7.3.2014

Ny publikation: God fröproduktion skvallrar inte alltid om en främmande arts förmåga att sprida sig

 

Invasiva arter är främmade, införda arter som är skadliga i sin nya omgivning genom sin förmåga att ta över och tränga ut andra arter.

Invasiva arter har vanligtvis en bättre individuell förökningsprestanda än icke-invasiva, och därför finns det en viss potential i att använda mätare som överlevnad, tillväxt och reproduktionsförmåga för att förutsäga hur invasiv en växtart kan vara ytterom sitt naturliga förekomstområde.

Seniorforskaren Satu Ramula undersökte ifall förmåga att ge upphov till nya plantor, överlevnad, tillväxt, sannolikhet för blomning och fröproduktion och variationen i dessa egenskaper reflekterar invasiv potential hos lupinen (Lupinus polyphyllus). Hon samlade in data från 37 olika populationer i en del av förekomstområdet i Finland. Den invasiva potentialen härleddes ur populationens tillväxt över en längre tid med hjälp av populationsmodeller.

Populationens tillväxthastighet ökade lineärt med förmågan att generera nya plantor, med överlevnad och tillväxt hos individer som inte blommade, medan överlevnaden hos blommande individer och fröproduktion inte hängde ihop med populationstillväxten.

Resultaten tyder på att individuella drag som förökningsframgång inte nödvändigtvis korrelerar med förmåga att vara invasiv eller populationsökning. Ifall man vill förstå vad individuella drag har för betydelse för potentialen att kunna vara invasiv, är det nödvändigt att explicit kvantifiera egenskapernas betydelse för populationstillväxt.

Satu Ramula: Linking vital rates to invasiveness of a perennial herb. Oecologia (in press), DOI: 10.1007/s00442-013-2869-3

Mera information: Satu Ramula (sramula@abo.fi)

Gå till "Nyhetsarkiv"