16.8.2017

Bruna kattugglor åldras fortare än gråa

Inom många djurarter förekommer genetisk färgpolymorfi, dvs. individer förekommer i olika färg pga genetiska skillnader mellan dem. Dessa såkallade färgmorfer anses vara anpassningar till olika typer av miljöer och miljöfaktorer. I en färsk forskningsrapport som publicerades i Proceedings of the Royal Society of London, Series B har man studerat färgmorfer av kattuggla för att förstå varför dylika färgmorfer samexisterar och hur de ökar och minskar under olika miljöförhållanden. Mer specifikt har forskarna undersökt hur kattugglans färgmorfer åldras i naturen och hur denna åldrandeprocess påverkas av parasiter. Ledande forskaren, Akademiforskare Patrik Karell, Yrkeshögskolan Novia, förklarar: ”Åldrande kan man studera på cellnivå genom att med molekylärbiologiska metoder mäta telomerernas längd. Telomererna är kromosomernas skyddskapsyler som slits varje gång cellen delar sig. När telomererna blivit för korta dör cellen. Detta i sin tur leder till ett fysiologiskt åldrande hos individen. Med hjälp av repeterade blodprov från kattuggleindivider har vi kunnat mäta förkortningen av deras telomerer.”

Forskarna fann att bruna kattugglor hade kortare telomerer än gråa och att telomererna var kortare hos individer som var infekterade med blodparasiter. Det här beror på fysiologin: de bruna kattugglorna hade ett immunförsvar mot parasiter som förkortade telomererna snabbare än hos de gråa. Ju snabbare telomererna förkortades desto kortare var den förväntade livslängden.

Patrik Karell tillägger: ”Det här är ett intressant resultat, eftersom vi tidigare funnit bevis för att de bruna kattugglorna har kortare livslängd än de gråa och att överlevnaden hos de bruna är betydligt lägre än hos de gråa under hårda vinterförhållanden. Nu börjar vi förstå fysiologin bakom sådana anpassningar hos djur till variationer i klimatet.”

Kattuggleforskningen är baserad vid Yrkeshögskolan Novia och har gjorts tillsammans med forskare från Lunds universitet och Karolinska Institutet i Sverige.

Karell P, Bensch S, Ahola K & Asghar M. (2017) Pale and dark morphs of tawny owls show different patterns of telomere dynamics in relation to disease status. Proceedings of the Royal Society of London. Series B. 284: 20171127. http://dx.doi.org/10.1098/rspb.2017.1127

Förfrågningar på svenska, finska eller engelska:

Patrik Karell
tel: 050-3412879 / 044-4498415
e-post: patrik.karell@novia.fi

uggla 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Foto: Patrik Karell

uggla 5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Foto: Patrik Karell

Gå till "Projektpressmeddelanden"