Är målen och framtidsscenario för projektet Digivision 2030 det som leder oss till det nya normala?
Digivisions målsättningar, att garantera att den högre utbildningens nivå stiger och finländarnas sysselsättning förbättras – både i Finland och internationellt, göra det möjligt för den lärande att lära sig enklare samt mer flexibelt och därmed samla sin kompetens som behövs i en ständigt föränderlig värld, förstärka lärarens roll som utvecklare av kvalitetsinnehåll för undervisning och som facilitator för lärandeupplevelser i världsklass, känns på sätt och vis naturliga och självklara. Det är mål som vi väl strävat till redan en längre tid. Men var hittar vi då svar på den populära frågan just nu: Vad är det nya normala?
I Digivision 2030 projektet har man konstruerat en framtidsvision, man kallar den målscenario. Den övergripande tanken är att: ”I Finland finns det ett internationellt uppskattat öppet ekosystem för lärande som är till stor nytta för hela samhället.”
Vad behöver vi enligt framtidsvisionen tänka på och åtgärda för att nå dit?
I framtiden kommer den studerande att ha allt högre förväntningar på innehåll, upplevelser och livskvalitetstjänster och konkurrensen om specialister blir hårdare, skriver man i visionen. Man ser att i framtiden är stelheten i system och mentalitet ett minne blott.
Hälften av åldersklasserna borde utbildas på högskolenivå. Detta leder, enligt visionen till att vissa studerande presterar bra medan andra har problem att ens genomföra grundläggande studier. Lärandet löper en stor risk att bli ojämlikt, skriver man. Det är något vi ska tackla.
Dessutom sägs i visionen att internationellt kommer de bästa experternas utbildningar att uppskattas, samtidigt som risken är att inlärningsresultaten är dåliga om inte föreläsarnas kommunikations-, inspirations- och pedagogiska färdigheter utvecklas i samma takt.
Det finns visioner om att vi ska uppnå en ny era av lärande där den studerande kan bygga en lämplig och nyttig studiehelhet från ett brett studieutbud som överskrider högskolegränserna. Är det som är vårt nya normala?
Vidare säger man att: ”Kontinuerligt lärande och ökad kompetens är en naturlig del av samhället.” Det har vi pratat redan länge om, men eventuellt inte nått dit. Enligt visionen behåller högskolorna sin egen profil men den gemensamma digital ytan ökar. Man tror att studiehelheter produceras av många aktörer, även utanför högskolan och begränsas trots det inte av byråkrati och att lärande oberoende av tid och plats kommer att kunna genomföras av alla som vill det och inlärningsupplevelsen är medryckande. Samarbetet bygger på gemensamma kvalitetskriterier och påvisande av kompetens har digitaliserats enligt visionen.
Jag tror vi behöver tänka brett då vi funderar på det nya normala. Vi bör vara beredda att i vardagen jobba över institutionsgränser, högskolegränser och nationsgränser.
Yrkeshögskolan Novia, Taina Sjöholm
Novias representant i Digivison 2030 projektet i arbetspaketen digipedagogik och kommunikation.
