8.10.2012

ARONIA: Anu Vehmaas doktorsavhandling om klimatförändringens påverkan på hoppkräftan framläggs till

Anu Vehmaa (FM) vid Aronias Kustlandsteam disputerar för doktorsgraden vid Åbo Akademi fredagen den 12.10.2012 kl. 10.00 i Auditorium Salin, Axelia, Biskopsgatan 8 i Åbo. Avhandlingens rubrik är "Climate driven changes in temperature, pH and food quality - Effects on copepod reproduction". Som opponent fungerar Dr. Sigrún H. Jónasdóttir, Danmarks Tekniske Universitet.

Ökade utsläpp av växthusgaser i atmosfären leder till klimatförändring förorsakad av människan. Den globala uppvärmningen medför utmaningar för organismer att anpassa sig till nya förhållanden. Varmare klimat utgör inte det enda hotet. Koldioxid från atmosfären löses i haven och orsakar en försurning av ytvattnen. Temperaturförändringen och sänkt pH kan samverka och förorsaka ännu större problem för marin flora och fauna än vad faktorerna ensamma orsakar.

I avhandlingen har som försöksorganism använts hoppkräftor (Calanoida) från Östersjön. Man har undersökt tillväxt och stressresponser på klimatförändringen motsvarande prognosen för det kommande seklet. Det som undersökts är både direkta effekter av temperatur och pH på hoppkräftor, samt indirekta effekter via födan: ändrad artsammansättning av växtplankton i vårblomningen och giftiga cyanobakterier.

Den huvudsakliga målsättningen för avhandlingen var att ta reda på hur varmare klimat och havsförsurning kombinerat med giftiga cyanobakterier påverkar reproduktionsframgången hos hoppkräftor (äggproduktion, äggöverlevnad, äggkläckning, utveckling av avkomman) och oxidativ balans (antioxidantkapacitet, oxidativ skada) ochatt observera eventuella effekter av födans kvalitet i vårblomningar dominerade av kiselalger eller dinoflagellater på reproducerande hoppkräftor (äggproduktion, äggkläckning, RNA:DNA förhållandet).

De två hoppkräftsgenus som använts, Acartia sp. och Eurytemora affinis, är dominerande mesodjurplanktontaxa (0,2-2 mm) i undersökningsområdet i Finska viken. Temperaturen 20°C verkar vara inom toleransgränsen för Acartia sp., eftersom hoppkräftor kan anpassa sig till temperatur fenotypiskt genom ändrad kroppsstorlek. Hoppkräftor tål också sänkning av pH med 0,4 enheter från nuvarande, medan kombinationen av varmt vatten och sänkt pH förorsakar problem för dem.

I avhandlingens undersökningar påverkades hoppkräftornas oxidativa balans negativt av samverkan mellan två omgivningsfaktorer och ägg- och naupliiproduktionen var lägre vid 20°C och lågt pH än vid 20°C och oförändrat pH. Däremot förbättrades hoppkräftornas oxidativa balans och motståndet mot stress förorsakat av närvaron av den giftiga cyanobakterien, Nodularia spumigena. Adaptiva maternella effekter föreföll också vara en viktig anpassningsmekanism i en förändrad omgivning, men honans kondition och kvaliteten på tillgänglig föda påverkar hur mycket hon kan investera i avkomman.

Det framkom inga systematiska skillnader i födokvalitet mellan kiselager och dinoflagellater. Kiselalger och dinoflagellater kan delas upp i arter av både bättre och sämre kvalitet. Däremot har den dominerande arten i växtplanktonblomningen en central roll för födokvaliteten, fastän hoppkräftorna försöker uppnå en så balanserad diet som möjligt genom att beta flera olika arter. Om den dominerande arten är av dålig kvalitet kan intag av den medföra stress, eller om den aktivt väljs bort leda till icke-optimalt födointag.

Avhandlingen visar att varmare temperatur och sänkt pH som en följd av klimatförändringen kan orsaka problem för hoppkräftorna i Östersjön. Deras motståndskraft beror i hög grad på dieten och därför på växtplanktonens respons på förändrade miljöförhållanden. Eftersom hoppkräftor utgör en viktig del i den pelagiska födoväven kan deras framgång ha långtgående konsekvenser för till exempel fiskbeståndet.

Avhandlingen i sin helhet kan läsas här.

Tillägsinformation fås av Anu Vehmaa, anu.vehmaa@novia.fi.

Gå till "Evenemang (arkiv)"