Storskaliga och långfristiga ekologiska förändringar i skärgårdsmiljön

I början av 1900-talet var skärgården och kusten en hårdexploaterad omgivning. Befolkningen på öar och skär var stor, och naturen hårt belastad. Skog var en bristvara, små holmar betades hårt och stränderna utnyttjades så långt som möjligt. Fågelstammarna i skärgården utnyttjades likaså, och naturen i stort var utarmad. Samtidigt lades dock grunden för det kulturlandskap vi idag uppskattar så högt. Skärgårdens natur började återhämta sig till följd av avfolkning och ny lagstiftning kring 1930-talet. Dock kom det att ta en mycket lång tid innan t.ex. sälstammarna och stora rovdjur som havsörn repade sig, och då hade redan Östersjön och skärgårdarna glidit in i en tid av övergödda vatten.

Björkö vy söderut övet Ekenäs stadsfjärd 1923 med hårt nedbetade småskär. Foto K-E Sundström

Långfristig undersökning av naturen behövs för att vi skall kunna förstå varför olika arter uppvisar svängningar i populationsstorlek, och för att vi skall kunna göra förutsägelser för hur en framtid möjligen kan te sig. Vi har arbetat med skärgårdsfåglar, organismer på hårda bottnar i havet och vattenvegetation. Bland de arter vi jobbat med finns sk. nyckelarter (arter som har en mycket stor betydelse för sin omgivning), som ejder och blåmussla.

Vi är en del av LTER (Long-term ecological research) området WelFin, som arbetar utgående från Tvärminne zoologiska station.

 Ejdern (Somateria mollissima) minskar snabbt!

Antal häckande ejdrar på ett 20-tal uppföljningsholmar i Tvärminne 1985-2008 (Kilpi, Öst & Lehikoinen opubl. data).

Ejdern är skärgårdens överlägset mest talrika art. Västra Finska vikens ejderstam började på allvar växa till sig på 1950-talet, och populationen nådde en toppnivå i medlet av 1990-talet. för att rätt så snabbt igen minska under den senaste tiden. När det fanns som mest ejdrar längs hela den Finska kusten, var populationen uppe i kanske 200 000 häckande par, men idag finns kanske 80 000 par kvar, så nedgången är nu mycket brant.

I vårt uppföljningsområde i Tvärminne har ejdrarna också minskat sedan slutet av 1980-talet mycket kraftigt.

Att ta reda på orsakerna för nedgången är ett mycket långfristigt projekt, där vi har tittat på faktorer som påverkar ungproduktion (bl.a. olika sjukdomar) och omständigheterna kring honornas häckning, som t.ex. klimat och predation. Just nu fokuserar vi på en omständighet som är rätt märklig, nämligen varför det nuförtiden finns ett underskott av honor i förhållande till hanar. Detta faktum i sig kan betyda, att dödligheten hos honorna under häckningstid skulle ha ökat kraftigt, och detta kunde tänkas bero på att allt oftare faller honorna offer för havsörnen, medan hanarna klarar sig bättre. Hos långlivade arter som ejdern (som väl kan häcka 15-20 år), har bortfallet av honor en mycket mer allvarlig effekt på populationen än några år av dålig ungproduktion. Fältarbetet gör vi i Tvärminne, och också Hangö Fågelstation (HALIAS) har en viktig roll i arbetet.

Kontakta Mikael Kilpi, Markus Öst eller Aleksi Lehikoinen

Problematiska vinnare-storskarvens (Phalacrocorax carbo) frammarsch

Ejdern minskar, men storskarven ökar! Storskarvens ökning i skärgården väcker många känslor, både för och emot. Vi undersöker storskarvens populationer i Västra Finska viken tillsammans med Finlands Mijöcentral SYKE och har varit med och ta fram den förvaltningsplan som för tillfället sätter ramar för hur stammen skall skötas. Storskarvens framgång förklaras säkert långt av tillgången på lämplig fisk (mörtfiskar) som blivit bättre i Östersjön tack vare övergödning och avsaltning i kustvattnen, men hur framtiden ser ut återstår att se.

Kontakta Mikael Kilpi, Aleksi Lehikoinen

Blåmusslor (Mytilus edulis) på tillbakagång

Dykare tar blåmussleprov. Foto Mats Westerbom

Blåmusslan är den dominerande organismen på hårda klippbottnar i vår kustskärgård. Blåmusslebottnarna utgör också en synnerligen rik omgivning för ett stort antal andra djur och också alger, en slags fattigmans-korralrev ute i världshaven. I Västra Finska viken lever blåmusslan på gränsen av sitt livsrum, för den klarar inte av en salthalt som understiger 4-5 promille.

Blåmusslan är också av central betydelse som mat för andra skärgårdsorganismer - strömming äter blåmusslans pelagiska larver, flundror och ejder äter de vuxna individerna. I de långfristiga undersökningar vi gjort ser vi hur blåmusslan minskar, och vi är intresserade av varför så sker. Viktiga frågor just nu är hur ökande populationer av mörtfisk påverkar blåmusslorna i en situation där salthalten sjunker - antagligen som en följd av klimatförändring, och hur detta kommer att påverka t.ex. ejdern som är helt beroende av musslans om föda. Blåmusslan har en så central betydelse i Västra Finska viken, att ifall den försvinner, då försvinner också mycket av det liv vi är så vana vi att se och uppleva!

Kontakta Mats Westerbom , Mikael Kilpi

Bladvassen (Phragmites australis) tar för sig och andra vattenväxter ger vika

Vassen tar över stränderna i skärgården. Foto Mats Westerbom

En av de stora - och också dåligt dokumenterade - förändringarna i de inre delarna av skärgården, är bladvassens expansion. I dag är nästan alla stränder där botten är mjuk dominerade av bladvass. Tydligen började frammarschen redan under tidigt 1900-tal, gissningsvis därför att vasstäkten upphörde, starndbetet minskade och allmän övergödning gynnade vassen. Men följderna av expansionen, ja, de är mer dramatiska än förväntat och till stor del inte kända.

I Ekenäs skärgård har vi gjort karteringar där vi jämfört vattenvegetationen nu med den som var dominerande på 1940-talet. Det verkar mycket troligt att bladvassen trängt undan en hel rad arter som förr fanns i grunda strandvatten. Överhuvudtaget handlar det om en utarmning av en flora som förr dominerades av arter som trivs i rent vatten och nu ersatts av eurofigynnare som finns överallt.

Omstruktureringen i vattenvegetation kommer också att ha följder för bl.a för fiskproduktion i området, vilket i sin tur har en effekt på hårda bottnar långt ute i skärgården.

Kontakta Mikael Kilpi, Mats Westerbom