Permakultur: Vad är det?
I september 2019 startade Novia ett tvåårigt studieprogram i permakultur. Det blev så väl mottaget att många fler än förväntat skrev in sig på kursen. Av dem som bestämde sig för att delta i kursen, är tre medlemmar i vårt lilla samhälle: Robin Reuter (Wattkast), Katja Bonnevier (Österretais) och Aarón Blanco Tejedor (Västerretais).
I Korpo Bladet tycker vi att detta är ganska exceptionellt och vi har intervjuat alla tre deltagare om deras intresse för odling och permakultur.
// Vad är permakultur?
Katja: Permakultur är mycket mer än bara odlingsmetoder, vilket jag fick lära mig efter att jag börjat kursen och satt in mig i litteratur om permakultur. Begreppet myntades av Bill Mollison och David Holmgren på 70-talet i Australien. Det handlar om ett helhetstänk som stöder sig på tre principer 1. Omsorg om jorden 2. Omsorg om människan 3. Rättvis fördelning. De här principerna kan anammas i annat än odling också, såsom småbarnsfostran.
Men om man fokuserar på produktion av livsmedel, så finns det några viktiga aspekter att beaktaHur kan man fånga energin som flödar genom naturen?
~ Hur kan man ta tillvara vattnet som flödar på det området man har lyckan att förvalta?
~ Hur kan man återanvända näringsämnen?
~ Försök efterlikna naturens naturliga system, för att skapa helheter som är möjligast självgåenden. De kan kallas skogsträdgårdar. I naturen är dessutom jorden sällan bar, vilket man kan efterlikna genom täckodling, som annars också ger många fördelar.
~ Stör inte jorden i onödan. Undvik att gräva, så långt det går för att vårda de naturliga ekosystem som skapats i jorden och gör jorden välmående. Det kallas “no dig”-metoder”
// Vilka vägar blev du bekant med permakultur?
Aarón: Jag minns inte riktigt. Jag har bott på många ställen i mitt liv, mestadels i städer, och att komma till Korpo var min första verkliga koppling till naturen, skogen och marken. När vi anlände till Korpo hade vi turen att få bo i ett egnahemshus med trädgård. På gården fanns mest gräsmatta, men under den fanns jorden. Jag minns att jag tänkte "varför planterar jag inte grönsaker i denna jord, istället för att odla gräs som jag behöver klippa varje vecka och som ger nästan ingenting i utbyte?". Jag började forska i planteringsmetoder som skulle respektera naturen, och på den vägen hittade jag Permakultur. Att hitta metoden var inte svårt eftersom den är ganska populär bland de många respektfulla alternativen som finns där ute.
Jag har alltid gillat att söka information i böcker, så jag började med att leta i bibliotekets databas. Jag hittade en bok om permakultur på engelska i Helsingfors: Gaias Garden. Som tur kunde jag beställa den via biblioteket i Korpo och efter det första kapitlet i boken bestämde jag mig för att köpa mitt eget exemplar. Boken var mycket inspirerande. Jag minns att jag läste den dag efter dag och tänkte att det var första gången på länge som jag kände att mänskligheten är i evolution. Permakultur har ett mycket intressant sätt att se på saker. Mycket handlar om att lära av naturliga ekosystem, som en skog. Skogen växer i många lager: i marknivå, små buskar, träd och klättrande växter. De behöver inte någon som ständigt arbetar med dem för att de ska växa friskt och skapa fruktbarhet. Skogen skapar också tillräckligt med mat för tusentals olika livsformer. Permakultur tittar också tillbaka och lär mycket av traditionella odlingstekniker runt om i världen, men metoden är också baserad på vetenskap. En av huvudprinciperna är att observera och reagera, att ständigt följa med och utveckla odlingarna enligt vad som fungerar.
Trädgården runt vårt hus har inte förändrats mycket, men vi kände inte att det var rätt plats. Nu har vi hittat ett hus med en härligt lummig trädgård och en stor åker framför huset. Jag hoppas att vi med hjälp av Katja och Robin, och andra intresserade kan stötta varandra, både i våra framgångar och i våra misstag. Att vi genom inspiration och samarbete kan bygga upp en bördig trädgård och producera en stor mängd mat. Inte bara grönsaker, utan också frukt och bär. Kanske också öppna upp för nya smaker. Det finns en stor mängd växter som kan ätas, men som vi inte använder i våra kök. Det är synd eftersom de både är smakrika och ofta mer näringsrika än sina förädlade kusiner.
// Varför anmälde du dig till utbildningen i permakultur och regenerativt
jordbruk vid Novia?
Aarón: I mitt fall är det verkligen enkelt. Mina färdigheter i svenska och finska är inte särskilt starka. När man söker information om vilka växter, buskar och träd etc. man kan odla i sin trädgård, måste man se till att hitta information som är relevant för den latitud där man befinner sig. Kalifornien är definitivt inte södra Finland till exempel. Så det var en stor utmaning för mig att hitta rätt information för våra breddgrader. När jag hittade kursen insåg jag att jag skulle ha tillgång till mycket mer kunskap och material anpassade till min verklighet, och därför gick jag med. Det har varit fantastiskt, och samtidigt lär jag mig mer svenska också.
// Vad erbjuder den här kursen dig som du inte kunnat få någon annan väg?
Katjas: Novias kurs är en fantastisk kunskapsbank både vad gäller föreläsare och vad de har att ge oss och de övriga deltagarna i kursen. Kursen ger kunskap, inspiration och ett socialt nätverk som gärna hjälper varandra i att utveckla fungerande lösningar för permakultur och regenerativt jordbruk.
// Vad tycker du att borde förändras inom livsmedelsproduktionen idag och vad kan permakulturen erbjuda framtidens jordbruk?
Aarón: Jag är alltid mycket försiktig när jag svarar på frågor som denna eftersom jag vill vara ödmjuk. Till skillnad från jordbrukarna som faktiskt odlar mat och ser till att det finns mat i våra butiker, är jag ännu ingen matproducent. Men tyvärr ser jag många problem på det sätt vi producerar mat just nu. I de ”utvecklade länderna” har vi mer livsmedelssäkerhet än någonsin, vi ser nästan aldrig en tom hylla i butiken, men i Spanien säger vi ”bröd för idag är morgondagens hunger”. Jag tror att vi stressar jorden för mycket för att skapa det överflöd av mat vi har nu. Vi förlorar naturlig fertilitet i jorden, det är därför vi behöver konstgödsel, många av dem gjorda av olja.
Många av våra matprodukter är inte heller lokala. De reser ibland världen runt för att hamna på vår tallrik, och det i sin tur betyder mer olja som konsumeras. Produktionen sker i en stor utvidgning av mark, vilket kräver användning av enorma maskiner som förbrukar ännu mer olja. Vi hamnar i en situation där vi måste spendera tre kalorier för att producera en kalori mat, och det är inte hållbart. Enligt min mening bör samhällen försöka odla så mycket som möjligt av maten de konsumerar. Detta kallas matsuveränitet och skulle skapa mycket starkare och mer motståndskraftiga samhällen, mer kopplade till sitt land och sin mat. Faktum är att livsmedelssuveränitetsrörelsen stöds av miljoner jordbrukare runt om i världen, och permakultur hjälper oss att tänka om hur vi producerar mat.
// Är permakulturen en unik vision? Är det den enda nya modellen för jordbruk?
Robin: Jag tror inte att permakulturens principer grundar sig i något unikt, snarare tvärtom, de handlar om universella värden som har existerat långt innan någon kom på att rama in det i det ramverk vi i dag kallar permakultur. I ett välmående samhälle uppfylls de tre principerna utan att vi behöver tänka på dem. Jag anser inte heller att permakultur är en modell, utan att permakultur är ett paraplybegrepp för en uppsjö olika sätt att leva som på ett eller annat sätt tar de tre principerna i beaktande, medvetet eller omedvetet.
// Vad är skillnaden mellan permakultur och ekologisk odling?
Robin: Ekologisk odling är säkerligen bättre än oekologisk, men det finns ingen garanti för att man i ekologisk odling tar i beaktande den biologiska mångfalden eller jordhälsan. Permakulturell odling är så gott som alltid ekologisk, medan ekologisk odling sällan är permakulturell.
// Vad håller du på med i din trädgård i år som kunde inspirera andra odlare?
Robin: I år har vi anlagt så kallade slingerbäddar för en perenn köksträdgård intill huset. Den här säsongen odlar vi dock mest ettåriga grödor här, i och med att perennerna tar tid att etablera sina bestånd. Ifall vi tycker att det fungerar bra att odla annueller i ett slingerbäddssystem så kommer vi nog att fortsätta med det också. Just nu känns det roligt att göra det på detta sätt, men nog är det ju säkert mera praktiskt med raka rader och ett mera standardiserat system för en ettårig köksträdgård. Slingerbäddarna är en del av den skogsträdgård vi påbörjat. Skogsträdgårdsodling är en odlingsmetod där skogens ekosystem fungerar som inspirationskälla. Skogen är det ekosystem som förmår att producera mest biomassa, så varför inte skapa skogsliknande förhållanden i trädgården (tänk lund snarare än granskog) som i första hand producerar biomassa i form av ätbara växter. Många av oss har goda förutsättningar att förvilda trädgården ytterligare med mera buskar, träd, örter, marktäckare, klätter- och rotväxter.
// Om någon som läser detta blir ivrig över permakultur, vad skulle du rekommendera att den gör till först? Är det svårt att komma igång med permakultur i den egna trädgården?
Robin: Det kan vara bra att börja med att läsa något, det finns många bra böcker i ämnet. Jag kan rekommendera Riikka Kaihovaaras Riippumaton puutarha för en bra sammanfattning av permakulturens principer. För den som är intresserad av mångåriga ätbara växter kan jag rekommendera Skogsträdgårdsboken av Philipp Weiss och Annevi Sjöberg. Den sistnämnda blev vald till årets trädgårdsbok i Sverige 2018. Böckerna kan lånas av mig ifall någon är intresserad. Jag har även lite annan litteratur i ämnet. Därtill finns det ju massor med information på Internet, så där är det bara att börja rota.
// Kan man besöka din trädgård för att se hur det fungerar och höra mera om permakultur?
Katja: Man får gärna besöka mig för att diskutera permakultur. Jag är hobbyodlare och en novis, vad gäller både odling och permakultur. Men jag tror att vi alla lär oss mycket genom att dela erfarenhet, inspiration och kunskap. Jag har odlat i odlingsbäddar med täckodling under några år redan, men nu först börjat anamma “no dig” -metoden. Jag tror starkt på konceptet skogsträdgård och kan se spår av de tänket hos de som tidigare förvaltat vår lilla markplätt.
Robin: Man får gärna komma på besök för att se vad vi håller på med. Jag är också bara en hobbyodlare som nu funnit tid att satsa lite mera på detta livsprojekt, men jag delar gärna med mig av vad jag lärt mig hittills, och tar gärna emot tips om odlande överlag. Som Katja säger är det bra att dela erfarenhet, inspiration och kunskap.
Artikeln vad publicerad i Korpo Bladet magazinet (N38 Juni 2020). Man kan ladda ner det i den här websidan: https://ubuntuproductions.fi/korpo-bladet/
Läs mer
Det växer så det knakar
Jag skulle ju fixa en örtspiral med en befintlig sten i sluttningen nära växthuset. Och en spiral av något slag blev det också. Först grävde jag runt stenen, uppåt längs sluttingen och även till ovansidan om den. Lade en markduk under och lite spillror av gamla keramikkrukor på den. Fyllde på med jord, kompost och lite hönsgödsel och kompostjord ovanpå. Först satte jag ut den övervintrade franska dragonen och några övervintrade persiljor som ska bytas ut mot färska. Nu har jag fyllt på med citronmeliss, pepparmynta, mojitomynta, salvia och krasse. Det ser ut att fungera bra så långt. Just nu är all annan växtlighet rätt frodig invid stenen med spiralen så bilden ger inte den rättvisa. Men snart ska gräset slås och då borde örterna också ha hunnit bli högre.
Annars har purjolöken och rödbetsplantorna alldeles nyss kommit i jord, potatisen är kupad och blomningen är i full gång i bland jordgubbarna och äppelträden.
Så får vi se hur det blir med gurkplantorna som turvis tycker att det är för kallt, för varmt eller för blött. Det är inte den första gången som jag driver gurkplantor men enligt mitt tycke har det varit lite bökigt när jag har härdat plantorna. En del verkar ändå ha överlevt strapatserna så jag hoppas på det bästa.
Bönplantorna har också börjat växa, samtidigt som växthuset har blivit mera mångsidigt använt. Snart ska
dessa ut till sin plats.
Det växer potatis i både bädden och i hinkar. Snart är det dags att ta upp dem, det borde börja finnas nypotatis att smaka på.
Majsen köpte jag i år - och nu är den redan ute på väg till åkern.
Avslutar med en biild på det gamla äppelträdet närmast manngårdsbyggnaden.
Det blommar rejält i år också. Och snart kan korna komma och putse upp under träden. Den här gamla trädgården är lite av en skogsträdgård och annat i agroforestry-anda.
Läs mer
Dröm av egen sparris - ett projekt för 10 år
Vi har drömt om att odla sparris och nu äntligen är det på gång, då vi fick fem sparrisknöl med rötter.
Så här gjorde jag...
Sparris gillar solen.
Djup av 20-30 cm och distans av 40 cm.
Och nu måste man vänta, 3 år före första skörd...
Läs mer
Planering är en sak, implementering en annan…
Våren gick och nu är det sommaren. De planer som jag gjorde på vintern för olika bäddar har vi ännu inte implementerat men andra mindre projekten är på gång. Och naturligtvis odling av grönsaker också.
Ett nytt projekt är ”lahopuuaita” vid vägen. Den är lätt att göra, ett bra sätt att använda kvistar och ska vara hem för insekter och andra små varelser. Samtidigt skyddar den trädgården åtminstone lite från trafik.
I år bestämde jag mig att specialisera till bönorna. Dom har också börjat växa småningom. Vi hade lite misslycka med första planteringen, därför att det var för kallt. Men lyckligtvis en vän hade för mycket bönor och jag fick några av dem. En del har jag också direktsådd. Rosenbönor jag har nu för första gången.
Här i bilden ser man vanliga buskbönor. Jag plantade också rödbeta, kålrot, ringblomma och grönkål. Tyvärr har också någon annan (kirppa på finska) hittat grönkål.. Men i alla fall varje dag är jag glad att se mycket liv och flera olika smådjur och mask i trädgården.
För att förbättra jorden vi har använt vår egna kompost, svampsubstrat från Helsieni och komposterat hästspillning.
VId huset började jag renovera en gammal perennabädd vid huset som var fullt av någon sort filipendula buskar. I år plantade jag bara ätbara blommor och några örter där.
I år ser vi ännu bättre hur mycket det påverkar att tomten ligger i en dal. Vi har ofta frost under natten i början av sommaren och flera timmar mindre solen per dag. Det gör det svårt att ha till exempel mogna tomater under sommaren. Men i framtiden måste vi planera ännu bättre och adaptera odling och växter till omständigheter.
I köksträdgården växer örter och sallader. För första gången är jag nöjd med mina sallader, deras smak och struktur.
Ett sätt att ta hand om regnvatten
Jag ville bygga en akvedukt mellan Snickarbodens tak och kubiktanken vid mitt växthus.
Tidigare hade jag dragit en slang från en utekran som är kopplad till en borrbrunn och pumpat vatten till kubiktanken. Regnvattnet från Snickarbodens tak samlades i tre tunnor och av det bar jag en del med sprutkanna och en del blev oanvänt. Med en akvedukt kunde jag dels slippa använda elektricitet för att pumpa upp vattnet ur brunnen, dels få regnvattnet direkt till den tank där det verkligen kommer till användning.
Utgångsläget verkade bra. Det är ca 14 meter mellan Snickarboden och kubiktanken och det sluttar lite neråt. Jag drog upp en lina mellan start och mål för att se var stolparna skulle komma. Jag funderade väldigt noga på många olika aspekter av arbetet för att inte göra så många misstag. Jag ville att akvedukten skulle bli så högt uppe att jag kan gå under den utan att slå huvudet. Helst också mina långa gäster. Jag vill så långt som möjligt bygga den av material som jag redan har. Jag tänkte att början av rännan måste gå att styra om så att jag kan rikta den åt ett annat håll under den årstiden då jag inte använder växthuset, dvs mot den damm som jag planerar att gräva nedanom Snickarboden.
Då jag hade spännt linan började jag slå ner stolpar. Jag placerade dem så att de inte skulle vara ivägen för en eventuell gräsklippning eller något stråk där jag ofta går. Metallspetsarna till stolparna är nya, men stolpvirket fanns i mina lager och rännorna har legat och skräpat under ett hus i många år. Rännorna var dock bara ca 10 meter så jag visste att jag måste skarva någonstans. 
Jag hade först tänkt att stolparna behöver komma vid skarvarna i rännan men insåg sedan att det blir allt för ostadigt, så jag beslöt att skruva upp ett bräde (och började med att s
ätta det på fel sida). Trots mina fina planer blev jag tvungen att ändra på nästan allting. Då brädet kom på plats (och på rätt sida) behövde jag inte så många stolpar och dessutom hade jag inte fått dem på exakt rätt ställe. Och så lutar de lite åt alla håll som ni ser. Det som var jättebra under hela projektet var min nyligen införskaffade stege. Den kostade så det sved, men den är mycket stabil och jag är glad att jag köpte den. Efter femtielva versioner och löstagningar och fastskruvanden var allt på plats och jag kunde testa att vattnet rann som det skulle och att fogarna höll något så när tätt. Till slut överträffade jag ännu mig själv och tog bort rännorna (ännu en gång!) och strök alla trädelar med mörk träolja i samma färg som rännan. Som sista åtgärd skall jag sätta upp ett nät mellan några av stolparna och där får någon klängväxt klättra upp. Jag skarvade min för korta ränna med en lös ränndel i husändan och den kommer att vara lätt att styra om mot dammen sedan när det finns en sådan.
Och om jag får säga det själv så tycker jag att den blev riktigt snygg, min akvedukt. Och tro det eller ej, men sedan den blev färdig har det knappt regnat en droppe. Typiskt!
Läs mer
Odling och potatisupprop
Det här är mitt tredje blogginlägg, det första finns här och det andra här.
Så vad har hänt sedan mitt förra inlägg? Jo, jag har beställt och fått jordleveras på 190 liter. Det är lite olika sorter (ekojord, planteringsjord, u-jord) så jag har möjlighet att testa och se hur de olika blandningarna fungerar. Jag har sått rädisor och luktärter och följande på listan är dill och persilja. Eftersom det var kallt vissa nätter i början på maj tog jag in sallaten under natten, vilket var ett misstag eftersom de rände iväg, så nu har jag sått om både rucola och sallat. Inne växer basilikor och ärtskott i olika omgångar. Jag har också fått en jättefin tomatplanta av min syster som hon har sått från frö.
Här i Sverige har Omställningsnätverket dragit igång kampanjen potatisuppropet. Det har sin grund i att Sverige inte har beredskapslager för mat och man uppmanar till lokal odling för att höja medvetenheten om situationen. Alla uppmanas till att sätta potatis, berätta det för andra och fråga vad deras kommun gör. Så sedan mitt förra inlägg har jag också satt potatis i en stor kruka och blasten har nu kommit upp. Trots att beredskapen är bättre i Finland så skadar det inte att sätta en extra potatis i år och även berätta det för andra. Det är alltid trevligare att äta egna råvaror än de köpta. Om man som jag har familjen utspridd i två länder kan det också bli ett gemensamt samtalsämne i dessa tider om alla sätter potatis. Vi odlar i kruka, på odlingslott, i växthus och på en åker, hur odlar ni?
När jag inte håller på med diverse projekt hinner jag också vara tacksam för att jag har möjlighet att odla och njuta av våren på ett helt annat sätt än tidigare. Korttidspermitteringen ger mig tiden och kursen ger mig redskapen och motivationen. Nya tider ger nya insikter.
Soliga hälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
Läs mer
Det hettar till i komposten
Ifall du vill läsa mina två tidigare inlägg om den här komposteringsprocessen hittar du dem under rubrikerna Kompost är hot och Komposten är anlagd.
Igår den 26.5 var det kompostens åttonde dag och nedan skall jag beskriva hur temperaturen steg under de sju första dagarna. Jag hade tänkt kolla komposttermometern morgon och kväll, men det blev så spännande att jag nog sprang där 4-5 gånger per dag! :) Först väntade jag otåligt på att något skulle börja hända, sedan var det så spännande att följa med temperaturökningen, och på slutrakan ville jag ha koll på att den inte skulle bli för het. Så här steg temperaturen:
morgon dag kväll
Dag 1. (anläggningsdag) 10 grader 10 grader 10 grader
Dag 2. 16 grader 20 grader 25 grader
Dag 3. 36 grader 42 grader 43 grader
Dag 4. 50 grader 55 grader 55 grader
Dag 5. 60 grader 60 grader 62 grader
Dag 6. 65 grader 65 grader 65 grader
Dag 7. 65 grader 65 grader 65 grader
Eftersom komposten nu hade varit tillräckligt varm tillräckligt länge( i sin mittdel) bestämde jag mig för att under dag åtta vända den och låta den starta på nytt. När jag hade gjort det stack jag in termometern på nytt och temperaturen steg direkt till 50 grader. På kvällen stod den åter på 65 grader.
Med facit i handen måste jag säga att jag är mycket nöjd. Och lite förvånad.
Läs mer
Mångfaldens dag - äntligen alla får ute på bete!
Segt har det varit att komma igång för denna vår. Det har förstås gett mera tid för tackorna att få lite mera päls igen efter klippningen och pedikyren (klövverkningen) gick bra på samma gång. Efter att djuren kom ut får ströbädden vänta inne till hösten men i år pågår ett litet experiment med svampkultur som har blivit spridet i bädden i början av vintern. Nu testar vi om komposteringen kan bli bättre även när bottnet ligger kvar inne. Det här hör till inriktningen regenerativt jordbruk. Vi har också använt svampkultur på åkrarna. Dessutom testar vi användningen av ferment i liten skala.
Här ser man även lite av inredningen. De lösa grindelementen är behändiga och foderbordsgrindarna fungerar bra för vuxnare djur - däremot lär sig lammen rätt fort hur man kommer ut till foderbordet så för perioden med lamm har vi lite andra lösningar.
Det ska i alla fall bli spännande att se, om svampkulturen gör någon skillnad. Det ska vi återkomma till.
Lite betespromenader har det också blivit under tiden. Just nu finns det många ställen där blomningen pågår så inga djur ska beträda ännu.
Vissa områden är det Asam och Eva som behöver få blomma ut i fred - och även nattviolerna som nu börjar komma.
De verkar i alla fall gilla att man väntar tills blomningen är över, slår höet och efterbetar sedan.
Gullvivorna är också i full blom - i år verkar de verkligen frodas på våra marker!
Här i slänten, nedanför husen, brukar vi vänta med slåtter och bete tils blomningen är över.
Här växer också både backlök och kajp som är som bäst att skördas nu.
En utmaning för vår del är att lyckas pricka in de områden som är lämpligast att beta på våren, då vi vill värna om blomningen både med tanke på den biologiska mångfalden i sig, de fridlysta arterna och de naturliga pollinerarväxterna. Samtidigt som vi hoppas på att det finns tillräckligt med mat åt våra djur under hela året. Ett helhetsgrepp över beten och de övriga produkterna som vi får från markerna känns viktig. Här vill jag ta Holistic management med i beslutsfattandet.
Läs mer
Det vill bli en pott bakom ladugården
Finland kan kallas ”de hundra tusen dikenas land”. Diken ska föra bort vatten. Permakultur betonar motsatsen: Att hålla kvar vattnet på området är en central målsättning. Utgångspunkter för det här projektet har kretsat mycket om det som Sepp Holzer skriver om i sina böcker om permakultur där hushållning med vatten på gårdsnivå är centralt. Holzers gård ligger i Alperna där vatten förstås rinner ner i dalarna och då gäller det att hålla kvar vatten på området! För att göra det har Holzer byggt många dammar. På sätt och vis har vi på vårt område ”Träskända” något liknande. Vattnet rinner ner till träskets ända. Det att vi har ett träsk nära som samlar vatten är ju en enorm vattenresurs. Även om det är vått på området så torkar det när det blir torra somrar vilket verkar bli vanligare i och med klimatförändringen. Det är smart att hålla så mycket som möjligt vatten kvar. För det här projektet, som är ett led i den processen, har jag tänkt anlägga en mindre damm på ett centralt beläget stället.
Platsen där dammen skulle komma var ganska självklar. Bakom ladugården finns det ett stället som är väldigt vått ända långt in på sommaren. Här finns tydligen grundvatten nära markytan som pressas upp. Enda problemet är att just det stället där vattnet kommer upp är en bit in i skogen, lite för långt bort från ladugården . Jag tänkte man kunde gräva dammen 30m närmare ladugården där dammen skulle ligga mera centralt och inte i skogens skugga. På vintern röjde jag bort träd på södra sidan av den tänkta dammen och fällde några större som annars skulle ha skuggat dammen.
Målsättningen var att få en liten damm som är så naturlig som möjligt och som bildar en helhet med området. Förutom grundvatten är dammen tänkt att samla upp regnvatten som kommer från ladugårdstaket. Takets yta på ena sidan är ungefär 150m2. Det betyder att taket samlar 150L regnvatten för varje mm regn som kommer ner. På samma gång kommer det friskt vatten, som har syresatts då det runnit ner från taket, i dammen varje gång det regnar .
Jag ville att dammen skulle bli tillräckligt stor, med en vattenyta av några tiotals m2 och både djupa och mindre djupa delar. Detta torde hjälpa dammen att uppnå en naturlig balans med växlighet samt vatten som rör sig. Mardrömmen är förstås att gräva ut en pott som fylls med alger och annan sörja. Det var klart från början att en grävmaskin behövdes för jobbet och att det kommer att grävas ut en stor jordmassa.
Grävmaskinen grävde ut dammen i början av april 2020. Visst fanns det några enorma stenar där som man utan grävmaskin inte kunde ha tacklat! Området bakom ladugården hade varit lite av en samlingsplats för kvistar och från tidigare generationer fanns det en del rostiga jordbruksverktyg. Allt det klämdes ihop och packades in av gravmaskinen i jordmassan från dammen. Tanken var att bilda en Hugelkultur. Alltså en upphöjd odlingsbädd byggd på gamla kvistar och annat som ger näring och håller fuktighet samt hjälper till att lufta jorden underifrån. Det blev en ganska maffig Hugel (alltså kulle) som är nästan 2 meter hög! Förutom att odla på den så ger den vindskydd.
När grävmaskinen började gräva förväntade jag mig att vattnet skulle finnas ganska nära under ytan. Provgropen som grävdes tidigare tydde på att vattnet var bara ett spadtag under ytan. Det visade sig att grävmaskinen måste komma ganska djupt ner, ungefär 2m, innan vattnet började sippra fram. Intressant nog kom vattnet sen med ganska hög hastighet och började fylla dammen underifrån. Det tog dock nästan två veckor innan dammen var helt fyllt med vatten. I och med att det finns mycket lera i jorden så är vattnet ganska smutsbrunt. Alla som någon gång grävt upp lite jord och satt det i vattnet i en burk, till exempel burktestet för att klargöra jordens olika beståndsdelar som vi gjorde tidigare i den här kursen, vet att det tar otroligt länge för silt och lerpartiklar att sjunka till bottnen. Jag förväntar mig att det kommer att ta tills nästa år innan vattnet har klarnat!
För att hjälpa vattnet att hitta någon slags balans, planterade vi några växter längs kanten – olika slags säv och kabelleka (kalvleka) – samt lite bottenmaterial från det närliggande träsket. Jag tänker ta det försiktigt med planteringen så här i början eftersom det är oklart hur hög eller låg vattennivån kommer att vara på sommaren. Vattnet är också fullt med lerpartiklar och släpper inte igenom särskilt mycket ljus. Rännorna monterades på ladugårdstaket och ett rör leder ner i dammen. En del sten sattes i vattnet vid dammens norra sida för att hjälpa vattnet värmas upp och börja röra på sig mera.
Dammens yta blev till sist ungefär 30m2. Det djupaste delen torde vara kring 2m djup men djupet är betydligt mindre i största delen av dammen. Det kom mycket regn nu på våren och det är tydligt att dammen fylls snabbt. Överflödigt vattnet rinner helt enkelt ut längs marken på dammens södra sida.
Kanske det roligaste med det här projektet hittils är att "det blev något" på ett ställe där det hittils inte egentligen har funnits något annat än sly och en massa döda kvistar och buskar. Här bakom ladugården går våra höns och vi har tidigare byggt ett uterum, där vi vistas ganska mycket, av gamla fönster och bräder. Nu finns det alltså också en pott! Det blir spännande att följa med vad som kommer att hända!
Månaden maj - en ruvande höna och växande tomater
Så var maj nästan förbi. Studierna och odlingen fortsätter framåt i snabb takt. Sommaren kom tidigt till Bromarv i år. Vi har märkt av en tidigare försäljning denna vår. Det har funnits mer folk i knutarna och intresset för plantor och mjöd har varit stor. Tyvärr har vädret inte hängt med i samma sommarstämning. Här har varit onödigt kallt. Som tur har dagarna iallafall varit soliga så att temperaturen i växthusen har varit ok på dagarna. Det finns ingen bättre känsla än att stiga in från en kall bitande vårblåst till ett passligt varmt, skyddande och prunkande växthus. I en sådan miljö jobbar man gärna.
I Hönseri Ett (det vi kallar vårt hönshus. Du kan läsa mer om det i mitt första blogginlägg) har vi nu en ruvande höna. Det var Hilton, en av våra större hönor av kochin-typ, som i början av maj började visa tendenser på att vara liggsjuk. Vi tog tillfället i akt och märkte åtta ägg som hon nu har ruvat på från och till sedan dess. Vi hoppas på det bästa och måste småningom börja förbereda oss för eventuella kycklingar. Att bli med kycklingar såhär snabbt efter att vi blivit med höns hade vi inte riktigt räknat med. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Vi anpassar oss och välkomnar den nya vändningen med öppna armar.
Den ruvande Hilton i sitt rede
Att få hönorna att sova på sittpinnarna i hönshuset har vi ännu inte lyckats med, trots ny utformning, placering och höjd på pinnarna. Jag har börjat fundera om det är för ljust i hönshuset då vi har ett fönster ganska högt uppe på väggen mot söder. Bara tuppen Heimo skulle bestämma sig för att använda sittpinnarna så skulle nog alla hönor snällt följa efter. Han har nämligen stenkoll på sina hönor. Och han försvarar dem med näbb och sporrar. Mig har han pickat på nu en gång ordentligt. Tydligen kände han sig hotad av min närvaro.
Tomaterna har vuxit fint i växthusen. En av våra sorter, Sunpeach, i en rad slokade lite sorgset vid ett skede. Vi tänkte då att vi kanske hade gett för mycket vatten. Eftersom vi inte har fräst jorden som vi vanliga år brukar göra innan vi planterar kan det vara att marken nu håller mer vatten kvar än vi är vana vid. En extra koll på bevattningen behövs alltså. Annars kan jag här passa på att tipsa om att det här med observation är viktigt. Och dokumentation: det går snabbt att ta några foton med telefonen som sedan minns av sig själv vilken tid på året och dygnet fotot är taget. Bra material att ha om man vill minnas hur det varit tidigare. På våren hinner man ännu observera en hel del men när jobben hopar sig under sommaren finns det risk för att man inte lägger lika mycket tid på att gå runt och inspektera i sin odling. Men det kan vara bra att ändå försöka skapa en någotlunda regelbunden och hältäckande rutin där man snabbt kollar igenom läget. Det är lättare att hantera problem medan de är små.
En ledsen Sunpeach, rosa körsbär. Nu mår den dock redan bättre. Tomater är ena tåliga saker ska ni veta!
Vi har en väldigt intensiv odling i våra växthus. Många som besöker oss märker till exempel att vi odlar våra tomater mycket tätare i raderna än vad som rekommenderas i böcker eller på fröpåsar. För oss har det visat sig att det är ett fungerande system. Vi ser till att tjuva och blada plantorna regelbundet och ganska mycket så att luften slipper till att cirkulera bra mellan plantorna. Denna vår har det varit extra intensivt i några av tomatraderna då vi testat att plantera sallad och lök tillsammans med tomaterna. Salladen är redan skördad och löken har vi börjat sälja nu som vårlök i knippen.
Nyplanterad plocksallad i tomatraden
Växande sallad.
Nyskördad sallad redo för en kall dusch och försäljning!
Det var allt för denna gången!
Hälsningar från mjödbryggarens dotter
på Tallbacka Trädgård i natursköna Bromarv