Kompostering är "hot", eller borde i alla fall vara det
Kompostering är "hot", eller borde i alla fall vara det
För den som är intresserad av trädgårdsskötsel och odling är det säkert rätt naturligt att man också komposterar. Jag har tidigare öst mitt hushållsavfall i komposten och sedan täckt in det med hopkrattade löv. En del ogräs har också åkt med i byttan. Och så har jag vänt om i den ibland, när andan fallit på. Enligt trädgårdsböckerna skulle man få till god mull på några månader men det har nog aldrig lyckats. Och vilket värde min jord (efter några års kompostering) har haft har jag inte haft en aning om. Ja, och så var det ju så mycket som jag inte visste hur jag kunde använda... askan från köksspisen, hö-kackablandningen från kaninburen, för att inte tala om hönskackan...
Men var det faktiskt så det skulle gå till? Under kursen i permakultur och regenerativt jordbruk lär vi oss att komposten måste uppnå en viss temperatur för att ogräsfrö och skadliga mikrober skall dö och de gynnsamma få ta över. En tempertur på 55-65 grader under några dagar skall räcka till men då måste man ha bättre koll än jag ens har vetat att jag borde ha. Så nu börjar jag från början.
Tillsvidare samlar jag på olika" ingredienser" (I matprogrammen i TV har de alltid alla ingredienser prydligt framtagna på bordet så nu gör jag lika i min jordfabrik)
Jag har en hög med kvistar, grenar och löv. Jag har en "nätlåda" med det som jag städat ur kaninburen, dvs en blandning av hö, kaninkacka och -kiss. jag har en bytta med aska från min kamin och min vedspis. jag har en bytta som innehåller min "gamla kompost" dvs hushållsavfall intäckt med hopkrattade löv etc. jag har en bytta med "outspädd" hönskacka, dels färsk, dels något år gammal. och så har jag regnvatten i en tunna några meter ifrån
kvisthögen ligger under bar himmel men de andra har någon form av lock
Ja, och så har jag min julklapp från ifjol, en komposttermometer :) :) :)
Nu är det bara receptet som fattas så skall jag börja kocka :). Om det handlar mitt nästa kompostblogginlägg.
Läs mer
Permakultur och omställning
Mitt skrivande på permakulturbloggen kommer att handla om odlingsplanering enligt permakulturprinciperna på några hektar versus odling på några kvadratmeter. Dessa kvadratmetrar finns på en liten radhustomt i en förort till Stockholm i ett område som heter trädgårdsstaden. Hemma för mig i Finland ligger 6 km utanför Ekenäs på gården Norråker där mina föräldrar drivit företaget Åhlbergs Trädgård med främst säsongsodlade blommor i växthus under många år.
I juni förra året dök den här kursen i permakultur och regenerativt jordbruk vid Yrkeshögskolan Novia upp i mitt facebook-flöde och innehållet tilltalade mig på flera olika nivåer. Det viktigaste förutom de teoretiska lärdomarna var att jag dels skulle få knyta permakulturkontakter i svenskfinland och dels kunna ha föräldragården utanför Ekenäs som studieobjekt. Då kunde jag inte förutse att jag nästa vår inte skulle kunna ta mig till Ekenäs över huvudtaget. Permakultur är också att ändra sig när verkligheten förändras och låta problemet bli lösningen. Alltså är min inställning efter den inledande frustrationen att jag nu kan jorda mig ordentligt i trädgårdsstaden och här försöka samarbeta med ekosystemen på bästa sätt. Omsorg om jorden, omsorg om människor och rättvis fördelning som är permakulturens byggstenar kan tillämpas på många olika områden. Avsikten med min praktiska tillämpning är att utgå från kretslopp och återanvändning, odla ätbart, gynna biologisk mångfald och dela med mig till andra på olika sätt.
Våren kommer tidigare till Stockholm än till Ekenäs. Jag har dessutom den största uteplatsen i söderläge, vilket ytterligare gör att växter vaknar till liv tidigt på våren. Betongplattorna lagrar värme och det är vindskyddat mot mina grannar. Nu har libsticka, citronmeliss, spansk körvel och oregano fått blad. Tyvärr är stuprännorna på mina grannars områden, så jag har inte tillgång till regnvatten från dem. Växterna som jag planerar att ha i krukor kan jag flytta runt enligt vattenbehov när det regnar. Uteplatsen på framsidan är i norrläge, så den ger den välbehövliga skuggan när det blir för hett åt söder. Just nu håller jag på funderar vad jag ska odla och vilka växter som jag behöver flytta på för att optimera utrymmet. En annan utmaning är att h itta lösningar på resurser som ofta är självklara på en gård, som t.ex. gräsklipp och djurgödsel. Projekt Norråker kommer att pågå parallellt. Jag kommer att fortsätta planera och fundera vad som kan finnas där och hålla en dialog med mina föräldrar. Jag hoppas att dynamiken i mina två olika projekt blir intressant att följa.
Vårliga hälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
Källa: Arvidsson Ylva, Arvidsson Johan & Arvidsson Siri (2017): Permakultur! Framtiden i din trädgård.
Läs mer
Att bli kompis med en höna och bry sig om daggmaskar - våren på Tallbacka Trädgård
Det finns någonting magiskt med våren. Energin från solen väcker inte bara frön och småkryp till liv utan får också mej att stiga upp tidigare på morgonen och känna livslust. Denna vår satsar jag en del av min energi på att lära känna ett gäng hönor och en tupp som vi nyligen har adopterat. De flyttade in hos oss i slutet på mars, så vår bekantskap med varandra är ganska ny. Ett dilemma som vi upptäckte ganska snabbt efter att de kom var att de inte alls verkar tycka om sittpinnarna som vi har installerat i hönshuset. De sover hellre rakt innanför dörren, i ett hörn intill en gammal bastuskorsten. Det blir att inreda på nytt och se över sittpinnarnas utformning. Antagligen är de obekväma. Eller på fel plats. Eller både och.
Hönorna med sin tupp
Sittpinnarna som inte duger...
Jag har alltid haft respekt för djur. Jag var aldrig den där modiga ungen som ville klappa den stora lurviga hunden när jag var liten. Jag höll mej gärna i bakgrunden på säkert avstånd och observerade. Den egenskapen lever kvar. Men jag har börjat inse hur stor nytta man kan ha av djur i samspel med odling. Hönor på gården kändes som ett steg i rätt riktning. Vi har börjat smått med bara sex hönor och en tupp, mest för självförsörjning, markberedning och gödsel. Men när vi har blivit kompis med dessa kan jag bra tänka mej att öka på antalet och sälja lite ägg direkt till våra kunder. Det finns en stor lokal efterfrågan på ägg som inte kommer från konventionella storskaliga äggproducenter.
Ett annat mål som vi har på vår gård är att bli mer medvetna om olika regenerativa odlingsmetoder och hur vi kan använda dem för att bygga upp och bibehålla en bördig och frisk jord att odla i här hos oss. Att störa jorden så lite som möjligt (No-Till) och att hålla marken täckt så mycket som möjligt, helst med levande rötter i jorden, hör till de regenerativa principer som vi denna sommar funderar mer ingående på. I växthusen har vi permanenta jordbäddar som vi har odlat i många år. Som jordförbättrare har vi under de senaste åren tillfört hästgödsel i början på säsongen. För att få en luftig och lättplanterad jordbädd har vi sedan kört med jordfräsen för att luckra upp det hela.
Denna säsong testade vi att endast luckra upp tomatbäddarna i det ena av våra växthus med grep istället för jordfräsen. Det gick inte att plantera lika snabbt i de här bäddarna som vanligt, men jag tror daggmaskarna tackar. Innan vi luckrade med grepen och planterade tog vi ett spadtag jord från en av bäddarna för att kolla hur det såg ut där. I den lilla gropen hittade vi inte färre än 12 stycken till synes välmående daggmaskar. "Mums filibubbus" skulle hönsen ha kacklat om de sett det.
Ifjol testade vi också på att samplantera brytbönor i tomatraderna, efter att tomatplantorna etablerat sig ordentligt. Bönorna växte bra och vi hade bönor till försäljning ännu i oktober. I år funderar vi på vad annat vi kunde samplantera med tomaterna. Någon marktäckare som skulle få ligga kvar över vintern kunde vara ett alternativ. Tomaterna har relativt ytliga rötter, så något med djupare rötter skulle också eventuellt passa in.
Detta är mina funderingar så här i början på odlingssäsongen. Ivrig som man är finns det många tankar och idéer. När hösten kommer brukar odlingen inte kännas lika inspirerande längre. Men jag lovar återkomma iallafall och berätta hur det blev och komma med en mellanrapport om vad vi sysslat med där emellan.
Stay tuned and enjoy The Good Life!
Våriga hälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
Här ett par länkar för den som blev intresserad av hönshushållning:
https://www.sarabackmo.se/vara-hons-bor-i-en-odlingstunnel-under-vintern/
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/epok/aldre-bilder-och-dokument/publikationer/gaeredal_ciszuk.pdf
Holistiskt Beslutsfattande
Hur djupt är man beredd att utstudera sin omgivning och miljö och hitta orsaken till sin egen existens?
Ramverket Permakultur och begreppet Regenerativt Lantbruk eller egentligen människans soliditet och dess beskaffenhet till naturen medför en viss förståelse och insikt för den enskilda individen som föga är svår att avyttra när den lagt sej. För de som väljer att söka svaren på varför vi existerar genom de uttryck och budskap vår natur har att erbjuda.
Ganska snabbt efter att man börjat spinna huvudet kring naturens uppfinningsrikhet konstaterar man att sammanhanget är väldigt mycket mera invecklat än vad man trott eller lärt sej, tidigare i livet. I själva verket är det så invecklat att systemet blir väldigt komplext. Desto mera man djupdyker i fenomenen och sammanhangen desto flera lager finns det att upptäcka. Upplevelsen kan närmast beskrivas som när man i ganska tidig ålder bildade sej en uppfattning om hur stort universumet är. Vilket vi ännu inte till dags dato känner till och samma gäller det i kunskapen om vår biosfär. Tänker inte beskriva hur jag själv upplever den upptäckten utan hoppas på att de flesta andra medmänniskor skulle ha möjligheten att upptäcka samma sammanhang.
Resultatet av denna upplevelse blir i alla fall att man inte känner till tillräckligt för att klara av att göra rätt beslut. Det är i detta skede som Jan Smuts (1870-1950) tankevärld om beslutsfattande i komplexa system får en uppgift för den invigde. Ramverket Holistiskt Beslutsfattande klarar av att skapa ett utrymme för den enskilda individen att göra beslut i samförstånd med sin komplexa omgivning. Resultatet för utövaren torde i de flesta miljöer skapa en starkare symbios med naturen. Samtidigt som möjligheten för Homo sapiens som art får ett exponentiellt växande utrymme att överleva trots sin oförmåga att förstå komplexitet.
Skulle säkert kunna spinna vidare på en massa realiteter som bekräftar det ovan nämnda för att nå en djupare diskussions dynamik om ämnet. Men efter som det här är ett försök till blogginlägg lämnar jag det till framtiden.
Själv har jag försökt skapa mej en bild av naturens dynamik sedan mitt projekt började 2013. Hittills har det endast lätt till att jag upptäckt hur mycket jag inte känner till och hur lite mänskligheten förmått att utforska om vår Biosfär.
Som tur har jag Holistiskt Beslutsfattande att luta mej mot för att alls kunna ta några som helst beslut. Sanningen för mej är att jag skulle vara helt handlingsförlamad utan det holistiska beslutsfattandet när det kommer till mitt projekt. Orsaken till det är många men främst för att ifall mitt projekt skall ha betydelse och min insats skall ha en skillnad, behöver verksamheten klara av att vara själv regenererande eller med andra ord Regenerativ. Det innebär då att jag behöver kunna ta de rätta besluten för att upprätthålla den regenererande förmågan i det komplexa systemet som mitt projekt befinner sej i. Vilket ramverket för det holistiska beslutsfattande ger utrymme för.
PS. I sammanhanget fattas ännu några väsentliga aspekter, vilket jag har avsikt att återkomma till när tiden är mogen.
Insektshotell av spillbitar och naturmaterial
Jag köpte ett litet insektshotell men insåg att den var för pikkeliten för mina behov och min stora trädgård. Till min förvåning märkte jag att insekterna flyttat in i det lilla boet. Översvällad av glädje bestämde jag mig för att jag msåte ha ett mycket större hotell. Jag pratade med min dotter som byggde ett åt mig av spillvirke. Hon byggde ett skal till hotellet och jag fyllde det med allehanda naturprodukter jag hittade i skogen. Sen spikade vi fast nät över alla fynden och flyttade hem den till min gård. Det tog bara en vecka så märkte jag att insekterna flyttade in till det stora hotellet. Jag hoppas verkligen att de kommer trivas där!
Den till höger är liten variant och den till vänster större.
Läs mer