17.10.2014

Nytt i kolumnserien "Aronia just nu" -Fri som en fågel?

Publicerad i Västra Nyland 16.10.2014

Patrik Byholm, forskare och lektor i miljöplanering vid Yrkeshögskolan Novia

Fri som en fågel?

För snart två och ett halvt år sedan skrev jag i denna kolumn ett inlägg rubricerat ”Bivråkens vardagsliv”. Här redogjorde jag för orsakerna till och skrev om de första resultaten av ett forskningsprojekt där jag just hade börjat studera bivråkars rörelsemönster med hjälp av satellitsändare. Denna studie pågår fortfarande och har avslöjat många tidigare okända aspekter av bivråkens, denna våra skogars doldis, liv. Inte minst gäller detta de olika vardagsproblem och -hot en fritt levande vråk ställs inför. Så fritt levande, ja, men hur är det med friheten?

Sedan 2011 när forskningen inleddes har till dags dato 40 olika bivråkar försetts med satellitsändare. Detta gör faktiskt projektet till ett av de största på en vild europeisk fågelart. Och på basen av de resultat arbetet genererat är riktigheten i uttrycket ”fri som en fågel” verkligen något som tål att kritiskt granskas.

För det första, bivråken lever under en enorm tidspress. Och när allt inte klaffar får vråkarna betala dyrt för sina missar. Det handlar i praktiken om att vara tillbaka i god tid i Finland för att hinna häcka. Om den ena partnern av någon anledning inte hinner tillbaka till Finland från Afrika uteblir nämligen häckningen p.g.a tidsbrist (resultatet är förstås det samma om båda försenar sig). I värsta fall har hjärtevännen från föregående år dessutom parat sig med en ny vråk när den försenade fjolårspartnern anländer. Det blir alltså ”skilsmässa” om man inte håller tajmingen! Orsaken att det är så bråttom beror på den korta finländska sommaren: ungarna skall vara självständiga senast i månadsskiftet augusti-september, för då stundar återflyttningen till Afrika.

För det andra, speciellt för en ung bivråk är livet allt annat än en fri dans på rosor. Den unga bivråkens vardag är fylld av knepiga inlärningssituationer. Detta blir konkret senast då föräldravråkarna upphör med sin omvårdnad i slutet av sommaren. Jämfört med andra rovfåglar sker detta nämligen ovanligt abrupt och tidigt i den unga vråkens liv: nu är det bara att klara sig på egen hand. Och att vara liten är som bekant inte lätt. Detta syns tydligt på det sätt en ung bivråk höstflyttar: bristen av erfarenhet avspeglas både i ologiskt val av rutt och i tokig dygnsrytm. T.ex. flyger unga bivråkar ofta ut över Medelhavet sent på eftermiddagen i riktning sydväst medan de gamla normalt väntar ut morgontimmarna och håller riktning rakt söderut. Genom att göra så minimerar de inte bara längden på färden över havet, utan ser också till att de inte behöver flyga i mörker.

För det tredje, ”lievråken” skördar en stor del av speciellt de unga bivråkarna under deras första levnadsår, bl.a. blev en av våra satellitvråkar skjuten och uppäten i Nigeria.

Så fri som en fågel? Nej stressigt och livsfarligt värre, tycker jag!

Gå till "Nyhetsarkiv"