Projekt: Erfarenhetsmentor för närståendevårdare
Erfarenhetsmentor för närståendevårdare är ett samarbetsprojekt mellan Åbo Akademi, Folkhälsan och Yrkeshögskolan Novia. Projektets centrala syfte är att tillvarata den värdefulla kunskap och erfarenhet som tidigare eller nuvarande närståendevårdare besitter. Målet är att utbilda erfarenhetsmentorer samt att inkludera dessa i nuvarande stödverksamhet som syftar till att erbjuda kunskap, stöd och möjlighet till utbyte av tankar och erfarenheter med andra i liknande situation.
Utbildningen för erfarenhetsmentorer som ordnades i samband med projektet baserades på ett katalanskt program vid namn ”Expert Care-giver”. Programmet testades, utvärderades och anpassades till österbottniska förhållanden. Projektet genomförs med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Aktion Österbotten, Aktiastiftelsen och Svenska Kulturfonden. Projektet pågår under tiden 1.8.2018-30.6.2021 och riktar sig till tidigare, nuvarande och framtida närståendevårdare samt aktörer inom tredje sektorn och kommuner inom regionen som arbetar med närståendevård.
Projektet fokuserar på att utbilda erfarenhetsmentorer. För detta ändamål utvecklades en utbildningsmodell för före detta närståendevårdare som efter avlagd utbildning blir erfarenhetsmentorer. Dessa inkluderas därefter i existerande stödverksamhet. Mentorerna kan även starta ny verksamhet, exempelvis i form av kamratsstödsgrupper. Erfarenhetsmentorerna blir således ett komplement till den redan befintliga stödverksamheten för närståendevårdare. Mentorerna bidrar med sin kamratstödjande roll till skillnad från övrig stödverksamhet som ofta hålls av yrkesverksamma.
Utbildning av erfarenhetsmentorer
Utbildningens innehåll baserades på de regionala behov som framkom i projektets förberedelsefas. innehållet går i fortsättningen även att anpassa enligt målgrupp och behov. Syftet med utbildningen var att få färdigheter och utveckla redskap för att stöda och leda närståendevårdare enskilt eller i grupp. Under utbildningen tillvaratas deltagarnas erfarenheter och tysta kunskap. Deltagarna bekantar sig med mentorrollen samt de villkor och förväntningar som tillkommer i och med uppdraget. Det finns även möjlighet att under handledning testa på uppdraget som erfarenhetsmentor. Efter avlagd utbildning är deltagarna orienterade i förväntningar och villkor gällande erfarenhetsmentoruppdraget, kan planera och genomföra mentorskap, känner till utgångspunkter och arbetsprocesser för agerande som mentorer samt utvärderar den egna insatsen genom självreflektion. Deltagarna i utbildningen förväntas ha personlig erfarenhet av att fungera som närståendevårdare. Utbildningen omfattas av 30h, varav 26h består av närstudietillfällen, 4h självstudier samt frivillig praktik. Under närstudietillfällena tar deltagarna del av föreläsningar, diskussioner, grupparbeten och övningar. Utbildningen delas upp i två terminer.
Under projektets gång har de utbildade erfarenhetsmentorerna utfört olika typer av uppdrag, exempelvis individuellt kamratstöd, antingen med närståendevårdare i den egna hemkommunen eller i annan kommun. Kamratstödet förverkligas per telefon eller SMS, med promenader, träffar på café, gemensamma besök till olika typer av aktiviteter eller på lunchträffar. Man ordnade även kamratstödsgrupper själv eller tillsammans med en annan erfarenhetsmentor. Träffarna kunde ha olika teman och på grund av de rådande omständigheterna ordnades även digitala kamratsstödsgrupper. En av erfarenhetsmentorerna fungerar som moderator för en Facebook-grupp för närståendevårdare. Andra uppdrag som erfarenhetsmentorerna utfört är språkrörsuppdrag, insatser gällande kommuners informationspaket för nyblivna närståendevårdare samt informationsspridning i skolor, pensionärsföreningar, patientföreningar och på hälsocentraler.
Deltagarnas åsikter
Under projektets gång genomfördes ett antal datainsamlingar gällande utbildningen samt mentorernas välmående. Vid det första närstudietillfället undersöktes deltagarnas förväntningar på utbildningen och resultaten visade att den vanligaste orsaken till medverkan i utbildningen var en vilja att hjälpa och dela med sig av sina erfarenheter. Andra orsaker som framkom var att man ville få kunskap och verktyg för att verka som erfarenhetsmentor. En viktig aspekt som lyftes fram var att flera önskade att de själva skulle haft en mentor att vända sig till. En känsla av ensamhet och ansvar betonades i svaren. Ytterligare nämndes önskan att tillhöra en gemenskap som en förväntning på utbildningen, medan några deltagare inte hade några konkreta förväntningar.
Vidare utvärderades utbildningen vid det sista utbildningstillfället. Deltagarna fick ta ställning till följande frågor: Tycker du att du fått tillräcklig information om vad en erfarenhetsmentor är? Har utbildningstillfällena stött din roll som mentor? Efter utbildningen klarar jag av att prova på att vara mentor? I resultaten framkom att deltagarna var nöjda med utbildningen eftersom medeltalet på svaren var höga (maximala talet var 5 och medeltalen varierade mellan 4,41 och 4,73).
Slutligen utvärderades även mentorernas välmående eftersom frivilligverksamhet är viktigt både för mottagaren och för den som utför handlingen. I denna undersökning tillfrågades mentorerna om deras känsla av sammanhang och tillfredsställelse med livet med hjälp av frågeformulär. Mentorernas känsla av sammanhang och subjektiva välmående utvärderades tre gånger: vid det första utbildningstillfället, vid avslutande utbildningstillfälle samt nio månader efter att utbildningen avslutats. Resultaten påvisade att mentorerna mådde relativt bra och kände begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
En datainsamling gjordes även kring mentorskapets påverkan på välmåendet. Denna gjordes genom fokusgruppsintervjuer på en inspirationsdag för erfarenhetsmentorerna. Under intervjuerna diskuterades hur mentorrollen känns och hur mentorskapet påverkar måendet. En klar slutsats från intervjuerna var att mentorskapet upplevdes som meningsfullt, givande och positivt. Man upplevde en stor trygghet i att ha gått utbildningen, gett tystnadslöfte och ha programansvariga att vända sig till om det uppstår problem.
Erfarenhetsmentorerna hade hittills inte upplevt några större problem med uppdragen. Någon nämnde att mentorskapet till viss del kunde väcka gamla negativa känslor till liv och någon upplevde det stundvis som svårt att bara finnas till hands för närståendevårdaren genom att lyssna, istället för att säga hur hen borde göra. Enligt utvärderingen som gjordes kunde man sammanfattningsvis konstatera att utbildningen och mentorskapet upplevs som meningsfullt samt medför många fördelar, inte minst i form av nya vänskaper.
Efter projektets slut fortsätter verksamheten i Folkhälsans regi. Det blev under projektets gång tydligt att ett behov av erfarenhetsmentorer finns, och verksamheten planeras därför fortsätta i Åboland. Erfarenhetsmentorerna utgör ett viktigt komplement och kan med sin kunskap och erfarenhet bidra med värdefullt stöd för närståendevårdare. I verksamhetens fortsättning tar man med sig alla de lärdomar och insikter som projektet bidrog med. Detta är ett exempel på ett lyckat projekt då verksamheten fortsätter efter projektets slut. En doktorsavhandling i ämnet är även under arbete på Åbo Akademi.
Slutseminarium
Den 15 april höll projektet Erfarenhetsmentor för närståendevårdare slutseminarium i form av ett webbinarium där 101 personer deltog. Deltagarna, som var från både Finland och Sverige, hade olika koppling till ämnesområdet, projektet eller deltog av eget intresse. Tillfället riktades även till professionella inom social- och hälsovården. Under seminariet presenterades projektet och resultat från evaluering som gjorts under projektets gång.
Deltagarna fick under seminariet ta del av dansfilmen ”Din, min älskade” som skapats av Tiina Lindfors utgående från Ulla Tikkanen doktorsavhandling. Eftersom filmen var mycket stark och berörande ordnades en digital kaffestund efter seminariet för reflektion och utbyte av tankar. I feedbacken från slutseminariet uttryckte deltagarna att filmen på ett rörande sätt beskrev närståendevårdarens situation samt att den väckte många tankar, bland annat gällande vikten av personcentrerad vård. Filmen beskrevs även som inlevelsefull och vacker, den väckte många känslor. I feedbacken framkom att det skulle vara bra att visa filmen för såväl studerande som personal inom området.
Under slutseminariet hölls även en föreläsning av Inga-Britt Gudmundsson om hur det är att vara närståendevårdare. Hon berättade om sina personliga erfarenheter som på ett berörande sätt beskrev närståendevårdarens situation. Deltagarna uttryckte i feedbacken att föreläsningen förmedlade hur verkligheten ser ut för närståendevårdare samt hur viktigt det är att se den enskilda individen, stanna upp och fråga hur andra mår. Deltagarna ansåg att alla delar i slutseminariet kompletterade varandra.
Avslutningsvis hölls en intervju med två av erfarenhetsmentorerna som utbildats under projektets gång. Folkhälsans koordinator för äldre och hälsa, Pia Nabb ställde frågor till Ebba Carling och Erkki Nurmi som som med sina svar belyste utbildningen och kamratstödets stora betydelse.
Deltagarna beskrev slutseminariet som intressant och välgjort. Att seminariet ordnades digitalt beskrevs som en fördel, eftersom man kunde delta utan att resa. Projektet beskrevs som angeläget, värdefullt och viktigt. Man hoppades på fortsättning av utbildningen och att erfarenhetsmentorerna anses vara värdefulla och viktiga.
Handböcker
Inom ramen för projektet sammanställdes två handböcker av projektgruppen:
1. Handbok för erfarenhetsmentorer för närståendevårdare
2. Handbok för programansvariga: Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare
I handböckerna presenteras projektet, utbildningen, erfarenhetsmentorernas uppdrag, resultat kring utvärdering och feedback samt lärdomar och tips som projektet bidragit med. Den första handboken riktar sig till nuvarande och blivande erfarenhetsmentorer och den andra handboken till utbildningsansvariga för kommande erfarenhetsmentorer.
Inlägget har publicerats 23.8 och har granskats av Novias campusredaktion.
