Björkängens damm
Första bilden på min damm som ska iordningställas i sommar. Tanken med denna lilla dam är att den ska samla spillvatten som rinner ner från mina serpentinbäddar. Dammen ligger längst ner under serpentin- och nyckelbäddarna. Nyckelbäddarna kommer att omgärda dammen när de blir färdiga.
Jag började med en liten grop, den växte vartefter men blev ändå inte så stort eftersom jag ska ha odlingarna runtomkring. Undertill har jag en liten cementplatta längst ner och på cementplattan har jag brett en markduk. På duken har jag en stenplatta. Jag har märkt att vattnet hålls bra där. Sen har jag planterat små vattenväxter, blommor och odlingsgräs runtomkring.
Det kommer också bli ett estetiskt blickfång då den ligger bredvid lusthuset, när jag sitter och dricker mitt morgonkaffe.
Ännu återstår att pryda kanterna med flatstenar. Stenarna är sprängsten som kommer från en granne som har överlopps på sin gård som jag ska hämta. Sen ska jag plantera mer växter runtomkring.
Lämpligt stora helheter
Permakulturkursen har ställt många bra frågor som väckt tankar. Enligt Ylva Arvidsson, föreläsare på kursen, är den viktigaste frågan följande: Hur skapar naturen resilienta ekosystem som förnyar och reparerar sig själva, samtidigt som de producerar ett överflöd av organiskt material och liv? Inom permakulturen är strävan att hitta svar på denna stora och komplexa fråga. Det finns inget svar som är det enda rätta utan var och en måste utgående från sina resurser och områden fundera ut det som fungerar bäst för dem.
Jag har under det senaste året tänkt mycket på att förenkla i livet. Jag är nyfiken på minimalism, dvs ett sätt att leva där det onödiga har rensats bort. Där klädesplagg, möbler, verktyg etc som inte aktivt används säljs eller ges bort. Jag är väldigt långt ifrån ett minimalistiskt hem, men att tänka i banorna ”om det känns att du har för mycket, så har du säkert för mycket” kan jag lättare prioritera det som känns meningsfullt. Detta kan ju gälla vad som helst, men det väcker frågan: vad kan jag rensa bort för få mer rum för det viktiga? Hurdant liv skulle för mig vara det optimala, där alla i familjen mår bra och onödiga stressmoment skalats bort? De här frågorna kändes väldigt aktuella under coronavåren, då inget riktigt var sig likt. Men jag märkte att det ändå fanns mycket positivt i att barnen fick vara hemma så mycket.
I slutet av maj besökte vi, dvs 6 permakulturstuderanden från närliggande områden, ekoodlaren Thomas Snellman i Karby, Pedersöre. Under några timmar visade han oss runt på sin gård och sina odlingar och vi lyssnade fascinerat. Det var väldigt många ”aha!”-upplevelser under kvällen. Främst fastnade jag för hans tankar kring att bygga upp hanterbara helheter och tanken att det är bättre med mindre. Thomas Snellman berättade bland annat hur han genom åren som djurhållare hade konstaterat att den djurmängd han har nu (runt 30 nötdjur) är det optimala. Den mängden klarar han relativt enkelt och har då tid med andra projekt utöver jordbruket. Mer djur än så skapar mer arbete och även stress, men ger inte mer inkomster. Det är alltså inte värt mödan med fler djur, det tar mer än det ger.
Denna livsfilosofi (om man vill kalla det så) har jag försökt ta åt mig i vår och i sommar. Jag har inte lagt onödigt mycket energi på min trädgårdsodling, för då känns det inte heller som en stor besvikelse ifall skörden är mindre än den kunde vara. Vi tillbringar mycket tid på sommarstugan och där vill jag inte gå och fundera på allt som borde skötas hemma. Jag planerar också ändra på vad jag odlar, så att inget i odlingar kräver extra uppmärksamhet, dvs borde skördas i större skala, i juli månad. Och här är det nog växthusodlingen som kräver mest omplanering under de kommande växtsäsongerna...
Växande och skördande
Det här är mitt femte blogginlägg. Mina tidigare inlägg finns att läsa här: 1. Permakultur och omställning, 2. Radhusodling i Akalla, 3. Odling och potatisupprop, samt 4. Djurskötsel och Norråkerodlingar.
Det är högsommar och höet har bärgats en första gång i min förort. Jag är självförsörjande på sallat och det känns bra. Tomaterna är än så länge gröna, dillen växer och persiljan har i alla fall kommit upp. Örter har jag på tork inne för kallare delar av året. Potatisprojektet tycker jag blev lyckat även om potatisarna inte var så stora. Kanske jag borde ha låtit dem växa några veckor till pga det skuggiga läget. Jag har haft lavendelsticklingar på fönsterbrädet inne, men nu har de fått flytta ut i marken. Av sex sticklingar blev det två som rotade sig och överlevde.
Semester för mig innebär att vara mycket ute i skogen och plocka bär och svamp. Min mamma brukar säga att skogen ropar på en och att man då inte kan hålla sig därifrån. Och skogen ropade på mig i år också även om jag inte har haft semester ännu eller har tillgång till ”mina” skogar. Närmaste större skogen runt Akalla finns i Hansta naturreservat som ligger ca 35 minuters promenadväg från mig. Jag har varit i delar av den här skogen förut, men det är ändå stor skillnad mot att gå i de skogarna som finns runt gården i Ekenäs och som jag känner utan och innan. Däremot har jag under åren fått öga för vilka förhållanden framför allt olika svampar trivs i, vilket är en klar fördel när man rör sig i okändare skogar. Svamp fanns det ännu inte i Hanstaskogen, men då har jag något att se fram emot senare. Liksom efter mina plockningsturer i Ekenäs är det viktigt att dela med till andra, så två grannar fick också ta del av blåbärsskörden.
Botaniska trädgården
Jag har även varit till Botaniska trädgården i Uppsala och tittat på diverse växter och träd. Lärorikt och intressant om man vill se olika växter på riktigt, men inte så mycket permakultur. Förhoppningsvis kan jag snart ta mig runt lite mer i Stockholm och då besöka en skogsträdgård. Jag levde länge på hoppet att kunna komma till Ekenäs i augusti. Nu är det datumet, som storfilmspremiärerna på min arbetsplats, framflyttat på obestämd tid.
Julihälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
ahlis_1999@yahoo.se
Läs mer
En skogsträdgård växer fram på Urskogsgatan i Hangö
Besökte trädgården i maj och blev genast förtjust, kunde se grunden till en skogsträgård. Gårdens ägare Johanna, Hannibal och hunden Tinka bor här, nappade genast på och nu har vi redan hunnit en bit på väg. Här växer gamla äppelträd, krikon, körsbär och vinbärsbuskar. Marken är helt täckt av kirskål. De bygger ett växthus strax intill huset och odlingsådorna finns utanför växthuset, allting är nära. De hade samlat kvistar och krattavfall som kan användas till täckning. Jorden är sand. Mask och grodor har vi hittat, sedan överraskades vi av mördarsniglar i mängder. Ankor är inte på tapeten just nu så vi använder Ferramol som är godkänt för ekologisk odling för att bli av med sniglarna. Området för skogsträdgården delas in i två, den bortre delen som vi täcker med paff och på dem kvistarna som fanns samlade, så blåser inte paffet omkring. Den delen försöker vi nu kväva kirskålen och forsätter där i nästa år.
På bilden har vi täckt över kirskålen med paff och kvistarna i bakgrunden säts utanpå.
Den närmaste delen av skogsträdgården vill vi göra klar på en gång:
Förstasteget var nu att lösgöra kirskålsrötterna med en liten maskin med en fodergrep som lätt kunde få upp rötterna skaka av sanden och sätta på vagnen till sopstation. Det tog två dagar och nu ser man inte mycket ogräs här. Ett stenröse i mitten kändes som en rondell, tror att stigen skall runda där.
Sen rensar jag kring alla träd för hand och går noggrannare igenom odlingsplatserna. Varje timme har jag klockan på ringning för att stanna upp och fotografera och se hur solen faller in. Funderar på vilka växter som passar var, vilka gillar sol eller skugga kan planteras.
Läs mer
Permakultur på 800kvm – om att odla ätbart på norrsidan av ett hus
För drygt ett år sedan köpte jag och min familj ett gammalt hus med tillhörande vildväxande trädgård i en lugn stadsdel. Min dröm är att planera om trädgården med hjälp av permakulturdesign. Utöver grönsaksodlingar och andra mindre projekt håller jag denna sommar på att göra om norrsidan av huset.
Det som jag speciellt tar fasta på i permakulturtänket är att ta vara på resurser, återbruk, att inte föra bort material man kan ha användning för, självhushållning och att odla ätbart överallt!
Norrsidan av huset är det skuggigaste området på tomten, det är ca 7x12m (=84kvm) och vätter mot gatan. Då vi flyttade till huset fanns det bara en häckhagtornshäck, fem lönnar och gräsmatta där. Lönnarna såg sjuka ut och var planterade alldeles för nära huset så fyra av dem fick ryka. Hagtornen lyckades vi få bort utan grävmaskin och hösten 2019 planterade jag 4m aronia där häcken varit. Ja men vad är alltså min plan?
Jo att odla ätbart överallt förstås! I skuggiga lägen måste man välja skuggtåliga växter. Det finns en hel del vedartade växter och ätbara perenner som lämpar sig för skugga. Mot gatan vill jag ha en häck som skyddar för insyn men som också ger bär. Det är där aronia kommer in i bilden. Aronia är nog både gott och nyttigt men man vill ändå inte trycka i sig hur mycket som helst så jag planerar en häck med flera olika växter. Vi tänker mångfald och inte enfald liksom. Andra växter kunde vara olika sorter av bärhäggmispel, sötrönn och varför inte en vacker ullungrönn. Dessa är i planeringsstadiet ännu.
Röda vinbär lämpar sig för skuggiga lägen. På tomten fanns det flera röda vinbärsbuskar planterade i bästa söderläget som jag grävde upp på våren och flyttade till norrsidan i stället. Godare och intressantare växter får sola sig på södersidan i stället. Utöver vinbären håller jag som bäst på att bygga upp en växtbädd för ätbara perenner. Den skall jag berätta mera om i nästa blogginlägg.
Bild från husets norrsida hösten 2019.
Lönnarnas stubbar är frästa och norrsidan ser inte riktigt ut som en trädgårdsmästares trädgård hösten 2019.
Jag ville ha en port med klätterväxter vid gatan, som vi skall gå igenom då vi hämtar posten. Jag planerade den och min man byggde den. Nu är porten på plats och vi kallar den för postporten. Den är byggd av återanvänt material, dvs. gamla fönsterkarmar och en gammal parkbänk. Vi skaffade bara armeringsjärn, målfärg och betong (för plinttillverkning) till den. Jag planterade humle och rankspenat vid porten eftersom de går att odla i halvskugga. Redan nu slingrar sig humle på porten eftersom den är snabbväxande. Man kan äta humlens skott och unga blad råa eller tillagade. Förutom öl kan man göra te på humlekottarna. Rankspenat är en av de tidigaste perenna grönsakerna på våren och kan användas som vanlig spenat, ätas råa eller tillagade och även skotten kan ätas. Rankspenat är dålig på att klättra själv så man kan behöva hjälpa den genom att binda upp den.
Postporten installeras.
Den gamla bänken kommer till användning.
Del från bänkens ryggstöd blev till "tak" i porten.
Postporten är klar.
I nästa blogginlägg skall jag berätta mera om att återanvända material, bygga växtunderlag, ätbara perenner och hur det gick när jag drev upp rankspenat från frö.
Jag finns även på insta @fovaltarn
Läs mer
Hur jag byggde en örtspiral av gamla taktegel
Ett av målen denna sommar var att bygga en örtspiral (om jag hinner och jag hann!). En örtspiral är både vacker och praktiskt. Man bygger den i en vridande rörelse uppåt som ett snäckskal så att man kan utnyttja olika temperaturer, vattenförhållanden och sollägen för olika sorters örter och växter.
Via en Facebook-grupp fick jag nys om gamla taktegel som en person ville bli av med (gratis), så jag hämtade en bilbacklucka full för att använda som kantstenar till örtspiralen. Jag har anlagt örtspiralen direkt på en platt gräsmatta så ag började med att breda ut ett lager artong för att hindra gräsmattan att växa in i örtspiralen. Därefter hivade jag några lass mineraljord (ler) från åkern intill ovanpå kartongen som en grund att börja bygga i.
En bit upp började jag lägga dubbla lager med tegel. Jag lade ett tegel längre ner och in i jorden, nästa eller helt täckt av jord, för att stöda och bära upp teglet som sticker upp ovanför jorden. Det här för att få en stabilare konstruktion.
Jag tycks lida av konstant platsutrymmesbrist, så jag klämde även in några tomatplantor (som knappast hinner ge nåt desto mera, men varför inte), blommor av olika slag i hålrummen (nattviol, bergklint, tagetes) och lite luktärter bara för att få lite höjd och snygghet. Likaså byggde jag ut några hörn av spiralen för att ge rum till sallad, spenat, vinterportulak, och rädisa.
Såååå, min örtspiral blev mer stjärnformad än rund, men den funkar lika bra så.
När konstruktionen var färdig hällde jag ett tunnt lager med köpt jord ovanpå mineraljorden för att plantera i.
I örtspiralen planterade jag timjan och rosmarin högst upp. Sen i nedstigande ordning lite citronmeliss, basilika, koriander, persilja och längre ner dill och sist lite mynta (i en egen kruka). Allra längst ner gjorde jag en liten damm av en kruka och stenar. Dammen vätter mot väster, men borde väl vara mot norr enligt “reglerna”, men det lyckades inte på grund av nonchalant planering.
Örtsprialen är belägen i min zon 1, dvs. nära huset, så jag tänkte att man likväl kan grabba åt sig lite sallad och liknande när man går ut efter lite örter. Den ser lite lösryckt och ensam ut där mitt på gräsmattan, men den håller på att få kompisar i form av odlingslådor och slingerbäddar så småningom.
"Lasagne" i trädgården
"Lasagne" i trädgården
Efter att ha odlat många år grönsaker på friland för eget bruk. Bestämde jag mig för att denna sommar ska de bli odlingslådor. Förra hösten började en utbildning i Permakultur och regenerativt jordbruk i Novia i Ekenäs. Detta hördes intressant och detta ville jag definitivt lära mig mera om, så vad passade bättre, jag anmälde mig och denna sommar ska det bli odlingsbäddar i lasagneteknik och täckodling i köksträdgården. I växthuset har jag sått sallad, dill, persilja, sockerärter, grönkål och zucchini av olika slag mm. Så när de vuxit till sig har jag tänkt att de får komma ut när sommarvärmen väl kommit. Brädor finns det gott om eftersom min man har en såg. Sonen studerar till byggmästare så det gäller att utnyttja alla resurser. Det tog inte så länge så hade jag två fina lådor till förfogande. Bredden anpassade jag så att jag bra räcks från båda sidor. Jag började med att mäta utrymmet och gräva upp gångarna runt lådorna. Där har förut varit trädgårdsland så det fanns inte så mycket ogräs ännu. Myllan från gångarna fick bli underlag i lådorna.
Sedan blev det att börja tänka på innehållet i lasagnebäddarna. Jag hade sen tidigare några balar halm och hö på ladugårdsvinden. Så blev det en resa till grannen efter välbrunnen hästgödsel blandat med spån. Varmkomposten, bestående av välbrunnen matrester och hönsgödsel tömdes.
Välbrunnen hästgödsel
Lasagnen består av jord från gångarna, hästskit, hö och halm, kompost och överst kommer jag att täcka med gräsklipp.
Sedan blir det att börja plantera, men det får ni höra mera om i nästa inlägg...
Läs mer
Nya odlingsbäddar och mera odlingsgrödor!
I vår har jag lagt mycket tid på att skapa nya odlingsbäddar. Tre stycken blev det! Alla tre är gjorda med lite olika teknik, men i alla är det använda materialet så gott som till 100% återvunnet material.
Vi börjar med det som nu är min nya potatisbädd. Eftersom svärfar i vintras varit flitigt i skogen och röjt så passade jag på att ta i eget bruk sådant trämaterial som lätt kunde undvaras till annan användning. Av långa och smala trädstammar lade jag upp kanterna till bädden. Sedan täckte jag den underliggande gräsmattan med ett lager tidningspapper och grovare trämaterial, som grenbitar och flis. Flis som jag fixat med den nyanskaffade kompostkvarnen (bästa inköpet på länge)!
Sedan täckte jag över med kompostjord. Denna bädd blev en väldigt enkel version. Jag ville ursprungligen att denna bädd skulle få vara en sådan där mylla skapas efter hand och där grövre material och tillsatt organiskt material som gräsklipp under åren bildar en fin jord.
Jag har använt mig att denna teknik, dvs att odla så gott som direkt på gräsmattan, redan ifjol. Då hade jag odlat potatis direkt på ett lager tidningspapper som lagts på gräsmattan i ändan av växthuset.
Under fjolsommaren täckte jag potatisen med nytt gräsklipp efter hand det behövdes. Potatisen trivdes och det blev en någorlunda skörd, åtminstone med tanke på den minimala arbetsinsats jag lade på potatisbädden.
Jag är egentligen väldigt dålig på att utgöra klara och tydliga planer över odlingen, utan det blir oftast så att jag bara börjar ett projekt. Sedan låter jag idén mogna under tiden jag arbetar.
Det var inte självklart från början att detta skulle bli en bädd för potatisar. Egentligen tänkte jag inte lägga någon gröda hit överhuvudtaget ännu i år, utan låta det organiska materialet förmultna i ro. Men, eftersom potatisodlingen i obefintlig jord gick så bra ifjol, så tänkte jag testa på samma odlingsmetod även i år. Och så bildas ju ny jord ändå samtidigt som där växter en gröda! Såhär ser det ut i slutet av juni.
Området kring växthuset var tidigare en så gott som outnyttjad odlingsresurs. Från att vara en bit gräsmatta som inte riktigt har någon funktion, fick även det området nu bli odlingsbart. Även här täckte jag marken först med tidningspapper, sedan med både grövre och lite finare trämaterial (läs: grenstumpar och flis). Dethär området fick lite mer kompostjord och brunnen hästdynga än ovannämnda potatisland eftersom jag planerade odla flera olika grödor här. Under försommaren märkte jag att tidningspappret inte var tillräckligt för att hålla bort ogräset, men det är något jag får försöka lösa nästa höst eller vår. Nästa gång måste jag använda mig av papp närmast markytan. Nedan en bild från slutet av april, då jag ännu höll på att fylla bädden med kompostjord.
Här runt växthuset har jag tänkt odla en hel del perenna grönsaker och blommor, men det är i skrivandets stund ännu osäkert hur de sådda fröna tar sig och vad som egentligen kommer att börja växa. Jag har nämligen haft en ivrig trast på besök som rivit upp lite ett och annat ur odlingsbädden.
Till sist: gårdsplanens juvel bland odlingsbäddar. Odlingsbädden som min make byggt gjordes av timmerstockar som någon gång i tiden varit ett hus i Larsmo. Stockarna har i åratal legat i det gamla fähuset på vår gård och nu fick en liten del av trämaterialet bli en ny, väldigt stabil, odlingsbädd. Odlingsbädden vägde nämligen så mycket att den måste lyftas på plats med en skogskran!
Eftersom stommen var gjord med så stor omsorg kände jag att även innehållet kräver med eftertanke. Här använde jag mig av "lasagne"-tekniken. Det blev lager på lager av trädgårdskompostjord, halm och brunnen hästgödsel. Och hittills har det växt bra i odlingslådan och den har inte alls krävt bevattning i någon större utrsträckning fast juni månad varit så torr.
I odlingslådan kommer att finnas både blommor och odlingsgrödor. Tanken här är att testa odla så mycket som möjligt på en liten yta.
Läs mer
Ljuva juni i Bromarv!
Juni är en härligt omväxlande månad. Den börjar ganska försiktigt då odlingarna på friland inte ännu tagit fart. Man kan ännu lite känna doften av de sista vårvindarna och njuta av det sista lugnet före all växtlighet exploderar. Men vips så börjar det ske både det ena och det andra i naturen. Härligt surrande insekter överallt som ivrigt besöker fruktträd, bärbuskar, maskrosor och alla andra växter som vaknat och börjat blomma. När det väl eskalerar börjar också de första ogräsen dyka upp i synfältet. Min pappa slog slag i saken och införskaffade ett flamaggregat. Jag har inte varit modig nog att testa det själv ännu, men min man har flammat värrigare i gångarna mellan odlingsbäddarna.
En barnvagn av äldre modell fick fungera som färdkost åt det nya flamningsredskapet. Ogräs är ju egentligen bara växtlighet som råkar vara på fel plats vid fel tid. Det kan vara värt att tänka på en stund. Kanske man kan låta bli att försöka göra "fint" precis överallt? Insekterna, jorden och människan behöver mångfald. Men måtta med allt. Att hitta en bra balans är målet.
I juni föddes fyra kycklingar på Tallbacka. En gul, en grå och två svarta. Den ena svarta har en ljus prick i pannan så att man ska se skillnad. Fiffigt. Kycklingarna växer så att det knakar och har sakta men säkert börjat acklimatisera sig till sin omgivning. Det ska bli spännande att se könsfördelningen. Hade besök av en bekant ”hönsmamma” som tyckte att en skiljde sig från de övriga i gänget. Så antagligen är det väl tre tuppar och en höna som vi framavlat.
Tripp, trapp, trull och mamma Hilton. Den fjärde kycklingen ville inte bli fotograferad.
I slutet av juni blir det brått. Nu börjar våra tomatplantor ge skörd. Först ut är Favorita, vår röda körsbärstomat. Det är något alldeles speciellt med att äta den första solmogna och solvarma körsbärstomaten. Man hinner nipponappa njuta klart, sedan är det dags att jobba. Efterfrågan på närodlat och lokalt är stor vid midsommar. Då säljer vi allt vi bara har!
Skörda, sälja, sköta. Det är vårt fokus från midsommar tills skolorna börjar igen i augusti. Sedan kan vi lite börja pusta ut igen och kanske göra det där som vi inte hann med i juni-juli. Om vi orkar. Visst kan det kännas tufft ibland när allt hopar sig och man känner att man inte räcker till eller inte hinner med. Men sen vaknar man tidigt en dimmig sommarmorgon. Går ut och iakttar sin omgivning, sitt hem. Tystnad. Vördnad för det lilla och enkla. Förundran över det stora och komplexa och hur allt hänger ihop. Allt är värt det. Friheten.
Vad levande man känner sig.
Djurskötsel och Norråkerodlingar
Sommaren är här och det väntas upp till 32 grader varmt inom kort. Tur att det regnade i förra veckan. Det här är mitt fjärde blogginlägg. Mina tidigare inlägg finns att läsa här: Blogginlägg 1: Permakultur och omställning, blogginlägg 2: Radhusodling i Akalla och blogginlägg 3: Odling och potatisupprop.
På midsommardagen helgskötte jag på Akalla 4h gård som ligger ungefär fem minuters promenad från min bostad. Gården ligger i Akalla by som är ett av de bäst bevarade bymiljöerna i Stockholm. Den äldsta byggnaden är från 1600-talet. Jag tycker det är fint att bara några minuter från tunnelbanan med höghus och betong öppnas detta område, som dessutom är tillgängligt för alla. På dagarna finns hästarna, fåren, getterna, grisarna, ankorna, hönsen och kaninerna ute i sina hagar. Katterna, Tabasco och Figaro, finns det också möjlighet att stöta på.
4h är en ungdomsorganisation där huvud står för kunskap, hjärta för medkänsla, hand för färdighet och hälsa för ett sundare levnadssätt. Principer som också går att hitta i permakulturens omsorg om jord och människor. På vardagarna leder personalen diverse aktiviteter för barn och ungdomar och på helgerna sköts 4h-gården av volontärer. De äldre ungdomarna är involverade i både skötsel av gården och andra aktiviteter. Förutom ridning, barnkalas, dagläger, kurser, kan man lämna sin kanin på hotell och gården jobbar även för att bevara svenska lantraser. Vad jag vet så finns det inga 4h gårdar i Finland utan där driver man verksamheten på lite annat sätt, men utifrån samma principer. För mig är det här en perfekt fritidsaktivitet. Jag får umgås med djur, informera om dem och bidra till en bra verksamhet för barn och ungdomar. Dessutom kan jag upprätthålla mina kunskaper från dåvarande Naturbruksinstitutet Brusaby (grundexamen inom lantbruk, inriktning hästhållning) och lära mig mer om olika djurslag.
Potatisodling vid dörren
I torsdags fick jag en whatsup-videorundvandring av min mamma på gården utanför Ekenäs. Det är fint att få vara med och se allt som växer, samtidigt som jag vill dit och se allting med de nya ögonen som jag fått genom kursen. Såpnejlikan som vi planterade på tre olika ställen ser fin ut. I växthusen växer blommor för försäljning i liten skala och grönsaker för eget bruk. Utomhus är bär och kryddor på gång. Jag bytte också några ord med pappa som precis kom hem från Hangötorget där han sålt blommor. Hans potatisodling i växthuset växer liksom min, dvs mycket blast. Det ska bli spännande att se om det finns någon potatis under all växtlighet.
Varma hälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
ahlis_1999@yahoo.se