27.7.2016

Nytt i kolumnserien "Idag": Naturskydd - mera aktiva åtgärder behövs (Patrik Byholm)

Publicerad i tidningen Västra Nyland den 27.7.2016

Patrik Byholm

är forskande naturbrukslektor vid Yrkeshögskolan Novia och Aronia

 

Naturskydd – mera aktiva åtgärder behövs

I dagens samhälle ser de flesta säkert miljö- och naturskydd som något helt naturligt. Smutsvatten renas, gammelskogar skyddas och hotade arter fridlyses. Väl så. Men efter att riktlinjerna och lagstiftningen för det moderna miljö- och naturskyddet utstakades i kölvattnet av de miljöproblem det sena 1900-talet orsakade vår natur har insikterna i hur naturen fungerar ändrats. Tidigare tänkte man långt att naturen fungerar mekanistiskt, och medan detta visserligen fortfarande gäller bl.a. gällande rening av storindustrins smutsvatten – utebliven reningsprocess leder till nedsmutsade vattendrag – så är många andra aspekter mer komplicerade.

Det står numera till exempel klart att det sällan räcker att enbart fridlysa en art för att dess bestånd skall repa sig. Oftast behöver också dess livsmiljö både bevaras och skötas om. Förutom i några undantagsfall är detta dock något som vår lagstiftning jag från min position som naturbrukslektor och forskare vid Yrkeshögskolan Novia anser att inte beaktas tillräckligt.

Sålunda är det kutym att det enligt fridlysningsbestämmelserna för våra naturskyddsområden är förbjudet att göra några som helst ingrepp i områdets natur. Ibland är det rent av förbjudet att ens besöka skyddsområdena. Detta kan visserligen tyckas logiskt eftersom grundandet av ett naturskyddsområde uttryckligen handlar om att skydda naturen, och de ingrepp människan orsakar ofta har motsatt effekt. Men olika former av ”lätt” mänsklig aktivitet kunde ofta ändå vara att föredra framom ett strikt skydd. Och då menar jag inte enbart arrangerat bete med boskap på naturängar för att förhindra igenväxning, utan också andra aktiva åtgärder för att upprätthålla de naturvärden som en gång utgjorde grunden för fridlysandet. Dessa kan involvera lätt skogsbruk, aktivt avlägsnade av främmande arter (jakt) och en viss grad av, om än begränsad, mänsklig närvaro av annat slag.

Till exempel är igenväxningen och beskogningen av våra skär i utskärgården idag en process som leder till att många tidigare viktiga häckskär för skärgårdsfågel håller på att gå om intet. Igenväxning leder till mera skydd för rovdjur och rovfåglar, och i det höga gräset och buskagen är skyddet tillräckligt för att gömma sig och kalasa på öns invånare. På så gott som alla fågelskär är predation, ibland utförd av införda arter så som mink och mårdhund, idag ett klart större problem för skärgårdsfåglarna än alla former av mänsklig störning hopslaget. Här kunde litet mänsklig närvaro och aktiv skötsel hjälpa långt. Detta skulle vara motiverat inte minst eftersom en stor del av våra skärgårdsfåglars bestånd för tillfället är i stadd minskning.

I de fall det inte handlar om medveten storskalig exploatering och miljöförstörelse skulle en viss mänsklig aktivitet alltså vara att föredra framom ingen aktivitet alls även på många av våra naturskyddsområden. Åtminstone om vi vill bevara områdena sådana som de en gång var.

Gå till "Nyhetsarkiv"