Vår!
Våren är tidig i år. Ja, egentligen blev det ju aldrig någon ordentlig vinter överhuvudtaget, inte här i den åboländska skärgården i varje fall. Ingen snö och inte någon tjäle att tala om, vilket i sin tur har lett till gott om tid att förbereda odlingssäsongen 2020. Ärligt talat kom denna milda vinter som på beställning. Vi påbörjade anläggandet av våra nya bäddar i höstas, och har under vinterns lopp kunnat göra lite i taget för att på så vis kunna undvika att vara tvungna att göra allting under några intensiva veckor.
De nya bäddarna är av typen slingerbäddar, och här är det tänkt att vi i huvudsak ska plantera in mångåriga köksväxter. Vi vill satsa på örtskiktet, men även ge utrymme för marktäckare och buskskikt. Något mindre träd kommer säkert också hitta sin plats här. Under säsongen 2020 kommer vi dock att odla ettåriga grödor här för att på så vis fylla upp de tomrum som finns innan de mångåriga växterna har etablerat sig ordentligt. Vi kommer även att anlägga nya slingerbäddar inför nästa år. Tanken är att slingerbäddssystemet ska bli ungefär dubbelt så stort som det nu är, för att smälta samman med en hassellund som vi påbörjat nordväst om bäddarna. Hasselbuskarna är flyttade från skogsbrynet och är ännu små, så vi får se hur de tar sig. På gränsen mellan slingerbäddar och hassellund står en kupolformad pergola, under vilken vi kommer att gräva ut en damm. På pergolan har vi tänkt att minikiwi och rankspenat ska växa.
Söder om bäddarna har vi en liten skog av bland annat äppelträd, syren, vinbär, hallon, nypon och krikon. Som en krans runt detta kommer vi att plantera växter som trivs i skugga, bland annat funkia och ormbunke. Det är även tänkt att hönsen (som ännu bara finns på ett idéeplan) ska få husera här.
Så här såg det ut i höstas då vi började fundera på hur gångarna i slingerbäddarna skulle slingra sig. Höstörar markerar de huvudsakliga gångstråken. Bäddarna uppluckrades försiktigt med en grep. Vissa menar att dock att detta moment är onödigt, och att det rent av är dåligt i och med att man skadar svamphyferna i marken då man luckrar upp den.
Sen började vi gräva. Matjorden grävdes ur gångarna och lades på bäddarna, där den gör mera nytta. Resultatet är bäddar som blir aningen upphöjda.
Vi använder oss av vass för att fylla upp gångarna. De har nu fått en omgång vass, men de ska få ännu ett lager innan sommaren. Jag upplever att vassen fungerar bra här. Den sönderfaller sakta men säkert i mindre bitar och blir behaglig att gå på. Det kommer säkert att krävas att vi fyller på med jämna mellanrum för att komma upp till den gamla marknivån, men vass finns det gott om så det känns som ett vettigare alternativ än att använda sig av träflis eller dylikt. Växthuset är här ännu inte färdigt. Vi kom över det gratis, mot att vi plockade ner det. Ett billigt alternativ ifall man vill ta sig an besväret att plocka ner och pussla ihop. En del glasrutor är ersatta med polykarbonat.
Följande steg var att ge varje bädd ett ca 10 centimeters lager av välbrunnen stallgödsel och torv. Vi fick ett traktorsläp stallgödsel och tre balar ensilage hemlevererat, som tack för ett jobb jag gjorde här på ön, och torven (använda odlingsbäddar för tomat) hämtades gratis från en växthusodlare här på ön.
Till höger om växthuset kommer vi att fortsätta anlägga slingerbäddar, så att växthuset står i mitten av slingersystemet. Men detta är ett projekt för nästa säsong.
Nästa steg blir att täcka in hela härligheten med papp och ensilage/hö. Egentligen kunde vi ha sätta pappen som ogräsbarriär under lagret av stallgödsel och torv, men i och med att det finns en hel del kvickrot som kommit åt gödseln väljer vi att göra det i den här ordningen. Vi hoppas få pappen och marktäckningen på plats under den kommande veckan, då är vi redo för säsongen.
Av den stallgödsel som blev kvar kommer vi att anlägga några bäddar i raka rader norr om huset/nordost om slingerbäddarna. Tanken är här att vi om något år kommer att ha ca 150 m2 odlingsyta för ettåriga grödor.
I växthuset drar vi upp en hel del som väntar på att bäddarna ska bli färdiga. Först ut är rädisorna och rödbetorna. Jag gör ett test och multisår dessa i pluggbrätten, dvs. sår dem i klumpar om 4 plantor per cell för att på så vis kunna maximera användningen av det utrymme där det vanligtvis endast växer en gröda. Vi får se hur det här fungerar.
Det känns verkligen skönt att äntligen ha den tid som krävs för att verkligen komma igång med detta projekt. Jag och min sambo Tuuli har drömt om detta i åratal, men ännu aldrig haft möjlighet att göra det “på riktigt”. Vi har odlat lite småskaligt här och där då vi haft möjlighet. Fastigheten köpte vi för tre år sedan med odlandet och självförsörjning som en stor motivator. I och med väntandet av vårt andra barn, som föddes i höstas, insåg vi att det nu var en perfekt tidpunkt att flytta hit och försöka få saker och ting i rullning. Än så länge känns det som om det rullar åt rätt håll, och jag kan inte påstå att situationen i världen skulle få en på andra tankar.
