Ungomvårdnadsstrategier, häckningsframgång och miljöstress hos ejdern

Sköta sina ungar på egen hand eller slå sig samman med andra familjer? Är det mer stressigt att sköta sina ungar ensam eller tillsammans med andra mammor? Och är stressen större bland tuffisarna eller mjukismammorna i gruppen? Med vem borde man samarbeta och har valet någon betydelse? Hur fördelas ungomvårdnadssysslorna och förökningen i gruppen? Vem vinner och vem förlorar? Spelar ungomvårdnadsstrategin eller miljön en större roll för förökningsframgången? Hur påverkar förändringar i klimat, näringstillgång och predationsrisk förökningsframgången? Varför minskar Östersjöejdern?

Många hjälpande händer och internationellt samarbete behövs under den hektiska fältsäsongen. Petteri Lehikoinen, Kim Jaatinen, Markus Öst, Phil Oman, Martin Seltmann, Kristin Gabrielsen, Johan Ekroos, Anette Fenstad, Anna Källberg, Ben Steele

Dessa frågor har vi försökt besvara. Vi jobbar med sjöfåglar, speciellt ejdrar där ådorna gaddar ihop sig till 'barnträdgårdar' samt islandsknipor, som i stället är kända för sin ovilja att samarbeta, men som nog gärna roffar åt sig andras ungar om tillfälle erbjuds.
Vår studiepopulation av ejdrar häckar invid Tvärminne zoologiska station. Knipjobben är gjorda i Riske Creek i Brittiska Columbia, Kanada.

För att kunna följa med individuella fåglars beteende märker vi dem. Som exempel ser du en märkt åda och en märkt åda med sin märkta kull

Individuella variationens betydelse för förökningsbeslut

Tänk dig vad allt man kan göra med en hög ejderavföring eller en droppe blod! Halten av glukokortikoider (GCs), de viktigaste stresshormonerna hos fåglar, avslöjar hur stressad ådan är. Stessnivån i blodet anger stressen för stunden, medan stressnivån i avföringen avslöjar långvarigare stress. Denna information kan kombineras med data på t.ex. dominans, djärvhet och utforskningsbenägenhet så att man får ett mått på ådans personlighet. Precis som människor uppvisar djur personlighetsvariation där vissa individer är skygga och räddhågsna medan andra är djärva och orädda. Däremot känner man knappt alls till hur personligheten påverkar tendensen till samarbete eller hur sammansättningen av olika personlighetstyper i en grupp kan tänkas påverka förökningsframgången. Det är också intressant att jämföra stressprofilen hos 'ensamförsörjande' ådor och ådor som sköter ungarna i grupp. Dessa öppna frågor är föremål för intensiva studier i ett spännande projekt som startade 2009.

För mer information kontakta Martin Seltmann eller Markus Öst

Fördelningen av ungomvårdnadsinsats och förökning i ejderkullar i förhållande till individuell kvaitet och släktskap

Individuell kvalitet mätt som ådans kroppskondition och häckningserfarenget påverkar ejdrars ungomvårdnad. Kroppskonditionen är en viktig faktor eftersom ejdrarna använder sig av lagrade resurser för sin häckning ("kapitalhäckare") och fastar en hel månad på boet innan ungarna kläcks - inte undra på att många ådor är avtärda när ungarna äntligen kläcks! Ådans ålder i sin tur påverkar många sidor av hennes liv, allt från hennes dominans till hur populär hon är som partner i en ungomvårdnadsgrupp.Vi har kunnat visa att både konditionen och åldern påverkar ifall ådan vårdar ungarna ensam, i grupp eller helt överger dem. Vi undersöker också hur ådorna gör upp om fördelningen av barnvaktssysslor och antal egna ungar. Både kondition, ålder och social rang i ådornas inbördes hierarki spelar här en viktig roll.
Samarbetande ådor är i regel inte mer besläktade med varandra än populationen i genomsnitt. Men under vissa år föredrar ådorna att bilda grupper med släktingar, av orsaker som vi ännu inte helt förstår. I fortsättningen kommer vi att undersöka varför släktingar ibland föredrar att samarbeta med varandra och om släktskapen påverkar hur jämnt ungomvårdnadssysslorna och förökningen delas mellan ådorna.

För mer information kontakta Markus Öst eller Kim Jaatinen

Hur är ejderkullarna fördelade i rummet?

Förr trodde man att ejderungar är slumpmässigt fördelade i sammanslagna kullar och att mammorna inte har någon koll på var deras ungar håller hus. Nu vet vi bättre - de egna ungarna befinner sig i genomsnitt närmast sin egen mor. Enligt teorin om den "själviska hjorden" använder sig djur av sina artfränder som skydd mot predation så att de centralaste platserna är de mest eftertraktade. Ådorna i sammanslagna kullar uppvisar en dominanshierarki och aggressioner är inte ovanliga - det är därför möjligt att ungarnas överlevnad beror på mammans sociala rang som i sin tur bestämmer hennes position i kullen. Vi undersöker vilka faktorer som bestämmer vem som lägger vantarna på centrala platser och hur ådans position påverkar dess beteende och beteendets koordinering med andra ådors beteende.

För mer information kontakta Markus Öst

Ådans val av samarbetspartner

Kroppskonditionen påverkar också samarbetspartnervalet. Sällan hittar man nämligen två ådor i bra kondition i samma kull. Det här kan bero på att en åda i bra kondition väl klarar av att sköta sin kull på egen hand, så för att gå med på att samarbeta är den "kräsen" och kräver en central plats som erbjuder goda överlevnadschanser för dess ungar, någonting samarbetspartners kan ha svårt att acceptera. Däremot förväntar vi oss att ådor i dålig kondition är mindre kräsna, eftersom de ensamma inte klarar av ensamförsörjandets vedermödor. I fortsättningen vill vi bättre förstå varför vissa ådor kommer så bra överens med varandra, medan andra inte kan samarbeta. Vår hypotes är att lika stora kullar är mer benägna att sammanslås med varandra. Det här beror på att den åda som har mer ungar i gruppen än andra löper en högre risk för att just den förlorar en familjemedlem p.g.a. predation.

För mer information kontakta Markus Öst eller Kim Jaatinen

Alternativa ungomvårdnadsstrategier hos islandsknipor

Det här projektet var doktorand Kim Jaatinens gebit och han försvarade sin avhandling år 2009. Det är vanligt att islandsknipshonor "parasiterar" varandra genom att lägga ägg i andras holk och konflikterna slutar inte här - honorna tycker också om att tvångsadoptera varandras ungar efter våldsamma slagsmål där den besegrade honan flyr. Kimis avhandling tog upp hur extra parasitägg påverkar värdhonans häckningsframgång, ifall beteendet kan klassas som äkta parasitism eller i stället representerar samarbete mellan besläktade individer, samt om värdarna känner igen parasitägg.

För mer information kontakta Kim Jaatinen

Hur förändringar i Östersjöns klimat, näringstillgång och predationsrisk påverkar ejderns förökningsframgång

Hur förändringar i Östersjöns klimat, näringstillgång och predationsrisk påverkar ejderns förökningsframgångVi har undersökt hur antalet ådor, honans kondition och kullstorlek påverkar ungöverlevnaden. En intressant upptäckt är att grupper med två eller tre ådor har den högsta ungöverlevnaden och dessa är också vanligast förekommande i populationen. Som en del av Aleksi Lehikoinens doktorandprojekt (disputation 2009) gjorde vi förutsägelser om hur ett varmare klimat påverkar ejderbeståndet (närmare information här). Paradoxalt nog förväntas ett varmare klimat öka ungproduktionen, medan den faktiska populationstrenden är negativ. Det betyder att faktorer som försämrad näringstillgång, ökad predationsrisk och en allt mer handominerad könskvot väger tyngre. I framtiden vill vi utreda den relativa betydelsen av miljön samt sociala och maternella faktorer för ungöverlevnaden. Den stress som häckande ådor utsätts för i Tvärminne - en kombination av predationsrisk och näringstillgång - avspeglas också i deras stresshormonsprofiler.

För mer information kontakta Markus Öst