Fröskörd
Blomstertiden har varit lång. Ännu finns det någon liten blomma kvar, och ännu många solrosor som väntar på att slå ut.
Vi har fått glädas åt blommorna på många sätt. Det har varit roligt att se hur humlorna ännu snurrar mellan blommorna och vi har även fått locka in flera fina buketter till vårt köksbord.
Som så många andra växter så ställer sig även dessa blommor sig för hösten och vintern. Och det betyder frön. Nu passar jag på att samla in deras frön för att igen nästa år få anlägga en liten insekt äng på en annan del av trädgården.
Tacksam över de blommor som blommat och de frön som jag nu får plocka inför nästa sesong.
Mera om denna insekt äng hittar ni via taggarna. Och även på instagram @idas.bubble
Läs mer
Höstförberedelser och sammanfattning
Regnskurarna har avlöst varandra på sistone, men det är fortfarande runt tjugo grader varmt på dagarna. Det bådar gott för svampen i skogarna. Om inte annat väntar jag på att trattkantareller ska ploppa upp.
Det här är mitt sjätte och avslutande blogginlägg. Mina tidigare inlägg finns att läsa här: 1. Permakultur och omställning, 2. Radhusodling i Akalla, 3. Odling och potatisupprop, 4. Djurskötsel och Norråkerodlingar, samt 5. Växande och skördande.
Växthusprojektet på gården utanför Ekenäs har också gett skörd. Jag har regelbundet fått videorundvandringar via WhatsUp av min mamma och fått se hur potatis, fänkål, dill, kål, gurka, squash, tomater och majs växer. Vissa växter som gurka och squash har fått väldigt mycket blad och nästan inga grönsaker, medan andra som potatis har gett en bra skörd. Som med mycket annat får man prova sig fram och se vad som funkar. Nästa år får man ta nya beslut utifrån det som funkade mindre bra i år.
Växthusprojektet i Ekenäs
Jag har en 40 liters kompost som jag tycker har fungerat bra. I den har hamnat mindre trädgårds- och hushållsavfall. Jag har vattnat och vänt på den lite nu och då och den luktar fint. Häftigt att se att det funkar med kompost också i mindre skala och man får anpassa sig efter sina förutsättningar och tillgång till plats. Det känns bra att bidra till kretsloppet och göra jord för att sedan använda den. Större trädgårdsavfall som kvistar för jag till en containerlastbil som kommer till bostadsområdet ungefär varannan vecka.
Akallaodlingar
Sammanfattningsvis så är jag nöjd med det jag odlat och skördat, hemma och i närliggande skogar. Det har blivit smultron, svarta vinbär, skogshallon, blåbär och lingon. Jag har torkat eller fryst timjan, citrontimjan, mynta, kungsmynta och basilika. Jag har ätit egen sallat, rucola, dill, persilja, mangold, gräslök, potatis och tomater. Det som är lite knepigt är norr- och sydläget. När det blir varmt, blir det oerhört varmt i söder och då är alternativet helskugga, vilket inte heller är optimalt för de flesta växter. Det här kan jag inte påverka, utan får göra det bästa av det. Om jag inte hade varit fast i Stockholm hade jag inte kunnat ha odlingar på det här sättet, så något positivt har pandemin också fört med sig. Det här får bli mitt sista inlägg här, men jag kommer att fortsätta skriva på Åhlis omställning om omställning och permakultur ur ett bredare perspektiv.
Septemberhälsningar från Anna i trädgårdsstaden!
Läs mer
Blommor och bin
Trots den torra försommaren och den leriga jorden så grodde blomsterfröna bra. Fick täcka över odlingen med fiberduk en tid för att inte alla solrosfrön skulle ätas upp av fåglarna. Den lilla blomsterängen gav även utrymme för andra vilda växter att rymmas med, prästkragen stortrivdes precis brevid och de blommade så vackert tillsammans.
Blomster ängen lyckades bra, och lockade många olika fjärilar, humor och blombin. Så fastän de egna bina inte fanns med längre så var det en fröjd att se dessa insekter.
tidigare inlägg om ämnet hittar ni här:
https://www.novia.fi/novialia/bloggar/permakultur/nytt-blogginlagg-48
https://www.novia.fi/novialia/bloggar/permakultur/bi-ar-utan-bin
Läs merBiår utan bin
Saker och ting går sällan som man planerat och hoppats. Under vintern/våren dog våra bin, och här stod jag med mina permakulturplaner och inga pengar för att köpa ett nytt bisamhälle. Det visade sig att vi haft påhälsningar av hungriga taljoxar som knackat på bikupan, och eftersom bina då måste patrullera och skickar ut någon för att se vem som knackar på så har taljoxen haft ståede bord vid bikupan.
Jag bestämde mig för att ändå anlägga en liten blomsteräng, för de pollinerare som finns i trädgården. Och eftersom grävmaskinen just varit på besök så anlade vi ängen på den packade jorden efter grävmaskinen. Jag började att luckra jorden en litenaning genom att trycka ner en grep i jorden och vicka den lite. Spred ut fröna och täckte dom med jord från lövhopen.
Det blev en salig blandning av blomfrön, för att få en så lång blom tid som möljigt. Blåklint, vallmo, kortväxande solros, honungsfacelia, blodklöver, bovete mm. Många av växterna är bra för insekter, men de är även duktiga på att förbereda jorden för framtida odlingar.
Mitt förefående blogginlägg hittar ni här
https://www.novia.fi/novialia/bloggar/permakultur/nytt-blogginlagg-48
Läs mer
Utvärdering av sommarens projekt
Av alla odlingssäsonger som jag har varit delaktig i känns det som att just den här sommaren har gått förbi extra fort. Samtidigt är det skönt att välkomna hösten och jag ser mycket framemot vintern och lite lugnare tider. Och när jag tänker tillbaka på våren och sommaren som gått har vi nog fått mycket gjort. Klickar du på Tallbacka Trädgård hittar du de blogginlägg som jag har skrivit under våren och sommaren. Här nedan kommer nu ett litet plock från projekten som vi har hållit på med under sommaren, hur läget ser ut nu och vad jag tänker om framtiden:
HÖNSEN
På våren skaffade vi våra första höns. Det har gått sisådär med hönsprojektet. Inte lysande precis. Under sommaren fick vi fyra kycklingar varav tre (antagligen) blev uppätna av räven. Vårt hönshus är det inget fel på, det är tätt och otillgängligt för rävar och andra vilda djur. Men våra kycklingar var av en nyfiken sort och vi lät dem tyvärr vandra lite för fritt och sent ute under de varma sommarnätterna. De var också så små att de slapp igenom det stormaskiga stängsel som annars håller hönorna och tuppen på ett visst område. Utan tupp eller mammahöna nära som kunde försvara dem var de ett lätt byte. Efter den här incidenten har vi varit mer noga med att kolla till hönsen och låsa in dem till natten.
Kort efter detta hittade vi också mammahönan Hilton död i hönshuset. Hon dog antagligen av äggstockning. Kort efter detta började vår vita höna Snöflinga att ruva. Vi valde att bara låta henne ha ett ägg att ruva klart. Den 17 augusti fick hon så sin ena lilla kyckling.
Snöflinga och ”nya kycklingen”
”The Chosen One” kallar min man den kycklingen som överlevde räven. En blivande tupp i hönshuset.
Till nästa vår funderar vi på att skaffa lite fler hönor. Främst i syfte att få ägg till försäljning.
TÄCKODLING OCH SAMPLANTERING
I år har vi testat hur vi kunde använda oss av täckodling på vår gård. En bekant odlare i trakten hämtade ett lass med vallklipp (en blandning olika gräs) som vi använde främst till täckmaterial kring en liten vitlöksodling och under alla bärbuskar och fruktträd. Resultatet var mycket bra och vi kommer definitivt att använda oss av mer täckodling i framtiden. Men att täcka allt i vår odling med växtmaterial är inte vettigt eller möjligt. I växthusen täcker vi gångarna med vävmattor och på frilandet använder vi oss också av nedbrytbart svart plast. En kul och mycket enkel grej som vi testade på i år var att istället för att samla allt växtmaterial som kommer från tomatplantorna (tjuvar och blad från bladningen) i en stor komposthög så använde vi det som täckmaterial i ett par av gångarna i trädgårdslandet. Det håller ogräset borta och vi behövde inte gå med jordfräsen där som vi annars brukar.
Från ca 3000 tomatplantor får man en hel del växtmaterial som kommer till användning som organiskt täckmaterial och gröngödsling i trädgårdslandet.
I tomatraden där vi på våren odlade sallad har vi nu planterat bönor. Det gäller att få ut stor skörd från liten yta.
ATT LAGRA ENERGI – SOLEN
Ett av de mest lyckade projekten under sommaren var nog ändå de solfångare som vi lät installera på pannrummets tak under våren. Vi har ett vattenburet värmesystem i bostadshuset, vilket betyder att vi är tvungna att elda ved för att få tillgång till varmvatten och värme. Men denna sommar har vi haft tillgång till varmvatten utan att elda tackvare solfångarna. Speciellt Eskil 1,5 år har varit nöjd då det alltid har funnits varmt vatten att skölja rumpan med. Att inte behöva elda för att få tillgång till (varmt) duschvatten under sommaren minskar också mängden ved vi är tvungna att såga. Vi har alltså sparat en hel del tid vilket känns mycket bra.
Vi satsar stort på solen iår. I augusti har vi låtit installera solpaneler också på taket på en annan byggnad på gården. Dessa paneler ska kopplas till elnätet. Närproducerad el i all sin härlighet.
Nu fortsätter jobben på gården som vanligt. Tills den sista oktober har vi växthusen igång så under två månader har vi ännu skörd och försäljning därifrån. Övriga höstsysslor är att ta tillvara och förvara skörd till eget bruk. Lite äpplen är mustade och vitlöken skördad. Men ännu finns det mycket kvar att ta tillvara så att vi kan njuta av grödorna så länge som möjligt. Tills nästa odlingssäsong.
Önskar alla en fin fortsättning på hösten!
Hälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
//Runa-Linn
Mera fasta odlingsbäddar med bokashi, täckodling och tätt odlad squash och potatis
Odlingar och bäddbyggen har lyckats med varierande framgång. Fortsättningsvis har det mest lyckade projektet varit den U-formade bädden invid trappan till huset. Läget är perfekt med halvskugga och dessutom under ständig uppsikt. Enda bekymret har varit en häftig invasion av jordloppor. Rädisorna blev uppätna i samma takt som de kom upp och sedan flyttade de över på mitt fina krasse bestånd, som trots allt klarade av kampen. Men allt annat, såsom rosenbönor, gurkor, sallad, dill, spenat har grott och frodas väl i en salig blandning. Det perenna kryddlandet som utgör den äldre delen av odlingsbädden har blivit välmående och frodig på 2-3 år. Gråmynta och timjan dominerar, medan jag stuckit in lite vitlök, kajplök och några tomatplantor för omväxling.
En liten odlingsbädd invid trappan till huset anlagd rakt på gräsmattan. Såg ut så här i början av juli.
Så har jag några fantastiska odlingsbäddar som har vinterns bokashi-kompost som grund. De har varit superenkla att anlägga. Jag har helt enkelt format dem som jag villat och odlat direkt i bädden som sådan. De är höga och håller bra fukt. När plantorna kommit igång, så får de plötsligt fart då de kommer åt alla näringsämnen från komposten. De största squashplantorna växer i vårens bokashi.
I vår satsade jag lite på att anlägga flera odlingsbäddar och flytta på befintliga bäddar på min åkerplätt, för att få ett lite mera symmetriskt och lättskött system. Bilden nedan är från början av juni. I många av de nya bäddarna har jag satt potatis eller squash som kan hjälpa med att kväva rotogräset. Alla andra nya bäddar har jag anlagt genom att gräva jord från gångarna och slängt på bädden. Sen har jag lite gödslat och täckt in med ordentligt med ensilage. I gångarna har jag sågspån och ensilage eller hårda torra växtdelar överst. Det jag inte hunnit gräva i år har jag försökt täcka in med ogenomskinligt plast. Runt bäddarna där gräset växer fram till kanten, gör jag en lite vallgrav för att hålla ogräset borta. Det fungerar relativt bra också. Då jag anlade bädden längst till vänster så vände jag på jorden, av bara farten och gödslade lite. Jag förväntade mig en oerhörd mängd rotogräs, när jag en gång vänt och stört jorden, så det fick bli min vinterpotatisbädd. Jag satt dem ganska tätt mellan jordklumparna, i hopp om att kväva ogräset. Lite har jag fått rensa där, men torkan har gynnat den bädden. Potatisen har kommit bättre igång än ogräset och jag har klarat mig med lite sporadiskt rensande. Nu har jag kupat dem med gammalt ensilage, som jag fått av en jordbrukare i grannbyn. Det blir knappast mycket potatis, men de sköter en viktig uppgift. Bredvid den frodas zucchini och pumpa, en del av den självsådd från en bortslängd frukt. Alla bilder är från början eller medlet av juli.
Permakultur på 800kvm – växtbädd, material och ätbara perenner
I mitt första blogginlägg berättade jag om odling av ätbara växter på norrsidan av huset, alltså i skuggiga lägen. Nu tänkte jag berätta vilka ätbara perenner som lämpar sig för skugga och hur man kan anlägga en växtbädd utan att gräva eller tillföra jord och dessutom öka mullhalten.
Jag har byggt upp en växtbädd för buskar och perenner direkt på gräsmattan på norrsidan av huset. Uppbyggandet följer täckodlingsprincipen och går ut på att man tillför organiskt material till bädden där materialet sedan komposteras efterhand. Jag valde den här typen av växtbädd eftersom den är skonsam för mikrolivet i jorden då man inte gräver och vänder på jorden/använder jordfräs och även skonsam för den egna kroppen då man inte behöver gräva. Dessutom matar man mikrolivet med organiskt material, man har minimala ogräsproblem och täckmaterialet håller fukten bra i bädden.
Vinbärsbuskarna är flyttade till norrsidan av huset.
Först tillförde jag jord och grästorvor som blivit över efter andra grävarbeten till det tilltänkta området. Grästorvorna och andra rötter kommer att komposteras efterhand. Har man väldigt kompakt jord kan man luckra upp området med grep/bredgrep genom att sticka ner den i jorden och vicka den fram och tillbaka några gånger först. Sedan lade jag ut ett lager hästgödsel, bredde ut tidningspapper/kartong över bädden och sist ett ca 10 cm tjockt lager liat gräs och gräsklipp. Även gångarna runt växtbädden täcker jag med kartong och lägger ett tjockt lager träflis på kartongen. Det är viktigt att lagret av kartong/papper och lagret med organiskt material är tjockt både i växtbädden och gångarna för att hålla ogräset borta. Man kan kontinuerligt tillföra mera organiskt material till bädden. Man kan använda halm, träflis, ensilage och löv.
Extra jord och hästgödsel har tillförts växtbädden.
Gräs har tillförts växtbädden.
Så här ser växtbädden ut i augusti.
Gräsklipp från den handdrivna gräsklipparen med uppsamlare.
När det gäller materialanvändning utgår jag från vilka tillgångar jag har själv, alltså vilka material jag själv kan producera. I fallet med växtbädden är vi självförsörjande på träflis, från våra egna träd och buskar, liat gräs, gräsklipp och löv. Kartong och tidningar är material vi samlat på oss och skulle föra till återvinning om vi inte skulle använda det i odlingarna.
I år kan jag plantera träd eller buskar i växtbädden men för bästa resultat väntar jag till nästa år med att plantera perennerna. Då finns det förhoppningsvis mycket förmultnat material i bottnen av bädden.
Växtval
På våren flyttade jag ett par röda vinbärsbuskar från södersidan till norrsidan, vilka nu har etablerat sig bra. Jag har sedan byggt upp växtbädden i anslutning till vinbärsbuskarna. Bädden har lite formen av ett nyckelhål eller en kam. Den har sådana mått att man skall kunna komma åt att plocka och rensa från alla håll i bädden.
Sibirisk ärtbuske tänker jag plantera på norrsidan av huset, eftersom den även lämpar sig för skuggiga lägen, den fixerar kväve och överför kväve till andra växter. Blommorna är uppskattade av humlor och honungsbin. Baljorna kan man mata hönsen med (men är inte ätliga för oss människor).
Det finns ett flertal ätliga perenner som mår bra i skuggan, tex. strutbräken, funkia och jätterams. Dessa vanliga och vackra perenner har man ju vanligen som prydnadsväxter men de fyller alltså fler funktioner än så. Dessa tre fungerar som vårgrönsaker där det är skotten man skördar och använder dem på samma sätt som sparris. Då det gäller funkian är det daggfunkia som har högst matvärde, men alla funkior är ätbara. Funkians fullväxta blad kan också användas i sallader och även blommorna går att äta. Jätterams förvälls i 10 min och det är bara de unga skotten som skördas. Jätteramsens bär är giftiga.
Rankspenaten har etablerat sig.
I mitt förra blogginlägg berättade jag om hur jag planterade de klättrande ätbara perennerna humle och rankspenat vid porten på norrsidan. De har båda tagit sig bra och humlen har fina kottar. Rankspenaten ville jag testa att odla själv från frö. Det fanns en chans för misslyckande eftersom fröna skall stratifieras före, vilket är något jag inte tidigare provat på. Stratifiering betyder att fröna behöver köldbehandlas. I naturligt tillstånd fröar ju perenner av sig på hösten och fröna får en naturlig köldbehandling. Jag sådde fröna inomhus tidigt på våren i en liggande mjölkförpackning med såjord. Jag lade sådden i kylskåp och såg till att sådden hölls fuktig. Efter två veckor tog jag ut sådden i rumstemperatur, och efter en tid började fröna gro. Ett lyckat resultat!
Följ gärna mina trädgårdsprojekt på instagram @fovaltarn
Läs mer
Första höjdbädd
Vi byggde äntligen den första höjdbädden i juli. Det var lite sent för den här sommaren men bättre sent än aldrig.
Allt material var återvinnad.
På botten finns det rotande virke. Över det ligger svampsubstrat och hästgödsel. Bädden hade större volym än vi tänkte, därför är det inte fullbelagd. För plantor använde vi plastiklådor utan botten för att hålla mullen bättre på sin plats. Varje år vi ska tilllägga nytt organiskt material.
Hügelkultur för att förbättra jorden och mikroklimat på gården
Vi behövde få bort en hel del stockar, som fortfarande låg på marken efter stormen Alfrida/Aapeli(2019), för att kunna plantera nya träd och gå runt på en servicerunda med skottkärran och lien. Vi hade redan tagit virke, sålt stockar, klyvt ved osv. Dessutom hade jag konstaterat att jorden vi har på vår odlingsåker inte fungerade så bra: den kändes kall, hydrofobisk och saknade struktur. Mitt plan för sommaren 2020 var att fokusera på att bygga jord. Den åkern vi planerar att odla är omgiven av öppna åkrar, och väldigt utsatt för vind så det kändes som en uppsättning med hügelkulturbäddar skulle passa in ganska bra i vår permakulturplan.
Jag bestämde mig att bygga hugelbäddar i tre olika lägen på gården: mitt på åkern där jag ville ha en serie med hügelbäddar för att dämpa starka vindar från söder och nordväst och därmed ge skydd för små träd som hade det tufft. En annan hügelremsa skulle byggas på södra sidan av grönsakslandet för att ge le för små plantor. Och en tredje uppsättning längs åkerkanten mot söder. Detta mest för att det fortfarande fanns stockar att använda. Alla huglar blir med andra ord i väst-ostlig riktning.
För att få allt material till åkern använde jag svärmors gamla traktor för att transportera stockarna. Jag undviker att använda maskiner i trädgården, men detta skulle jag inte ha lyckats med utan fossila bränslen. Dessutom har vi inte sågat och bearbetat träden för hand i skogen heller.
På åkern där jag började mitt arbete förra februari, grävde jag först bort matjordslagret (30cm), rullade in 2 stycken 40 cm grova granstockar med röta i, ner i groparna, fortsatte med ett lager brunnen stallgödsel, ris och grenar av olika trädslag, mera färsk stallgödsel, jordlagret från platsen upp och ner (för att hindra ogräset att växa). Ovanpå skottade jag 0,5 m² matjord och sen ett rejätl lager med halm för att skydda hügelbädden från torkan.
Det heter att det är förmånligt att ha olika vedarter, helst lövträd i olika stadier av nedbrytning för att förlänga hügelbäddens liv. I vår skog var det mest gran och asp kvar när tallen hade blivit virke och björk är trevligt att elda med. När man använder relativt färsk trädmaterial (min har legat 1 år i marken), kan man förvänta sig under de första två åren, att träden som börjar förmultningsprocessen, suger i sig mycket kväve. Därför har jag gödslat rikligt med urin. Komposte skulle också vara ett bra alternativ. I mina huglar växer det mycket svampar av olika slag pga. halm- dynga blandning jag har i dem. Jag har också läst om att man kan inockulera svampmycelia i hugelbäddar och det skulle vara värt att testa.
I början av sommaren var jag ganska bekymrad över att bäddarna torkade fort och jag var rädd för att all jord skulle blåsa bort med tiden. Jag tog mig tid och vattnade bäddar ordentligt kanske tre gånger i början av odlingssäsongen. Jag planterade ärter för att testa hur det är och sakta men säkert kom de igång och nu i juli håller de fukten mycket bra. Däremot ska jag nog fortsättningsvis undvika att bearbeta jorden mitt på vintern. Fast att bygga hügelbädd är ett ypperlig sätt att hålla sig varm i åländska vintervindar, var det inte så bra för jorden.
Läs mer
Småskaligt men storslaget – om utbudet på Tallbacka Trädgård
Iår odlar vi kring 37 olika tomatsorter i våra växthus (kolla in mitt första inlägg där det finns foto från planteringen av tomater. I det andra inlägget kan du se hur samma plantor vuxit till sig). Allt från den lilla gula och röda vinbärstomaten till de maffiga bifftomaterna Cour Di Bue hittar du här. Och där emellan finns det vanliga och mer ovanliga körsbärstomater, plommontomater, runda och avlånga tomater. Det finns tomater i många färger och former. Många av sorterna har vi odlat redan i många år. Till exempel Favorita, Maranello, Portento, Caprese och Santorange hör till sorter vi tycker mycket om. Men sen finns det alltid rum att testa något nytt. I år har vi bland annat testat Snack röd och Snack orange. De har båda fått tummen upp och kommer troligen ingå i sortimentet också nästa år.
I juli månad kulminerar utbudet av grönsaker hos oss. Denna månad har vi skördat och sålt slanggurka, frilandsgurka, snackgurka, paprika, chili, aubergine, squash, vindruvor, dill, persilja, basilika, rosmarin, sallat och lök. Ja och tomaten då förstås. Tomater utgör huvudgrödan medan det övriga är bra komplement i vår direktförsäljning. Tanken är att ha ett så mångsidigt utbud som möjligt. Men tiden och orken räcker inte till för att odla, sköta och skörda allt som man skulle vilja. Därför samarbetar vi med andra lokala odlare – till vår direktförsäljningspunkt hämtar andra lokala producenter potatis, morot, rödbetor, jordgubbar, blåbär, hallon, bröd och saft. Att bygga nätverk är en viktig princip inom permakultur.
Direktförsäljningsbordet - en samlingspunkt i skogen med lokalproducerade varor.
Vi har en verksamhet som fungerar och som vi kan livnära oss på idag. Men den är i ständig förändring och utveckling. Små steg, förhoppningsvis i rätt riktning. Då min mamma och pappa köpte gården 1986 fanns det inga växthus. En odlingsrådgivare som var på besök gav ett utlåtande om marken som löd ”olämplig för odling”. Jorden var alltför sandig. På något vänster lyckades mina föräldrar iallafall odla inte mindre än 400.000 eternellplantor på åkrarna några somrar efter detta. Som mest hade de 20 säsongsarbetare och Finlands största eternellodling med självplock. Jag minns den lilla mjuka kattfotblomman som växte flera år på en liten del av en åker. Det var ett ljuvligt ställe att växa upp på.
Ett flygfoto på gården från 1960-talet
Genom att ta del av gårdens förflutna får jag en bättre förståelse för platsen som jag nu har kommit att förvalta. Hur kan jag sköta om denna mark så att också den som kommer efter mig kan ha nytta och glädje av den? Vad vill jag lämna efter mig? En av våra uppgifter under studierna har varit att skriva ner vårt holistiska sammanhang. Tanken är att fundera kring vad som är viktigt just för oss, vad är syftet med vår verksamhet? Vad är livskvalitet för oss? Vad vill vi göra? Hurdan framtid vill vi skapa och vilka är våra resurser? Nyttig övning som det lönar sig att gå tillbaka till med jämna mellanrum.
Gården från en annan vinkel 2011
Julihälsningar från Tallbacka Trädgård i Bromarv
Läs mer