Nyheter

Seminarium om naturfibrer 27.10.2021

Lantbruk 2.0 ordnar ett engelskspråkigt seminarium om odling och användning av naturfibrer. Spånadslin, fiberhampa, vass och säv är gamla växter som använts för att producera kläder, byggnadsmaterial, korgar, handdukar och annat vi behövt i vardagen. Kunskaperna om hur man odlar och använder dessa material har hållit på att gå förlorade, efter att syntetiska material och industriell tillverkning av kläder och andra förnödenheter tagit över. Nu, i och med en större medvetenhet om klimat, miljö och rättvisa arbetsförhållanden, överskrider efterfrågan på ekologiskt odlat lin redan utbudet i Europa, enligt det finska företaget Linen Stories. Nya odlare av fiberväxter, samt ett nätverk av uppköpare, förädlare och försäljare behövs. De traditionella fiberväxterna kräver väldigt lite vatten, gödsel och bekämpningsmedel och förädlingen kräver inte skadliga kemikalier. Sloganen ”från jod till bord” är bekant, men ”från jord till garderob” är också ett begrepp som förtjänar vår uppmärksamhet.

Kursprogram och anmälningsformulär hittar du här. Seminariet är öppet för alla intresserade. Noviastuderande kan delta på plats på Campus Raseborg. Övriga deltar online. 

Kurser i Market gardening startar i oktober 2021

Drömmer du om att kunna försörja dig på småskalig grönsaksodling, på ett sätt som värnar om markens, naturens och närsamhällets välmående? Då kanske våra kurser i Market gardening är något för dig! Kurserna Introduktion till Market gardening och Market gardening, fördjupningskurs startar på hösten 2021. Kurserna kan gås enskilt eller efter varandra.

Utbildningen är avsedd för dig som någon gång har odlat, men som vill lära dig mer om jordhälsa, odling i fasta bäddar och effektiv planering och resursanvändning när du odlar till försäljning. Som föreläsare och planerare för kurserna, fungerar bland annat Jonas Ringqvist från Bossgårdens grönsaker i Sverige. Läs mer om kurserna på Novias utbildningssidor. 

Lantbruk 2.0 ordnade webbinarium om återvunnen gödsel. Vad är det egentligen? 

Gödsel i sig låter som något återvunnet som redan passerat djurens matsmältningssystem och är färdigt att spridas på åkern. Varför ska man återvinna den? På projektet Lantbruk 2.0: s webbinarium 14.4.2021 behandlades ämnet återvunnen gödsel och åkerns mullhalt tillsammans med agronomie- och forstdoktor Paul Riesinger, forskare Cecilia Palmborg från Sveriges lantbruksuniversitet, projektledare Viveka Öling-Värnå från Botnia Näring i Kretslopp, Mathias Weckström från företaget SoilFood och Novias forskare Otto Långvik.

Gödsel är förstås inte bara bajs, utan kan också betyda mineralgödsel, dvs. oorganisk gödsel vars beståndsdelar utvinns genom gruvdrift eller tillverkas industriellt. Vi har, lite förenklat, den utmaningen att spannmålsodlingen är koncentrerad till södra Finland och husdjursgårdarna till mellersta Finland. Spannmålet odlas till stor del med hjälp av mineralgödsel, medan husdjursgårdarna har för mycket gödsel i relation till åkerarealen och är tvungna att röja skogsmark till åker för att ha någonstans att sprida gödseln. En återintegrering av djurhållning och växtodling vore på sin plats, men man kan också ta hjälp av biogasanläggningar och företag som tillverkar återvunnen gödsel för att jämna ut obalansen.

När näringsämnen tidigare cirkulerade inom den egna gården, är idag även industri och samhälle involverat tillsammans med jordbruken, och vi pratar om cirkulär ekonomi. Principerna det bygger på är att använda så lite nya råvaror som möjligt, designa och planera hållbart, återanvända, återvinna och hyra och samäga i stället för att köpa. Den cirkulära ekonomin står i kontrast till en linjär ekonomi, där produkter tillverkas, används och slängs bort.

Återvunna gödselmedel tillverkas av sidoströmmar från jordbruket – alltså just av djurgödsel och annat organiskt material från bondgårdarna, men också av rester från livsmedelsindustrin, skogsindustrin, bioavfallet vi producerar i våra kök eller avloppsslam från reningsverk. Den slutliga produkten kan vara fast, flytande, slam, slagg och kristaller, pelletter och granulat, eller aska och biokol, och är oftast betydligt lättare att transportera än djuravföring. De olika gödselmedlen används för att ge växterna de näringsämnen de behöver, men också i syfte av kalkning och förbättring av jordbruksmarkens struktur och mullhalt.

Att använda restprodukter i odling är trots allt inte helt problemfritt. I biogasanläggningarnas rötrest hittar man mikroplaster, som både kan ge ifrån sig skadliga kemikalier och orsaka direkta problem genom att blockera mag- och tarmkanalen för olika organismer, samt påverka markstrukturen och växternas rotbildningsförmåga. Bekämpningsmedelsrester kan hittas i vinass, som är ett gödselmedel som härstammar från jästproduktion, och skogsindustrins restprodukter kan innehålla tungmetaller som kadmium. Fortsatt forskning och utveckling inom området är alltså av stor betydelse för att minimera riskerna.

Jordbrukets restprodukter som förs till biogasanläggningar och användning av återvunnen gödsel för att producera mat passar bra in i konceptet för cirkulär ekonomi, men det finns många andra möjligheter som jord- och skogsbruket kan bidra med. Samanvändning av maskiner, användning av livsmedelsindustrins biprodukter som djurfoder, produktion av fibrer till hållbar textilproduktion och nya energilösningar på gårdarna är bara några exempel, för att inte glömma åkermarkens förmåga att binda koldioxid.