Interrimstyrelsen pa Bjornhofvda gard3

05.02.2020 | Kommentarer

Den finlandssvenska, eller Finlands svenska måltidsakademi och andra tankar kring kultur och identit

Finlands svenska Måltidsakademis interimsstyrelse på Björnhofvda gård, Åland. Med på bilden är (med början uppe i vänstra hörnet) Richard Tellström Stockholms Universitet, Lena Brenner Ålands Landsbygdscentrum, Sam Pettersson YH Novia, Carita Wallman-Larsson pensionär, Yrsa Lindqvist Svenska litteratursällskapet i Finland, Harriet Strandvik HS Consulting, Marianne Fred YH Novia , Elisabeth Eriksson Marthaförbundet, Jonas Harald AktionÖsterbotten , Christian Tikkanen Laeringsverkstedet.
På bilden saknas:  Mia Wikström SLC , Peter af Björksten egenföretagare, Lukas Hemnell Hanaholmen, Kai Mattsson Hanaholmen, Janne Wikström Hanaholmen, Bettina Lindfors ELO-stiftelsen

En träff på Björnhofvda Gård


Under veckoslutet för Skördefesten på Åland i oktober 2019 är jag kallad till ett möte med ett sällskap som bara en gång träffats förr. I gruppen ingår mathistoriker, författare, forskare, proffskockar, landsbygdsutvecklare, hushållslärare, tjänstemän och företagare. Vi representerar olika organisationer som SLU, SLC, Marthaförbundet, Svenska litteratursällskapet, LEADER, YH Novia men i gruppen finns också egenföretagare och en ytterst aktiv pensionär. Gruppen ska träffas för att stifta en måltidsakademi, eller kanske matakademi, en finlandssvensk sådan eller svenskspråkig i Finland men absolut inte Åländsk-Finlandssvensk eller Svensk. Eventuellt kunde idén också täckas av en strömmingsakademi, brackvattenakademi, eller Östersjöakademi...Ja, som ni kanske anar blev det ganska komplext ganska fort. Låtom oss alltså ta det från början.

Måltiden är en kulturbärare. Måltiden manifesterar identitet. Måltiden är föränderlig. Måltiden speglar samhällets utveckling. Måltiden är gemenskap, hälsa, den är glädje och fest. Måltiden är en klippa, en tröst i sorgen. Måltiden återvänder vi till flera gånger dagligen osv osv. Eftersom måltiden är så många saker och innehar en så central roll i samhället så behöver den finlandssvenska måltiden någon som talar för sej. Det tycker åtminstone gruppen jag träffar på Åland.


Varför är vi här?

Vi har träffats en gång tidigare och kommit överens att tillsammans jobba för att starta en akademi. Vi har efter det första mötet fått olika uppgifter. Min uppgift är att lista nätverk och finansiärer för en kommande akademi. Andra har gjort utkast till stadgar, samlat litteratur, pratat med utbildningsorganisationer om deras intresse att ta upp måltidskultur i undervisningen, kollat upp vilka mängder livsmedel som produceras i Finland mm. I Sverige finns en lång tradition med mat och måltidsrelaterade akademier, och jo det finns akademier med verksamhet som är både transparent, seriös och tål dagsljus. Efter vårt arbete under sommaren träffas gruppen nu igen för att fatta beslut om instiftandet av en akademi och val av interrimstyrelse.

Vår gemensamma samling börjar ändå med att diskutera varför det behövs en akademi som värnar om finlandssvenska måltider. Vi måste liksom ännu en gång försäkra oss om att det ligger något i vår strävan. Är det viktigt, eller ska vi bara avnjuta vår lunch och åka hemåt i vetskapen om att inget intressant finns att hämta i den finlandssvenska måltidskulturen? Förvisso inte! Vi konstaterar att Finland har rika traditioner och att de finlandssvenska är dåligt kända såväl av oss finlandssvenskar själva som av andra. Det finns mycket att lyfta upp på samma piedestal som den karelska pirogen och kalakukkon! Dessutom har vi en mångformig tradition från torparens saltströmming till herrgårdarnas aladåb och glace, inklusive hela måltidskulturen, traditionerna, textilierna, kärlen för att inte glömma sångerna. Längs kusten skedde mycket utbyte av varor. Nymodigheter kom in i hemmen som hade kontakt med handelsresande och sjömän. Herrgårdarna hämtade ofta in nya grödor och sedvänjor via sina kontakter. Allt detta och mycket mer har format vår finlandssvenska måltidskultur, så visst kunde vi enas om att en gemensam insats för att lyfta den är på sin plats.


Nomen est omen

Namnet var nästa fråga. Snabbt enades vi om att det ska vara en måltidsakademi framom en matakademi. Måltid är ett bredare begrepp som inkluderar kulturen. Men finlandssvensk blev svårt. Ålänningarna känner sej trots allt inte som finlandssvenskar och även om österbottningen också främst är österbottning så är hen nog finlandssvensk också (konstaterade österbottningen). Nylänningen tittade storögt och kände sej aldrig mer finlandssvensk än just då. En tystnad sänkte sej.


"Svenskens förslag att det skulle vara en svensk måltidsakademi i Finland fick alla finländare att enas om att det åtminstone var helt omöjligt."


Steget till Finlands svenska måltidsakademi kan tyckas litet, men då förslaget lades på bordet kunde alla andas ut och plötsligt sken solen igen, vi hade hittat rätt! Det som är svenskt i Finland har inte alls alltid sina rötter i Sverige, men det har alltid ett ursprung i Svenskfinland eller på Åland. Det är här det uppkommit eller mellanlandat, här det formats och här det levts, om det är på svenska i Finland. Beslutet att stifta Finlands svenska måltidsakademi togs högtidligen, tidpunkten noterades i protokollet och en skål i rent åländskt vatten utbringades.

Återstår bara att göra jobbet så att en styrelse kan konstituera sej på Hanaholmen den 28.3 2020, och att en middag där det sjunger och dansar om maten kan hållas för att fira detta. En fest med målet att samla nätverk, att väcka intresse och lyfta att vi har en finlandssvensk måltidskultur. Ingen liten sak, men en interimsstyrelse och festkommitté bildades där och då på Björnhofvda gård i Björnhuvud på Eckerö, Åland. Nu kavlar vi alla upp ärmarna och så kör vi, så kottarna strittar (som vi nylänningar brukar säga).


P.S


Lägg tidpunkten för publikgörandet av Finlands svenska måltidsakademi 28.3 12-15 i kalendern och vet att just du är varmt välkommen med till Hanaholmen!