvänd gräsplätt som mest bara varit till förträt för den som skall klippa gräset, litet och upphöjt, så inte så lätt att komma dit och ratta runt med sittgräsklipparen!
Det är ett ställe under uppsikt för det är precis bredvid infarten till gårdsplan men ändå inget man går till varje dag! Här lyser solen hela dagen, platsen är något upphöjt och det finns fullvuxna granar på norrsidan. Området är i en slänt och vatten kommer ner norrifrån från grannens tomt. I tomtgränsen precis ovan området har vi redan ett grunt dike som leder bort vatten österut. Så jag tänker att marken är genomsläpplig men ändå inte helt torr. I sydöst skyddar vår uthusrad. Tänker att, här kan jag kanske lyckas med några av de härdigare nöt trädena, i odlingszon 3 och 62°N.
Studerade redan på vintern om vilka nöt- och fröträd som kunde vara lämpliga för odling i norr och började sedan leta runt var jag kunde få tag på frösådda nötträd, för ympade har sämre härdighet har jag förstått! Tog kontakt med Vakka taimi och hörde mej för ifall de hade Loiko valnöt och hjärtnöt. Efter mycket om och men (var svårt att få kontakt via e.post och få relevant information) blev det att jag hämtade hem därifrån, i början på Maj, två hjärtnötsträd som de tyckte jag kunde testa och ett valnötsträd. Dave och Betty från Canada och Loiko från Belarus! Automatiskt när man köper nötträd från Vakkataimi blir man del av Pähkinähanke - Northern Nuts Project. Det kräver inget speciellt av en, måhända de kollar upp hur det går någongång framledes, fylla i en blankett eller så! På deras sida finns annars bra information om olika nötträd samt om plantering och skötsel!
Koreansk tall, pinus koraiensis Silveray, som var ett 'måste ha', fick jag tag i och hemsänt från en plantskola i Estland. Denna variant borde börja producera kottar tidigare, för jag är inte den tålmodiga odlaren som orkar vänta på kottar uppemot 20 år från en vanlig koreatall!
Sen vill jag här ännu tipsa om andra nötträd som kan gå i norr. Turkisk trädhassel, Corylus colurna, är en. Planterade en sådan i skogsbrynet för två år sedan och den lever. Den har egentligen inte växt på höjden så mycket men inte heller frusit ner! Kaukasisk pimpernöt, staphylea colchica, kommer jag även att testa på något ställe, bara jag hittar plantor!
Grävandet av groparna började jag med i Maj. Gräva en grop på vår tomt betyder egentligen 'lirka upp stenar så det blir ett hål'. Som tur började jag med framkanten där tallarna skulle komma, för den mot öst gick inte att sätta där jag mätt ut den, för det kom berg emot. Vilket också är helt normalt när man skall neråt här hos oss! Så utgående från främre radens hål mätte jag in mitten och vidare till bakre raden.
Hålen gjorde jag så, att jag med kantspade och fri hand gjorde rundel om 75cm i diameter. Grässvålen grävde jag upp i passliga remsor så att jag kunde 'kantta' hålet med det och skapa upphöjning. Grävde sen neråt ett spadtag djupt (40cm). Total planteringsdjup blev således 50cm. Slängde i ca 10 spadar hästskit och beroende på hur mycket stenmassa som förvann ur hålet, 1-2 påsar köpejord. Den befintliga jorden på platsen är sandblandad så det känns att jag behöver bygga på humus här! Varje hål kantades med paffremsa för att ge lite stopp mot rotogräs, troligen mest psykologisk grej för en själv, för jag har ingen aning om det bromsar upp ogräsrötters framfart. Likaså sattes paff ovanpå, innan spån och bark täckningen, dock ej helt inpå plantan! De tre nötträdena fick varsina två frösterila vallörtsplantor (bocking 14) bredvid sej. Tänker att det kan vara bra för framtida chop and drop gödsling.
Grävde och planterade om vartannat då andan föll på, och allt var planterat före utgången av Juni. Det blev en rätt tät plantering. 4,70m mellan famradens plantor och 5m emellan de bakre. Endast 3,10m från mittersta hjärtnöten till de bakre, men jag väntar mej inte att nötträden i min breddgrad kommer att bli så stora som de menar att de i Finland kan bli, med en höjd på 12m och diameter på 10m. Koreatallarna kommer att bli små sötisar på ca 6m höga och 3m i diameter.
Tanken är att jag skall täcka in all gräsmatta med paff, spån och bark. På det viset ha det gräsfritt och då också förhoppningsvis sorkfritt! För några sorknätkorgar planterade jag inte nötträdena i. Har hört att valnötsträdens juglon inte skall vara så smakligt för gnagare, så jag hoppas de får vara ifred. Kommer nog dock att sätta nät runt varje planta! Framkantens jordgubbshäck får jag tänka om, för som på större delen av tomten huserar här underjordiska myror. Myror kan äta hål på jordgubbar så jag får planera in något annat.
Om detta och om hur det blev att se ut som helhet får ni se och läsa i ett andra inlägg!
Nöt- fröterassen är nog ingen trilogi om bonden Pia utan en riktig rysare, som kommer att pågå i årtionden, skall denna plantering överleva och ge mat på bordet på ålderns höst?
Här kan du läsa fortsättningen, Nöt- och fröterass del 2
Läs mer
Sköna sommardagar
Jahapp. Något borde skrivas också.
Sommaren har varit underbar men kall, speciellt de kalla nätterna har gjort tillväxten väldigt långsam. Om man har 9 grader i växthuset på natten i juli så vill ingenting riktigt växa. Men vi ger inte upp och det är tomater på kommande och även gurka. Melonen ville inte alls i år och paprikan verkar också lida. Nåväl, vi är nybörjare och tar det en dag i sänder. Som tur finns det ännu mat i butikerna...
Vårt sommarprojekt (ett av de många...) var alltså att få växthuset färdigställt och göra ett litet växtland bredvid växthuset. Platsen är lite småskuggig på morgnarna då häcken skuggar morgonsolen och den verkar vara oklippt sedan några år tillbaka. Hur det nu kommer sig... Men på dagen kommer solen och är ganska länge in på kvällen, granarna är problemet här, de skuggar några timmar på kvällssidan och det är lite tråkigt.
Vad som gjordes i växthuset var alltså mera sand och sten (till kanterna och under trallarna) samt två trallar så att man kan njuta av livet - det är ju trots allt därför vi är här. :-) Vi har alltså några stolar eller så några madrasser på golvet / trallarna i växthuset så att man kan ligga och se på när tomaterna sväller. Och får färg. Sedan installerade jag automatiska öppnare till några luckor men det blir nog ändå för varmt ifall man inte öppnar dörren och kanske ett fönster genast de soliga morgnarna - vilket inte alltid sker i god tid då jag tycker om långa mornar... Måste kanske sätta några automatöppnare till.
Växtlandet gjorde vi enkelt så att vi svängde gräsmattan och slängde lite mera jord på och sedan halm och gräs på. Vi hade inte tillräckligt med tidningar så det kommer lite gräs igenom men med mera gräsklipp på så kväver vi nog det och så tar man bort lite varje gång man går dit. Vi har planterat portulak, rödbetor, salvia, ärter, rädisor, kronärtskocka samt två bärbuskar i det nya området. Samt några blommor. Bärbuskarna är flyttade från ett annat ställe och de övriga från frön och plantor. Sakta går det och ibland blir en del uppätet av hjortarna eller hararna och det är livets gång. Bra att vi kan dela med oss men allt får de inte äta...
I det stora hela är jag ganska nöjd med vad vi åstadkommit. Medges att jag är en lat människa och njuter av livet i sakta mak så mycket jag kan utan att stressa över saker och ting. Får se om jag lyckas få ett till inlägg hit, tänkte försöka mig på en video... Vi får se hur det går. Lite mera bilder från senare på sommaren skall jag i alla fall försöka få in. Det har vuxit en del sedan bilden ovan som är från slutet på maj.
Läs mer
Skogsträdgård Viltkorridor
Mitt projekt är att anlägga en viltkorridor med inslag av skogsträdgård-typ odlingar. Det får vara mat till både djur och människor. Korridoren ska slutligen vara 5m bred och sträcka sig runt hela kanten av min åker, ungefär 1km. I år blir det huvudsakligen att plantera amträd (mest björk till eventuell ved) och etablera en egen liten plantskola.
Den första delen var ett misslyckad försök att föröka hasselbuskar från nötter från en gammal träd i byn. Det blir att försöka med sticklingar, då!
Jag tog sticklingar på vårvinter av röda och svarta vinbär och krusbär. De fick vila i källaren tills det blev plusgrader, så togs de till brokvisten, där de började att gro.
Jorden förberdades till plantering med kartong och sågspån vartefter det uppstod i snickeriet. Den ska bli svampdominerad! Här syns en björk som planterades förra hösten.
Början på plantskolan! En hel del björkar och några alar växte i en sandhög bakom ladugården. De flyttades till bördigare mark där de får växa under ett år eller två. Planterar man små träd i långt gräs, kan de lätt försvinna, har jag lärt mig! Om en 1m hög björk kostar 25e på en riktig plantskola, är jag rik nu då?
Nu ska vi arbeta! 120st. skogsplantor av björk planterades längs med åkerkanten som amträd. Det blev en skopa sågspån var så att de kan hittas sedan.
Läs mer