25.11.2014

Nytt i kolumnserien "Aronia just nu" -Bakgård, kära bakgård

Publicerad i Västra Nyland 13.11.2014

Andreas Lindén, specialforskare

 

Bakgård, kära bakgård 

Vad är gemensamt med vindkraftverk, gruvdrift, naturskyddsområden och rehabiliteringshem för drogmissbrukare? Även om folk i princip skulle förespråka etablering eller utbyggnad av fler sådana, tenderar många att vara mindre ivriga när det gäller ens egen absoluta omgivning. Fenomenet är känt med den något ironiska och negativt laddade termen NIMBY (från engelskan; Not In My BackYard). Bygg var ni vill, men inte på min bakgård! 

Vid sidan om min ordinarie forskning om fåglars biologi har jag nyligen deltagit i statistisk analys av en vindkraftenkät — detta utan att egentligen själv vara en desto större förespråkare eller motståndare av vindkraft. I enkäten frågades bland annat hur gärna respondenten vill ha mer vindkraft i Finland, i sin egen kommun och inom synhåll från sitt hem. Den här räckan av frågor bjöd en utmärkt möjlighet att närmare granska NIMBY-effekten som fenomen. Finns det några mönster för vem som är NIMBYist och i vilka situationer? 

Vi hittade en del tydliga mönster som jag åtminstone själv var lite överraskad av. Män och äldre personer uppvisar mindre grad av NIMBY-tänkande jämfört med kvinnor och yngre personer, alltså åtminstone när det gäller vindkraft. Med andra ord tenderar män och äldre att i högre grad ge samma stöd för mera vindkraft på både nationell- och bakgårdsnivå, oberoende om de i genomsnitt är för eller emot. Det verkar alltså finnas fundamentala skillnader i resonemanget på individnivå, kanske på hur vi ser vår näromgivning eller hur mycket vi upplever att vi skall uppoffra oss för något som är bra för samhället. Många kan tänkas uppleva det som en slags moralisk plikt: om man förespråkar något så skall man också vara bredd att uppoffra sina egna intressen för ändamålet. 

Är det då verkligen själviskt eller oansvarigt att vara mer emot något som planeras byggas nära ens eget hem, eller som väsentligt kommer att påverka ens vardag? Själv tycker jag det inte alls är fel, utan snarare helt sunt att uppvisa en viss grad av NIMBYism. Det visar att man känner till och bryr sig om sin näromgivning. Man tvingas också granska frågan i ett konkret sammanhang, med en räcka argument som gäller bara på lokal nivå. Som lokal invånare är det dessutom lätt hänt att man själv hör till de mer sakkunniga. Då frågan gäller hela landet är det svårare, eller inte ens ändamålsenligt, att relatera till samma argument. Då är det väl också lättare att vara positiv. 

Kanske de unga kvinnorna faktiskt har den sundaste, mest logiska och välmotiverade helhetsbilden av problematiken. Borde vi se på NIMBYism som en annan dimension av den allmänna opinionen i stället för som ett problem? Är det något som borde beaktas vid planering av markanvändning? 

Gå till "Nyhetsarkiv"