Vilken bioekonomivision representerar du?

Kolumnen har publicerats i Västra Nyland 13.1.2023

Kan teknologi lösa miljöproblem? För många är säkert det naturliga svaret ja. Själv är jag inte helt säker. Jag är rädd att många av lösningarna i själva verket är ett sätt att tillfälligt behandla symptom som beror på överkonsumtion och ohållbar användning av naturresurser.

Jag fick plötsligt chansen att delta i projektet CCUS ZEN, som jobbar för ökad spridning av teknologi för koldioxidavskiljning och -lagring i Europa. En av de många faktorerna som utreds är social acceptans av teknologi som fångar upp kol från luften eller från enskilda utsläppskällor. Därefter återanvänds kolet eller injiceras ner i jorden för att lagras där. Förutom att sätta in mig i ämnet, har jag funderat på min egen inställning till saken. Just nu är teknologin säkert en av våra bästa möjligheter att minska på koldioxidutsläpp från till exempel cement- och stålindustrin.

Under en distansföreläsning vid Yrkeshögskolan Novia tog Dr. Stefan Ewert från universitetet i Greifswald upp olika sätt att se på bioekonomi, dvs. jord- och skogsbruk och annan användning av förnybara biologiska resurser för att producera varor, tjänster eller energi. De tre huvudsakliga synsätten är, fritt översatt, bioteknologivisionen, bioresursvisionen och den bioekologiska visionen. De två första är fokuserade på teknik, forskning, utveckling och kommersialisering medan den tredje fokuserar på regionalt baserad cirkulering av näringsämnen, biodiversitet och hållbarhet på många olika plan.

Hur vi tänker oss att mat ska produceras och miljöproblem ska lösas, kan alltså variera från lösningar som tas fram i laboratorier, till att låta enheter som producerar effektivt och skapar ekonomisk tillväxt sköta jobbet, eller ekologiskt jordbruk som satsar på biodiversitet och produkter som har en lokal identitet.
I verkligheten är det inte så simpelt. Människor är komplexa varelser som tänker, känner och konsumerar en massa olika saker. I framtiden kan kött som framställs i laboratorier, kött från småskalig ekologisk produktion på naturbeten och kött från större enheter som optimerar djurens välmående och energiförbrukning för att producera så effektivt som möjligt finnas parallellt, tillsammans med växtbaserade proteinkällor för den som inte vill äta animaliska produkter.

På projektet Lantbruk 2.0:s slutseminarium Det nordiska jordbrukets framtider: visioner för hållbara livsmedelssystem den första februari vid Novias campus i Raseborg kommer vi att diskutera olika visioner för jordbruket, och framför allt djurens roll i livsmedelssystemet. I rubriken står ordet framtider i pluralis, som man använder det i framtidsforskningen, för att undvika en deterministisk bild av att det endast finns en möjlig framtid.

En indelning i olika synsätt kan ses som ett redskap för att hjälpa oss förstå varandra och komma vidare med att lösa stora nationella och globala problem. Det är ingen idé att gräva ner sig i sitt eget synsätt och skapa motsättningar till de andra. Hittar du dig själv bland de tre olika alternativen? Som någon kanske anar, identifierar jag mig mest med den bioekologiska visionen, men jag ska jobba med att försöka förstå de andra.

Ulrika Dahlberg jobbar som projektledare för Lantbruk 2.0 vid Yrkeshögskolan Novia. Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.